Tålamod kan få en helt ny innebörd

Det där tålamodet. Att det ska vara så förbaskat svårt att få fatt i. Det är redan oktober och jag blev förkyld i augusti. Men äntligen så kände jag natten till idag hur det vände. Ingen värk i bröstet, mycket mindre hosta – jag på väg att bli frisk.

Jag kom hit till landet i lördags, kanske lugnet här vid älven och den friska luften från skogspromenaderna gör sitt till. Kanske möjligheten för mig att få vila från separationen också bidrar till att det går lättare att bli frisk. Jag är så vansinnigt trött på att höra mig själv skriva och prata om den här eländiga förkylningen, eller inte kunna göra det jag vill och längtar efter. Att kunna träna igen – att orka göra roliga saker – gå ut och dansa – träffa vänner.

Men det slår mig också att tålamod egentligen handlar om att vi inte vill vara där vi är eller när vi längtar efter något annat än det vi har nu. Inom mindfulness är en av de sju intentionerna – ”att inte sträva”. Jag har alltid ställt mig frågande till den, eftersom det känns så självklart att alltid sträva efter – mer och bättre. Visst vill jag bli klokare? Visst vill jag tjäna mer pengar? Om jag inte längtar efter att uppnå mina mål – hur ska jag då känna motivation att jobba med dem?

Jag tror att det man flaggar för inom mindfulness är just risken med att sträva – risken att du glömmer bort att njuta av det som redan händer idag. Är mina fem veckor som förkyld bortkastade? Absolut inte. Jag har kunnat vila, gjort saker i en annan takt, öva mig i att ta emot hjälp och lärt mig massor om hur kroppen fungerar.

Vi är ett rastlöst folk. Mycket på grund av att vi är knuffade in i tänkande att vi behöver mer och ska vilja vara något annat än vad vi är. Det jag har är inte tillräckligt. Den jag är – är inte tillräckligt smal, framgångsrik, rynkfri och smart. Och mitt i vårt strävande – så tappar vi bort just den här stunden. Det endaste lilla vi äger – är just den här stunden.

Om vi istället övar oss i att vara precis här. Då kommer tålamodet få en helt annan innebörd. Det kommer att vara något vilsamt, ett tillstånd att trivas i.

Jag är mitt bästa jag efter min egen förmåga

Min måndag börjar i natt när infektionen som jag har burit på i fyra veckor tar ny fart. Hosta, snuva och trötthet i hela kroppen. Jag tycker att jag har gjort detta i fyra veckor nu, så det borde räcka. Jag boostar min kropp med vitaminer och mineraler, tar det lugnt, andas, har roligt och går promenader i höstvädret. Men ett faktum kan jag ännu inte göra något åt. Jag lever i en ickevärld, i en väntan på att separationen ska bli avklarad. Väntan på att alla lån är påskrivna, konton är delade, att hans del av bohaget ska flyttas ur det som ska bli min lägenhet – att vi äntligen ska kunna gå vidare med våra liv. Nu ligger det 37 dagar bort. Och under dessa dagar lever vi två liv under samma tak och försöker vänja oss vid att vi inte längre är livskamrater. Det stressar min kropp och tar massor av energi.

Inte så att vi är elaka mot varandra, tvärt om. Vi är artiga, vänliga och visar stor hänsyn. Men vi kommer tillbaka till det faktumet att oavsett hur du känner inför en separation, så är det en jättestor stress för din kropp. Evolutionen har sett till att det är så för att det egentligen är bara de senaste 100 åren som du har klarat dig ensam, tidigare behövde du din flock för att överleva. Att förlora en flockmedlem har varit lika med döden.

Jag längtar av hela mitt hjärta att känna mig stark och frisk igen. Min kropp som brukar älska att springa, lyfta tungt, svettas och böjas. Nu hostar och nyser den så fort jag går upp för en trappa, andningen blir tung när den går i skogen. Ryggen värker på morgonen och knät är fortfarande svullet. Men vad mer kan jag göra? Det går inte att skynda ett helande.

Jag försöker använda väntan till att vila. Övar mig i att andas. Och inte plåga mig själv med stressande elaka tankar om att jag inte kan träna just nu. Jag är så skittrött på att hosta. Att inte sova. Att inte kunna komma igång med mitt liv. Med min träning. Att inte kunna träffa vänner i den utsträckningen jag vill. Att inte orka gå ut och dansa. Jag är så trött på detta! Men vad kan jag göra? Nu är det som det är och min kropp jobbar varje dag för mitt läkande.

På fredag åker jag och hundarna till landet igen. För att växa mig stark igen vid älven. Men idag är idag. Jag är mitt bästa jag efter min egen förmåga.

Tack för att du läser min blogg. 

Vitamin- och mineralboost vid stress

Många har hört av sig och frågar vilka tillskott jag äter nu under tiden kroppen är utsatt för extra stress. Jag berättar gärna om det, men vill först och främst säga att jag är inte någon som propagerar för tillskott. Jag är av den åsikten att vi troligen äter för mycket tillskott i vårt land. Vi behöver äta mat – riktig mat – med protein, fett och massor av grönsaker. Att snåla in på den delen och istället äta tillskott, tror jag inte påverkar vår kropp positivt. Däremot har jag märkt att min kropp har fått vissa brister under dessa månader och det blir bättre när jag stöder kroppen intag av vissa mineraler och vitaminer.

I första hand ser jag till att ge min kropp frukost, lunch och middag – näringstät och varierad kost. Men hungern är inte riktigt som den brukar och kroppen har fokus på att hantera den dagliga stressen en separation innebär, därför har min kropp ätit upp en hel del reserver, samt kräver mer näring för att kunna hantera påverkan som stress ger kroppen. Det första som oftast slås ut när vi är stressade är tarmarna och plötsligt kan inte dessa längre ta upp lika mycket näring eller hålla immunförsvaret intakt.

Jag äter extra probiotika, för att fylla på med goda bakterier till tarmarna och stödja näringsupptaget och immunförsvaret. Jag äter även

  • zink – som är en vanlig brist hos den stressade nutidsmänniskan, det är en viktig del för kroppens försvar mot fria radikaler och hjälper till vid sårläkning och uppbyggnad av hud och hår.
  • Magnesium – som är enormt viktig i många processer i kroppen, men för min del handlar det om sömnen som blir bättre om jag äter magnesium eller smörjer mig på kvällen med magnesiumolja.
  • Alla B-vitaminer – är det också lätt att få brist på när vi stressar och dessa behövs för många funktioner i kroppen som ämnesomsättning, energi, slemmhinnorna och muskel och nervfunktioner.
  • C-vitamin är viktigt för vårt immunförsvar, samt för att skapa må-bra-hormonet serotonin.

Sen tar jag en tinktur med några örter för att må bra

  • Lakrisrot – hjälper kroppen att bilda kortisol
  • Rysk rot – minskar känslighet för stress i kroppen och stimulerar immunförsvaret
  • Schizandra – ökar energi och förhindrar nedstämdhet
  • Rosenrot – ökar energi och motverkar stress. Ökar även sexlusten.
  • Ginseng  – ökar vitalitet.

utöver det försöker jag vara snäll mot mig själv och ger mig återhämtning, andas och mindfulness. Dessa bitar är viktigare än alla andra piller och pulver. 

Att vara det självet som är jag idag

Då är det dags att åka tillbaka till Stockholm. Två dagars utbildning för ett gäng blivande Livsstilskonsulter och Kostrådgivare i Skåne och några kvällar tillsammans med min bästa Anna. Vi har druckit champagne, pratat om livet, jobbat och dessutom hunnit med att spela in två poddavsnitt för Stresspodden. Vilken lyx att få kombinera jobb och vänskap. Trots intensiva dagar och kvällar så känner jag mig ändå påfylld av energi och glädje, tre veckor förkylning till trots.

Men självklart handlar det om att vara i en miljö där jag känner mig älskad och bekräftad. Att få njuta av en annan människas kreativitet och klokhet. Plötsligt kände jag mig full av energi, rolig, klok och snygg igen.

Jag lär mig hela tiden nya saker om vad separationen gör med mig utan att jag är medveten om det. Eftersom vi fortfarande delar hem i väntan på att han ska flytta till sin nya lägenhet, blir jag påverkad av att leva med en människa som jag inte längre delar ett ”vi” med.  Vi bor i ett undantag, i en väntan på livet som kommer efter han har flyttat. Det finns självklart en djup kärlek kvar, men samtidigt har vi ratat varandra och uttalat att vi inte längre är livskamrater. Vad gör det med oss?

I mitt fall känner jag skillnaden så tydligt när jag åker hemifrån. Då blir jag mig själv igen. Eller det självet som jag är idag… i den här stunden. Det är så märkligt att uppleva. Han är fortfarande samma människa, men trots det känner jag mig annorlunda i hans närhet. Det är också spännande att upptäcka mönster hos mig själv som elva år tillsammans har skapat, mönster som jag trivdes i för elva år sedan, men som inte passar mig idag. De blir plötsligt smärtsamt tydliga.

Det finns ett ”när han har flyttat”, men det finns också ett nu som jag inte vill missa i väntan på det som kommer. Jag ska fortsätta leta efter ett förhållningssätt till det jag upplever i nuet. Det är okej att ha sämre dagar, att sörja och att tappa fotfästet. Men jag tänker jobba för att hålla kvar mitt eget värde, som försöker smita iväg ibland. Och nu är det bara 45 dagar kvar tills lägenheten bara är mitt och hundarnas hem.

Vill du utbilda dig till Stresscoach under Spaniens varma sol?

Om exakt en månad åker Anna Hallén och jag ned till Nerja i Spanien för att utbilda ett gäng Lic Stresscoacher. Nerja är den absoluta pärlan utefter den spanska kusten. Förutom att den här delen av Costa del Sol är mikroklimatiskt gynnad och statistiskt har bland Europas absolut bästa klimat så finns det ett antal faktorer som placerar Nerja i topp. Det är en oerhört vacker natur med dramatiska berg vars utlöpare skär ända ner till vattnet. Detta gör att det inte är milslånga opersonliga stränder utan ett antal bukter med skyddade sandstränder på mellan 150-700m.

Mitt i den gamla staden bor vi på ett mysigt och nyrenoverat lägenhetshotell. Där vi ibland har föreläsning på takterrassen eller ibland i den svala konferenslokalen.  Vi  har föreläsningar mellan 8-12 och 17-19 under dagarna. Resten av tiden är ledigt för sol, vila, plugga, umgås och njuta av byn.

Varför vill du bli Stresscoach? Därför att det är oerhört givande med att hjälpa människor att hantera sin stress och få balans i livet. Du blir utbildad i att kunna föreläsa, vägleda och utbilda både grupper och individer i professionellt och privat. Den vanligaste diagnosen av alla sjukdomsfall i Sverige är nu akut stressreaktion, som ökat med 73 procent de senaste två åren. Och även det stora antalet sjukdomar som kommer ur stress, som hjärtsjukdomar, magproblem, depressioner och utbrändhet. Företag idag har ett större ansvar över sina medarbetares psykiska hälsa och är enligt lag tvungna att stötta i stresshantering. Så efterfrågan på Stresscoacher ökar drastiskt.

Våra Stresscoacher har Sveriges bredaste utbildning eftersom de både får kunskapen om vad som händer i kroppen och dels får de psykologiska verktygen att behandla stressen. De lär sig även att använda mindfulness som ett redskap och blir andningsinstruktörer.

Vill du läsa mer om utbildningen, vad du får lära dig och anmäla dig gå in på annahallen.se/service/licensierad-stresscoach  

Vi har fortfarande platser kvar. Du kan också läsa mer om kursen här hos två av de som ska gå den nu i höst nämligen Åse 56kilo  och Fnulan

Hoppas vi ses!

 

Livsstilskonsulter, bantningsångest och hälsostress.

Jag är i Ängelholm och håller utbildning för Anna Halléns blivande Livsstilskonsulter, en av de roligaste bitarna med mitt arbete. Jag får möjlighet att prata i två dagar om hälsostress och bantningsångest och de psykologiska orsakerna bakom ätstörningar.

Det är så otroligt intressanta ämnen, men samtidigt ganska skrämmande. Skrämmande på det sättet att så många idag lider av ätstörningar och det finns få ställen att få hjälp. Nio av tio kvinnor tänker på vad det äter, just för rädsla att tappa kontrollen över vikten. Och 45 procent av alla som är normalviktiga idag upplever sig överviktiga. Det beror mycket på att vi hela tiden matas med en felaktig bild av hur kvinnokroppen ska se ut. Vi luras in att tro att det är ”normalt” att ha storlek 36, eftersom de flesta modeller och mediepersoner är extremt smala. Vi får även tips om olika dieter och hur man snabbt ska gå ned i vikt genom att äta vissa saker och utesluta andra.

Vad är då en hälsosam relation till mat?

  • Du kan njuta av att äta maten du väljer att äta.
  • Du kan sluta äta när du är mätt (eller efter att din portion är slut) och känna dig nöjd.
  • Du tillåter dig att vara engagerad i livet mellan måltiderna och kan släppa fokus på mat och vikt.

”Men jag är så intresserad av hälsa” kanske du tänker. Handen på hjärtat, följer du bloggare och instagramkonton som arbetar med hälsa på grund av att du vill bli starkare och friskare eller på grund av din vikt? Jag tänker inte uppmana dig att sluta intressera dig för maten, vikten eller hälsan, men ibland kan det vara nyttigt att fundera över hur mycket av din tid och din energi det får ta. Att ha ett intresse är en sak, men kanske som en del av livet och inte hela livet. Vad är det som bestämmer över valen i ditt liv – är det du som bestämmer eller är det din rädsla för att gå upp i vikt?

Jag är just nu så glad att min röst höll hela dagen igår och hoppas att den ska vara snäll mot mig även idag. Snart går jag in i vecka fyra med förkylning och det börjar kännas oerhört segt. Jag proppar i mig vitaminer och mineraler, samt fyller mig med tinkturer och gröna drinkar. Kroppen är fokuserad på att hantera stressen som separationen ger. Vid hög stress under lång tid, blir tarmarna påverkade och i tarmarna har vi vårt immunförsvar. Därför är det lätt att få långvariga infektioner av stresspåverkan. Detta och andra saker om hur kroppen påverkas av stress kommer vi snart att prata mer om i Stresspodden. Ikväll ska jag bland annat intervjua Anna Hallén om vad som händer rent fysiskt när vi stressar för ett kommande avsnitt.

Så visst hyser jag själv ett enormt stort intresse för hälsa. Men det är också en stor del av mitt arbete, eftersom själens och kroppens mående hänger ihop.

Tack för att du läser min blogg.

Halvvägs igenom så sviker kroppen

Det härliga med tåg är att det blir tid till reflektion. Nu sitter jag igen på väg genom Sverige. Jag ska åka ned till Ängelholm och hålla i två utbildningsdagar för blivande Livsstilskonsulter på Anna Halléns utbildningar. Det är en av de roligaste delarna med mitt arbete när jag håller utbildningar. Livsstilskonsulterna får guidning av mig i de psykologiska orsakerna bakom övervikt och ätstörningar, samt en orientering i ACT.

Jag är inne på tredje veckan nu med en envis infektion. Nu börjar jag bli lite piggare och hostar mindre, men det har varit tuffa veckor med feber, hosta och värk i bihålor. Jag som sällan blir förkyld och jag kan inte ens minnas senast jag hade hög feber. Det är resan som sorgen tar mig genom.

Sorg eller förluster är en av de mest stressiga livssituationer vi människor kan gå igenom. Om vi tittar på det rent evolutionärt, kan vi se att ligger i vår natur av vara i en flock. Tills bara de sista 75 åren i mänsklighetens historia har en separation kunnat innebära en stor fara för överlevnaden. Det är först i vårt samhälle som vi klarar oss bra själva. Så det ligger djupt i våra gener att reagera med stor stress när vi förlorar någon närstående.

Vanliga symptom under sorg och förlust kan vara:

Fysiska förändringar

  • Sjukdomskänsla, smärta
  • Orkeslöshet, trötthet
  • Nedsatt eller ökad matlust
  • Infektionskänslighet

Beteende

  • Social isolering
  • Gråtattacker
  • Svårigheter att ta initiativ
  • Anpassningssvårigheter
  • Ökad alkoholkonsumtion

Jag mår bra på så många plan just nu. Känner mig glad och mycket mer stabil i humöret. Har fått ork och lust till att arbeta, något som var halt borta den första tiden. Så jag märker inte av sorgen eller stressen som sorgen ger mig, alls på samma sätt längre. Men jag märker det fysiskt. Genom att immunförsvaret har blivit lågt. Genom att mitt knä fortfarande sex månader efter operationen fortfarande är svullet och inflammerat. Genom att min kreativitet är nästan obefintlig och sömnen är ojämn. Så jag känner inte igen min annars så starka och pigga kropp. Det är så vansinnigt frustrerande. Jag längtar efter att springa, träna och yoga. Jag saknar att kunna vara snabb i huvudet, full av energi och kreativ.

Och i ärlighetens namn har jag börjat få svårt att vara snäll mot mig själv, eftersom otålighet och rastlöshet kryper innanför mitt skinn. Jag tycker att det blir allt svårare att hålla sunda vanor, även om jag så väl vet hur mycket jag behöver det just nu. Men jag vet också hur viktigt det är att ge kroppen ordentligt med byggstenar att hantera stressens påverkan (kommer skriva mer om detta snart) så jag petar i mig tillskott och en och annan grön drink. Blev även påmind av en kär vän att jag borde försöka ge mig själv små stunder av mindfulness igen, för att jobba på min återhämtning.

Jag har tagit mig halvvägs känns det som. Framför allt är jag på väg och det är skönt. Nu ska bara kroppen återhämta sig också och det går inte att förutse hur snabbt eller långsamt det kommer att gå. En dag i taget. 

#avsnitt2 Stresspodden om hormoner som ger oss meningen med livet

Då får vi önska dig välkommen till Stresspoddens andra avsnitt. Den här gången pratar vi om att allt inte handlar om att vila när man ska ta sig tillbaka efter en stresskollaps. Sen lär vi oss att man ska tänka som en zebra och att DARK kan vara vägen till en ljusare tillvaro.