Hur mår du egentligen? Hur mår din kollega? Stresspodden kikar in på våra arbetsplatser idag och funderar över hur svensken hanterar jobbstressen. Vad kan du göra åt din stress och vad kan din chef göra?
Många har hört av sig och frågar vilka tillskott jag äter nu under tiden kroppen är utsatt för extra stress. Jag berättar gärna om det, men vill först och främst säga att jag är inte någon som propagerar för tillskott. Jag är av den åsikten att vi troligen äter för mycket tillskott i vårt land. Vi behöver äta mat – riktig mat – med protein, fett och massor av grönsaker. Att snåla in på den delen och istället äta tillskott, tror jag inte påverkar vår kropp positivt. Däremot har jag märkt att min kropp har fått vissa brister under dessa månader och det blir bättre när jag stöder kroppen intag av vissa mineraler och vitaminer.
I första hand ser jag till att ge min kropp frukost, lunch och middag – näringstät och varierad kost. Men hungern är inte riktigt som den brukar och kroppen har fokus på att hantera den dagliga stressen en separation innebär, därför har min kropp ätit upp en hel del reserver, samt kräver mer näring för att kunna hantera påverkan som stress ger kroppen. Det första som oftast slås ut när vi är stressade är tarmarna och plötsligt kan inte dessa längre ta upp lika mycket näring eller hålla immunförsvaret intakt.
Jag äter extra probiotika, för att fylla på med goda bakterier till tarmarna och stödja näringsupptaget och immunförsvaret. Jag äter även
Sen tar jag en tinktur med några örter för att må bra
utöver det försöker jag vara snäll mot mig själv och ger mig återhämtning, andas och mindfulness. Dessa bitar är viktigare än alla andra piller och pulver. 
Då är det dags att åka tillbaka till Stockholm. Två dagars utbildning för ett gäng blivande Livsstilskonsulter och Kostrådgivare i Skåne och några kvällar tillsammans med min bästa Anna. Vi har druckit champagne, pratat om livet, jobbat och dessutom hunnit med att spela in två poddavsnitt för Stresspodden. Vilken lyx att få kombinera jobb och vänskap. Trots intensiva dagar och kvällar så känner jag mig ändå påfylld av energi och glädje, tre veckor förkylning till trots.
Men självklart handlar det om att vara i en miljö där jag känner mig älskad och bekräftad. Att få njuta av en annan människas kreativitet och klokhet. Plötsligt kände jag mig full av energi, rolig, klok och snygg igen.
Jag lär mig hela tiden nya saker om vad separationen gör med mig utan att jag är medveten om det. Eftersom vi fortfarande delar hem i väntan på att han ska flytta till sin nya lägenhet, blir jag påverkad av att leva med en människa som jag inte längre delar ett ”vi” med. Vi bor i ett undantag, i en väntan på livet som kommer efter han har flyttat. Det finns självklart en djup kärlek kvar, men samtidigt har vi ratat varandra och uttalat att vi inte längre är livskamrater. Vad gör det med oss?
I mitt fall känner jag skillnaden så tydligt när jag åker hemifrån. Då blir jag mig själv igen. Eller det självet som jag är idag… i den här stunden. Det är så märkligt att uppleva. Han är fortfarande samma människa, men trots det känner jag mig annorlunda i hans närhet. Det är också spännande att upptäcka mönster hos mig själv som elva år tillsammans har skapat, mönster som jag trivdes i för elva år sedan, men som inte passar mig idag. De blir plötsligt smärtsamt tydliga.
Det finns ett ”när han har flyttat”, men det finns också ett nu som jag inte vill missa i väntan på det som kommer. Jag ska fortsätta leta efter ett förhållningssätt till det jag upplever i nuet. Det är okej att ha sämre dagar, att sörja och att tappa fotfästet. Men jag tänker jobba för att hålla kvar mitt eget värde, som försöker smita iväg ibland. Och nu är det bara 45 dagar kvar tills lägenheten bara är mitt och hundarnas hem.
Om exakt en månad åker Anna Hallén och jag ned till Nerja i Spanien för att utbilda ett gäng Lic Stresscoacher. Nerja är den absoluta pärlan utefter den spanska kusten. Förutom att den här delen av Costa del Sol är mikroklimatiskt gynnad och statistiskt har bland Europas absolut bästa klimat så finns det ett antal faktorer som placerar Nerja i topp. Det är en oerhört vacker natur med dramatiska berg vars utlöpare skär ända ner till vattnet. Detta gör att det inte är milslånga opersonliga stränder utan ett antal bukter med skyddade sandstränder på mellan 150-700m.
Mitt i den gamla staden bor vi på ett mysigt och nyrenoverat lägenhetshotell. Där vi ibland har föreläsning på takterrassen eller ibland i den svala konferenslokalen. Vi har föreläsningar mellan 8-12 och 17-19 under dagarna. Resten av tiden är ledigt för sol, vila, plugga, umgås och njuta av byn.
Varför vill du bli Stresscoach? Därför att det är oerhört givande med att hjälpa människor att hantera sin stress och få balans i livet. Du blir utbildad i att kunna föreläsa, vägleda och utbilda både grupper och individer i professionellt och privat. Den vanligaste diagnosen av alla sjukdomsfall i Sverige är nu akut stressreaktion, som ökat med 73 procent de senaste två åren. Och även det stora antalet sjukdomar som kommer ur stress, som hjärtsjukdomar, magproblem, depressioner och utbrändhet. Företag idag har ett större ansvar över sina medarbetares psykiska hälsa och är enligt lag tvungna att stötta i stresshantering. Så efterfrågan på Stresscoacher ökar drastiskt.
Våra Stresscoacher har Sveriges bredaste utbildning eftersom de både får kunskapen om vad som händer i kroppen och dels får de psykologiska verktygen att behandla stressen. De lär sig även att använda mindfulness som ett redskap och blir andningsinstruktörer.
Vill du läsa mer om utbildningen, vad du får lära dig och anmäla dig gå in på annahallen.se/service/licensierad-stresscoach
Vi har fortfarande platser kvar. Du kan också läsa mer om kursen här hos två av de som ska gå den nu i höst nämligen Åse 56kilo och Fnulan
Hoppas vi ses!
Jag är i Ängelholm och håller utbildning för Anna Halléns blivande Livsstilskonsulter, en av de roligaste bitarna med mitt arbete. Jag får möjlighet att prata i två dagar om hälsostress och bantningsångest och de psykologiska orsakerna bakom ätstörningar.
Det är så otroligt intressanta ämnen, men samtidigt ganska skrämmande. Skrämmande på det sättet att så många idag lider av ätstörningar och det finns få ställen att få hjälp. Nio av tio kvinnor tänker på vad det äter, just för rädsla att tappa kontrollen över vikten. Och 45 procent av alla som är normalviktiga idag upplever sig överviktiga. Det beror mycket på att vi hela tiden matas med en felaktig bild av hur kvinnokroppen ska se ut. Vi luras in att tro att det är ”normalt” att ha storlek 36, eftersom de flesta modeller och mediepersoner är extremt smala. Vi får även tips om olika dieter och hur man snabbt ska gå ned i vikt genom att äta vissa saker och utesluta andra.
Vad är då en hälsosam relation till mat?
”Men jag är så intresserad av hälsa” kanske du tänker. Handen på hjärtat, följer du bloggare och instagramkonton som arbetar med hälsa på grund av att du vill bli starkare och friskare eller på grund av din vikt? Jag tänker inte uppmana dig att sluta intressera dig för maten, vikten eller hälsan, men ibland kan det vara nyttigt att fundera över hur mycket av din tid och din energi det får ta. Att ha ett intresse är en sak, men kanske som en del av livet och inte hela livet. Vad är det som bestämmer över valen i ditt liv – är det du som bestämmer eller är det din rädsla för att gå upp i vikt?
Jag är just nu så glad att min röst höll hela dagen igår och hoppas att den ska vara snäll mot mig även idag. Snart går jag in i vecka fyra med förkylning och det börjar kännas oerhört segt. Jag proppar i mig vitaminer och mineraler, samt fyller mig med tinkturer och gröna drinkar. Kroppen är fokuserad på att hantera stressen som separationen ger. Vid hög stress under lång tid, blir tarmarna påverkade och i tarmarna har vi vårt immunförsvar. Därför är det lätt att få långvariga infektioner av stresspåverkan. Detta och andra saker om hur kroppen påverkas av stress kommer vi snart att prata mer om i Stresspodden. Ikväll ska jag bland annat intervjua Anna Hallén om vad som händer rent fysiskt när vi stressar för ett kommande avsnitt.
Så visst hyser jag själv ett enormt stort intresse för hälsa. Men det är också en stor del av mitt arbete, eftersom själens och kroppens mående hänger ihop.
Tack för att du läser min blogg.
Tillhör du dem som har tröttnat på att höra talas om mindfulness? Som inte tror att det passar för dig? Som anser att det är flum. Okej, i tredje avsnittet av Stresspodden avlivar vi myter kring mindfulness och funderar kring vad det verkligen är och hur det kan hjälpa oss om vi vill.
Det härliga med tåg är att det blir tid till reflektion. Nu sitter jag igen på väg genom Sverige. Jag ska åka ned till Ängelholm och hålla i två utbildningsdagar för blivande Livsstilskonsulter på Anna Halléns utbildningar. Det är en av de roligaste delarna med mitt arbete när jag håller utbildningar. Livsstilskonsulterna får guidning av mig i de psykologiska orsakerna bakom övervikt och ätstörningar, samt en orientering i ACT.
Jag är inne på tredje veckan nu med en envis infektion. Nu börjar jag bli lite piggare och hostar mindre, men det har varit tuffa veckor med feber, hosta och värk i bihålor. Jag som sällan blir förkyld och jag kan inte ens minnas senast jag hade hög feber. Det är resan som sorgen tar mig genom.
Sorg eller förluster är en av de mest stressiga livssituationer vi människor kan gå igenom. Om vi tittar på det rent evolutionärt, kan vi se att ligger i vår natur av vara i en flock. Tills bara de sista 75 åren i mänsklighetens historia har en separation kunnat innebära en stor fara för överlevnaden. Det är först i vårt samhälle som vi klarar oss bra själva. Så det ligger djupt i våra gener att reagera med stor stress när vi förlorar någon närstående.
Vanliga symptom under sorg och förlust kan vara:
Fysiska förändringar
Beteende
Jag mår bra på så många plan just nu. Känner mig glad och mycket mer stabil i humöret. Har fått ork och lust till att arbeta, något som var halt borta den första tiden. Så jag märker inte av sorgen eller stressen som sorgen ger mig, alls på samma sätt längre. Men jag märker det fysiskt. Genom att immunförsvaret har blivit lågt. Genom att mitt knä fortfarande sex månader efter operationen fortfarande är svullet och inflammerat. Genom att min kreativitet är nästan obefintlig och sömnen är ojämn. Så jag känner inte igen min annars så starka och pigga kropp. Det är så vansinnigt frustrerande. Jag längtar efter att springa, träna och yoga. Jag saknar att kunna vara snabb i huvudet, full av energi och kreativ.
Och i ärlighetens namn har jag börjat få svårt att vara snäll mot mig själv, eftersom otålighet och rastlöshet kryper innanför mitt skinn. Jag tycker att det blir allt svårare att hålla sunda vanor, även om jag så väl vet hur mycket jag behöver det just nu. Men jag vet också hur viktigt det är att ge kroppen ordentligt med byggstenar att hantera stressens påverkan (kommer skriva mer om detta snart) så jag petar i mig tillskott och en och annan grön drink. Blev även påmind av en kär vän att jag borde försöka ge mig själv små stunder av mindfulness igen, för att jobba på min återhämtning.
Jag har tagit mig halvvägs känns det som. Framför allt är jag på väg och det är skönt. Nu ska bara kroppen återhämta sig också och det går inte att förutse hur snabbt eller långsamt det kommer att gå. En dag i taget. 
Då får vi önska dig välkommen till Stresspoddens andra avsnitt. Den här gången pratar vi om att allt inte handlar om att vila när man ska ta sig tillbaka efter en stresskollaps. Sen lär vi oss att man ska tänka som en zebra och att DARK kan vara vägen till en ljusare tillvaro.
Nu är den här – Stresspodden. Det är podden för dig som längtar efter ett liv i balans. För dig som har tröttnat på att slåss mot stressen. Vi pratar stresshantering, vad som händer i kroppen vid stress och hur du kan göra för att må bra. Varje onsdag hör du ett nytt avsnitt.
Det är jag och min kollega Petra Sundqvist är journalist och Lic. Stresscoach.
Har du frågor kring stress eller stresshantering eller förslag på ämnen som vi ska undersöka mejla info@stresspodden.nu
Nu sitter jag på tåget, denna gång en resa till Skåne och arbete som väntar över helgen. Men samtidigt är jag på en annan resa. En färd som jag inte har kontroll över. Det är sorgen som tar mig på en märklig färd till ställen jag sällan har besökt och allt jag kan göra är att följa med.
Jag mår bra. Jag är stark, glad och ser framåt. Semestern är slut och jag har med stor lust gått tillbaka till mitt arbete, mina klienter och texter. Och mitt i glädjen, tar plötsligt sorgen med mig på en oplanerad färd in i mig själv.
Igår kväll grät jag hela kvällen. Sorgen tog över och det fanns inget jag kunde göra för att hejda den. Nej, jag ville inte hejda den. Det är absolut inte synd om mig och du behöver inte trösta mig. Hur du reagerar när jag säger att jag har gråtit en hel kväll, visar mer hur du själv lever med din egen sorg än om hur du vill hjälpa mig.
Jag sörjer inte för att jag vill ha tillbaka mitt gamla liv eller min exman. Jag sörjer inte alla saker vi tvingas dela upp och att vi snart inte längre delar hem och liv. Jag sörjer den jag var i hans blick, det liv vi inte fick uppleva tillsammans och drömmar som inte blev som vi tänkt. Det är som att begrava en del av mig och det gör ont. Väldigt ont.
Kroppen reagerar märkligt av denna resa. Hunger finns inte längre, utan jag får påminna mig själv om och hur mycket jag ska äta. Och ändå har jag gått upp i vikt i sommar. Sömnen försvinner och jag ligger vaken hela nätter eller sover extremt lätt. Eller så sover jag 12 timmar i sträck. Jag är full av energi ena stunden, sjukligt trött i nästa. Skrattar så jag kiknar eller gråter tills ögonen svider. Men det är min kropp. Och den gör vad den kan för att hjälpa mig på min resa med sorgen. Det är okej. Jag gör vad jag kan för att hjälpa kroppen.
Så mitt på denna resa försöker jag i första hand att vara varsam och kärleksfull mot mig själv. Det är nog det svåraste, för det är lätt att ta till hårda ord när man är svag. Lätt att söka snabba kickar, bekräftelse och distraktion för att komma bort ifrån det som gör ont. Lätt att vara elak och hitta allt fult, dumt och alla misslyckanden med mig själv. För det är på de platser vi hamnar på när vi försöker hoppa av sorgresan. Att stanna kvar på resan är att vara kärleksfull mot sig själv. För vi kan inte fly sorgen. Vi kan inte går runt den. Vi måste åka med den.
”Er glädje är er sorg utan mask.
Samma källa, från vilket ert skratt porlar, har ofta varit fylld med era tårar.
Och hur kan det vara annorlunda?
Ju mer sorgen urholkar er varelse, desto mer glädje kan ni rymma.”
Kahlil Gibran Ur ”Profeten”