Först trodde jag att jag skulle bli färdig i juni. Och sen trodde jag augusti. Men nu äntligen vet jag att kursen blir färdig 3 oktober! Sveriges första e-utbildning i Hållbar viktminskning i ACT!!!
Här har du mina övriga e-utbildningar.
Men i väntan på den 3 oktober – bjuder jag på några bloopers.
Igår satt jag i soffan och var elak mot mig själv. Efter det valde jag att ta hand om mig själv och mådde bättre. Låt oss prata lite om självmedkänsla idag.
Att vara människa är extremt svårt. Vi är operfekta, vi misslyckas, vi snubblar och faller och gör bort oss, om och om igen. Så är det för oss alla. Som du är peppande till din vän som inte fick jobbet hon sökte, eller en kollega som råkade räkna fel i en tidsrapport, eller ditt barn som trots hård läxläsning inte gjorde bra ifrån sig på franskaprovet? Troligen säger du “Det är okej. Du gjorde ditt bästa. Nästa gång går det bättre.” Många gånger är vi fulla av medkänsla för dem som vi älskar och står oss nära. Men hur är det när det kommer till oss själva? Har vi förståelse och empati för att det är svårt att vara en ickeperfekt människa? Kan vi kärleksfullt klappa oss själva på kinden och säga “Det är okej, du är fin som du är.” ? Inte ofta gör vi det.
Om inte någon annan anledning får dig att börja ta hand om dig själv, så gör det i så fall för att du kommer att bli bättre på att ta hand om andra. För vi ser det överallt, människor som faller ihop för att de plötsligt tog slut. Att marken under dem försvann, för att de har gett och gett och gett och inte satt upp tydliga gränser för sig själva och andra. Vill du stoppa det i tid? Tänk dig själv som en bankomat. Din omsorg är pengar som plockas ut, ofta eller kanske hela tiden. Men ingen är begåvad med obegränsat med pengar. Tillslut kommer de att ta slut om du inte fyller på ditt konto. Så för att du ska orka fortsätta ge och vara stark, så måste du fylla på. Glöm aldrig det.
Din omsorg för dig själv är att sätta in pengar på kontor. Många tror att vi behöver vår egen kritiska röst, annars skulle vi börja slarva, skita i att städa och bara lata oss.Men det är en missuppfattning. Om vi arbetar mot att ta hand om oss själva, förstå oss själva, visa respekt för oss själva, peppa oss själva – så skulle det innebära att vi blir motiverade att göra bra saker för oss själva OCH andra. Vi städar för att vi mår bra av ett rent hem, inte för att vi måste – men självklart finns risken att en självempatisk människa struntar i städningen när svärmor kommer på besök och prioriterar att vara utvilad och glad istället för att städa sig trött.
När du har självmedkänsla
En självempatisk människa behandlar sig själv som sin bästa vän. När vi har självempati har vi lättare att nå ett mål. För vi förstår våra begränsningar och känner våra styrkor. Vi peppar oss själva istället för att klanka ned på oss.
Vill du lära dig mer om självmedkänsla? Fram till söndag får du 25 procent rabatt på min e-kurs i självmedkänsla. Den kostar mindre än att gå till en terapeut, men du får utbildning, självhjälpsmaterial och övningar som hjälper dig att öka din självmedkänsla. Använd koden MBJ för att få rabatten.
https://app.coursio.com/store/mariahelander/e-terapi-i-sj-lvmedk-nsla
Sitter i soffan med en kopp kaffe, datorn och pudlarna och slår på mig själv. Inte vad jag brukar tycka om att göra på en torsdagsmorgon, men när jag vaknade i morse var jag så vansinnigt trött. Jag orkar inte yoga. Jag orkar inte träna. Jag orkar inte blogga eller lägga ut #dagensmindfulness på Instagram. Jag orkar inte vara duktig. Dessutom ska jag snart få mens. I ett sådant läge kanske det vore på sin plats att vara riktigt snäll mot sig själv – jag kunde klappa mig själv på kinden och säga att det är okej. Ge mig själv en lugn frukost med skön musik i bakgrunden. Men icke sa nicke. Istället rattar jag in taskighetskanalen på min mentala radio och får lyssna på vilken lat och hopplös person jag är. Tror ni att det hjälper mig att må bättre?
Men vad i…?! Hur kommer detta sig? Hormoner? Dålig självkänsla? Taskig barndom? Nej. Möjligtvis lite hormonbrist. Att vara motivationslös och trött kan handla om att jag körde slut på mitt dopamin igår. Jag hade en lite väl lång arbetsdag igår plus att jag tränade. För lite återhämtning gör att man snabbt knaprar i sig gladhormonerna.
Jag är inte ensam om att ha taskighetskanalen som motivation. Av någon märklig anledning menar forskare idag att vi tror att vi hjälper oss själva genom att mobba oss. Om jag tänker “Upp ur soffan din tjockis” så inbillar jag mig at jag kommer att få kraft om motivation och glatt skutta ut i löpspåret. Men det är ju inte sant.
Vad händer i hjärnan?
När du är självkritisk och klankar ned på dig själv, väcks rädsla och triggar samma områden i hjärnan som då vi är utsatta för hot utifrån. En liten del av hjärnan som kallas för amygdala reagerar med kamp-flyktbeteenden och vi får ett påslag av stresshormonerna kortisol och adrenalin.
När du istället visar självmedkänsla för dig själv kopplar hjärnan istället in systemet för omsorg och omhändertagande, enligt forskningen. Det sänker blodtrycket och aktiverar må bra-hormoner som oxytocin. Det fungerar automatiskt när vi blir stöttade av andra, men sätter igång också när vi ger oss själva vänlighet.
Självmedkänsla handlar inte om att du är bättre än andra, utan om att du är en helt vanlig människa som är värd lika mycket som alla andra. En människa som har det svårt emellanåt och då är värd vänlighet. Även från dig själv.
Så nu ska jag publicera det här inlägget och istället ge mig själv en lång skön dusch. Idag behöver jag min egen kärlek, inte kritik. Puss på mig.
Så vad gör ACT? Efter att ha arbetat i 10 år med KBT har jag helt gått över till denna psykologiska metod. Är du nyfiken på ACT? Här berättar jag om hur ACT fungerar och du får även en kort information om utbildningen till Lic Stresscoach.
Mindfulness är bra för alla åldrar. I en värld full av spännande upptäckter och äventyr kan det vara svårt att koppla av för våra minsta. Idag får du som har barn hemma – en mindfulnessövning som du gör tillsammans med en nalle eller ett mjukdjur. Den här övningen gör barnet liggandes och den är skön att göra innan du ska sova eller om du behöver koppla av under dagen.
Om du vill lära dig mer om mindfulness kan du gå min e-kurs. Läs mer här.
För ett tag sedan fick du fundera kring vad det är som hindrar dig att leva de liv du vill leva. Du fick gå igenom dina olika livsvärden och fundera över hur det kommer sig att du idag lever som du vill. Jag är ganska säker på att du fick olika skäl som – ont om tid, har inte råd eller trötthet. Nu tror jag att du säker stötte på skäl som har med dina tankar och känslor att göra. Det kan handla om att du skäms för din kropp, att du inte vågar, att du är rädd för att misslyckas eller för vad andra ska tycka.
Vår fantastiska hjärna vill gärna tänka ut kreativa lösningar som tar oss dit vi vill, men problemet är att de lösningarna ofta är ganska kortsiktiga. Om du vill yoga, men upplever att du är tjock och stel – kanske din hjärnas lösning blir att undvika att gå till yogapasset. På kort sikt tar det bort obehaget, men det tar dig inte närmare dit du vill och känslan av obehag kommer tillbaka nästa gång du vill gå på ett yogapass.
Gång på gång försöker vår hjärna hjälpa oss, vilket många gånger resulterar i kortsiktiga lösningar som att tröstäta, stanna hemma, titta på teve eller skjuta upp något obehagligt.
Nu är det dags att tacka hjärnan för hjälpen och istället lyfta blicken mot de långsiktiga lösningarna. Långsiktiga lösningar som är små små steg du kan ta i riktning dit du vill. Som hjälper dig att behålla fokus när dina hinder dyker upp och du gärna tar till det kortsiktiga.
Till din hjälp får du ett dokument som du kan skriva ut och använda i ditt MBJ-projekt.
Lycka till!
hantera-hinder (pdf)
Det fantastiska med att ha deltagit i teve på bästa sändningstid är att man dessutom får möjligheten att gå på alla möjliga galor. Under loppen att fem dagar fick jag representera Gift vid första ögonkastet, dels vid det otroligt glamorösa Kristallengalan och dels vid underground galan Skämskudden. Så fantastiskt roligt och omtumlande. Och även om vi inte kammade hem förstapriset på någon av tillställningarna, så känns det otroligt kul att ha deltagit i ett program som berör människor.
Idag bjuder jag på lite bilder från tillställningarna.
På väg till Kristallen!
En rätt overklig känsla att gå på röda mattan. Här med härliga Andreas Brodd en av deltagarna vid Gift vid första ögonkastet. Vi hade så otroligt kul hela kvällen.
Min outfit: Byxor Tiger och topp Filippa K.
En lång och trevlig middag. Satt vid samma bord som Daniella, Andreas, Gösta, Per och här ser ni Edvin.
En enorm tillställning i Stockholmsmässans lokaler. Bara tevemänniskor och kändisar vart man än ser.
Skämskudden är inte lika välbesökt av de nominerade, märkligt nog. Att berör människor på alla sätt är väl helt fantastiskt. De som representerade Gift vid första ögonkastet var underbara Annika Leinhagen som klippt hela programmet och gjort det så magiskt. Och Jonas Wågberg också fantastiskt duktig klippare. 
Och slutligen – en fantastisk resa full av minnen är till ända. Nästa säsong kommer jag inte att delta i. För mig är det ett nytt program och en ny kanal. Du ser mig som terapeut i Lyxfällan nu på torsdag 15/9 på tv3.
Det där som vi kallar livet och vardagen har en förmåga att komma mellan oss och våra ambitioner. Vi har lagt två veckor bakom oss i detta MBJ-projekt. Några av er har precis kommit igång, andra flyter på och så finns de några som har blivit förkylda, ramlat ned i sockerträsket eller på ett eller annat sätt känner att det inte har gått som vi har tänkt. Själv har en inflammation i höften och en härlig Kristallengala fått mig lite ur balans. Det har inte blivit den träningsnivån och samma ork jag hade bestämt. Men det är nu vi har sån makalös nytta av MBJ! Det är nu vi plockar fram våra tre M:
Hoppa inte över något du tänkt att göra för din hälsa om det känns trögt så sänk kraven. Kom ihåg alla investeringar i hälsan – stora som små – är investeringar. 
Here we go again… tänker jag med ett stråk av bitterhet. Fast jag borde inte vara bitter, jag borde vara nöjd och peppad. Känna mig taggad. Men jag är inte riktigt där än, känner jag mig själv rätt så kommer det snart.
Ni som följer mig vet att jag diagnostiserades med en reumatisk sjukdom vid 16 års ålder. Men jag har inte ätit medicin på över 10 år. Rörelse, rätt kost och stresshantering har varit läkande. Rätt kost i mitt fall är spannmålsfritt, mycket grönsaker, minimalt med socker och mjölkprodukter. Med åren har jag lärt känna min kropp och dess signaler, men det är lätt att bli bortskämd med en stark hälsa.
I våras efter resan vår roadtrip till Frankrike, där matfusk, oregelbundenhet, många champangeprovningar och många timmars sittande i bil blev min mage i olag. Och under sommaren fuskade jag med socker och gluten. I samband med MBJ-starten bestämde jag mig för att helt gå tillbaka till maten min kropp älskar och låta glass, godis och bröd få ätas av dem som klarar av det. Det har gått riktigt bra, men tarmarna är inte riktigt med på noterna. Och så kom det, som ett brev på posten – inflammationen. Höften denna gång. Och precis som det var innan jag blev symptomfri – sitter inflammationen i en led så påverkas resten av kroppen med känslighet, svullna och stela leder och ömhet.
När ska jag lära mig? Det börjar alltid i tarmarna, som autoimmuna sjukdomar gör. Jag behöver vara uppmärksammad och varsam med min tarmhälsa.
Och precis som alltid när jag tycker att kroppen sviker mig blir jag arg – fast det egentligen är jag som har svikit kroppen. Snart kommer jag att känna mig taggad och tycka det är kul att följa framstegen.
Nu blir det dubbeldos Omega 3 – för att stävja inflammationen.
MSM för att hjälpa till med uppbyggnad av friska celler i leder, muskler och brosk.
Probiotika både i form av mjölksyrade grönsaker och tabletter dubbel dos för att fylla på med goda tarmbakterier.
Ingefära rå, riven i vattnet, teet, maten och kaffet.
Ska även prova guldmjölk – ljummen växtmjölk med rikligt av gurkmeja, svartpeppar, kanel, ingefära och sötning om så önskas.
Och så väck med socker, mjölkprodukter och gluten. Mindful yoga och promenader under någon vecka, ingen träning tills inflammationen har lagt sig.
Utvärtes – smörja med Hajkräm och Djävulskloolja. Hjälpte förra gången min höft krånglade.
Jag hade bokat in träning igår. Hade tänkt att göra ett lunchpass. Men vid lunch var jag så trött, så jag tänkte “Nej, jag tar en hundpromenad istället och tränar ikväll.” När kvällen kom tänkte jag “Nu är jag så hungrig, så jag äter först och tränar senare.” När senare kom tänkte jag “Oj, vad trött jag är, jag tar en tidig kväll.” Min listiga hjärna kom med riktigt bra anledningar till att jag inte skulle träna, så listiga att jag gick på dem.
Det är här vi alla har hört saker som “Människan är av naturen lat, därför måste du tvinga dig själv att gå till gymmet! Bara disciplin funkar!”
Stopp och belägg! Människan är inte av naturen lat! Om vi älskar att göra något eller brinner för något så kan vi jobba tills vi stupar. Människan är däremot belöningsjunkie och ibland eller kanske jag ska säga för det mesta ger tevesoffan en större kortsiktig belöning än gymmet.
Din fantastiska hjärna är utvecklad för 300 000 år sedan och då var den så smart anpassad för sin omgivning att vår art överlevde hårda tider trots att vi egentligen är ganska bräckliga varelser som varken har päls, klor eller kan springa särskilt fort. Under de flesta av alla dessa år har hjärnan gjort ett fantastiskt jobb – du får belöning av att stoppa i dig energirik mat och du får belöning om du spar på krafterna så du kan lagra lite av den värdefulla energin runt magen tills det kommer hårdare tider. Och nu kommer snart vintern och då är det bra att ha ett extra lager fett, så slipper vi frysa så mycket. Tack hjärnan! Vilket otroligt fantastiskt överlevnadssystem! Men idag behöver vi det inte – för idag behöver vi inte lagra energin runt midjan – eftersom vi när som helst kan hämta energi ur kylskåpet.
Nu när jag har skrivit färdigt detta, ska jag göra ett lättare yogapass och sedan ge mig ut i löpspåret. Men min hjärna börjar redan berätta för mig att jag nog inte hinner och det är bättre att spara det till i kväll. Och nu sa min hjärna precis att jag nog är lite trött, så jag behöver nog vila. “Nice try, Brain!”
Men jag säger till min belöningsknarkande hjärna “Om vi tar den där löpturen nu på morgonen, så kan vi ta en lång dusch efteråt med den nya duscholjan och duschskrubben. Och du, Hjärnan, du älskar ju egentligen att springa i skogen på morgonen – du får massor av härligt dopamin av det och lever gott i flera timmar efteråt.” “Okej då” säger Hjärnan. 
