Ett steg fram och två steg tillbaka

Ett steg framåt och två steg tillbaka. Så funkar min kropp just nu. Igår var jag stark och full av energi. Gick till gymmet och kände igen min gamla styrka, hade nästan ingen värk i lederna och kände mig glad. Idag när jag vaknade kändes det som om jag drack två flaskor vin igår. Ont i huvudet, illamående, stel i kroppen, trött och nedstämd. När jag ena dagen tänker “Hurra, nu har det vänt” – så blir nästa dag ett rejält bakslag.

Jag tröstar mig med tanken att jag väljer trots allt att göra detta. Jag läker min kropp, rensar ut år av gifter som skapat inflammationer – för att bli mitt bästa jag. För att kunna upptäcka hur bra jag faktiskt kan må.

“Men Maria, du som levt så sunt, hur kan det komma sig att du har gifter att rensa ut?” frågar några av er. Jag har levt sunt till stor del av mitt liv, men jag är ingen renlevnadsmänniska eller hälsoguru. Under mina ätstörningsperioder har det blivit massor av skräpmat, jag har haft eget företag under 17 år, så det har inneburit massor av stress, jag har festat, rökt och regelbundet ätit medicin under många år. Våra fantastiska kroppar klarar av att hantera sådana påfrestningar. Vårt reningssystem rensar varje dygn din kropp på tungmetaller och annat skräp kroppen inte vill ha. Men har du en inflammation i kroppen är levern fullt upptagen med att hantera detta och reningssystemet funkar inte som det ska vilket ofta resulterar i att kroppen lagrar skräpet.

Min tarm har troligen varit obalanserad sedan födseln. Det har gett mig inflammationer i kroppen och en överbelastad lever. Nu ger jag kroppen möjlighet att läka ut och det tar tydligen tid.

Men att min kropp reagerar så här behöver inte betyda att din kropp reagerar på samma sätt. Om du inte har problem med inflammation i kroppen behöver du inte sätta igång med denna process, även om jag tror att alla mår bra av att utesluta gluten ur kosten.

Jag fortsätter. Sova. Äta rent. Dricka vatten. Träna som kroppen klara just denna dag. Vill du läsa mer om vad jag äter för att läka tarm och lever så skriver jag om det här.

facebooktwittermail

Tarmar, lever och inflammationer – vägen till ett friskare liv

Jag får så många frågor på hur jag gör för att läka min tarm och varför jag gör det – därför kommer här en sammanfattning.

Bakgrund
Jag fick en autoimmun sjukdom som 16-åring – Sjögrens syndrom (en reumatisk sjukdom som sätter sig i leder och slemhinnor). Troligen är jag född med tarmar som inte var i balans, eftersom jag hade mycket diarré som baby och snabbt visade symptom på allergi för mjölkprotein. Jag är uppfödd på sojavälling, vilket troligen inte var de bästa för tarmarna.

Många forskare ser samband idag mellan tarmarnas hälsa och autoimmuna sjukdomar, att hela vårt immunförsvar skapas i tarmfloran. I hela mitt liv har jag haft problem med värkande och svullna tarmar, det har blivit en del av min vardag så jag har aldrig brytt mig om att söka för det. Ledvärken fick jag bukt med när jag drog ned på socker, gluten och kött när jag var i 20-års åldern. Då trodde jag det var köttet som gjorde skillnad, nu har jag förstått att det troligen var gluten som var den största boven.

De senaste åren har jag mått rätt bra i lederna, har dock fortfarande haft problem med tarmarna och torra ögon och mun. Därför ville jag prova att fokuserat läka mina tarmar för att se om det kunde bli en förbättring. En process som jag var på det klara med att de skulle ta upp till sex månader innan jag får full läkning.

Jag har visserligen läst till Kostrådgivare, men jag är inte insatt eller har själv läst forskning. Så det jag skriver här nedan är saker jag har fått berättat för mig eller hittat i de källor jag refererar till. Framför allt lutar jag mig på kunniga Anna Hallén som hjälpt och stöttat mig i hela denna process.

Tarmen
1. Jag har helt uteslutit gluten och är mycket noga med att läsa innehållsförteckningen på det jag äter. Inget fusk, eftersom det kan förstöra en process som tar upp till sex månader och det vore så trist att börja om.
2. Mjölksyrade grönsaker äter jag minst en gång om dagen, för att tillföra goda bakterier till mina tarmar.
3. Lera är något vi inte får i oss i vårt rena samhälle, men det har många välgörande egenskaper för både tarmar och lever. Därför äter jag en lertablett om dagen. De renaste lerkapslarna hittar du här.
4. Jag har dragit ned på raffinerat socker, mjölkprodukter och fruktos. Äter mycket mat från grunden och ser till att det finns mycket grönsaker på min tallrik varje dag.

Levern
Tarmen behöver också en fungerande lever för att läka. Du kan hitta mycket information om levern här.
1. Pressad citron börjar jag varje morgon med, som hjälper lever med utrensning.
2. Nu har jag de senaste dagarna tillsatt en msk olivoja till min morgoncitron.
3. Levern behöver också pektin som finns i lingon, svarta vinbär eller gröna äpplen – idag åt jag en skål tinade lingon till frukost.
4. Levern blir belastad av medicin (som jag nästan aldrig äter), socker/fruktos och alkohol. Eftersom min läkning känns väldigt tuff, har jag bestämt mig för att underlätta leverns funktion genom att undvika alkohol i fyra veckor.

Inflammationen
Min inflammation har under processen blossat upp i höfter och knän, samt att torrheten i slemhinnorna har blivit värre. Jag har också blivit svullen i kroppen. Det jag gör för att hantera det är:
1. Dubbel dos Omega 3. Hälften av min dos kommer från Grönläppad mussla som samtidigt innehåller en massa annat bra för lederna.
2. MSM, det vill säga svavel som är bra för leder om man har brist på detta.
3. Försöker att få i mig antingen ingefära eller gurkmeja varje dag.

Stressen
1. Ett kort yogapass eller mindfulness flera gånger i veckan.
2. Har börjat tejpa munnen på natten.
3. Andingsminuten
4. Rörelse i den mån ledinflammationen klarar det – hundpromenad eller lättare styrketräning. Idag ska jag prova spinning igen och se hur knäna klarar det.

Är det svårt att undvika och avstå vissa saker, äta kosttillskott och ta tid till andning och rörelse. Nej. Det är sex månader av mitt liv och det som väntar på andra sidan är så mycket värdefullare än att äta en kanelbulle idag. Troligtvis kommer jag om sex månader dessutom ha gjort detta till en levnadsstil och inte vilja gå tillbaka. Små rutiner varje dag som inte tar längre än 10 minuter av hela dagen och rörelsen är något jag aldrig vill prioritera bort.

Det är tufft att kämpa med ledsmärta, svullnad och andra jobbiga symptom på läkningsprocessen – men vad är alternativet när jag kommit så här långt? Att börja käka skogaholmsmacka med sylt och oboy? Nej, jag behöver inte mackor, snask och ett glas mjölk. Jag behöver min kropp. Jag vill springa i skogen igen, jag vill känna mig lätt och fri i kroppen, jag vill kunna svälja utan att dricka vatten samtidigt och slippa oroa mig för mina tänder, jag vill slippa vakna mitt i natten av hosta eller torr mun, jag vill någon gång i livet ha en platt mage som inte värker och känna mig full av energi och klar i huvudet.

Därför har jag inget alternativ. 

facebooktwittermail

Vi är svältfödda på tacksamhet

Ibland hoppar meningar ut ur det man läser och verkligen biter sig fast. I veckan läste jag just en sådan mening i boken Våga vara operfekt av Brené Brown. Hon skrev “Vi är svältfödda på tacksamhet.” Vi lever i en otillräcklighetskultur där vårt sätt att leva går ut på att få mer, förtjäna mer och aldrig ha tillräckligt. På morgonen när vi vaknar börjar vi dagen med att känna att vi har fått för lite sömn, sen ställer vi oss på vågen och har inte gått ned tillräckligt i vikt, vi har inte tillräckligt med tid för att kunna göra den där nyttiga frukosten eller det där yogapasset eller gå till gymmet. Redan under de första femton minuterna av din dag har du hunnit tänka många tankar kring att du inte har tillräckligt eller är tillräcklig.

Hur formar det oss att leva i en otillräcklighetskultur? För det första skapar det ett starkt missnöje över oss själva och vårt liv. Fröet av missnöje kan skapa avundsjuka, irritation och missunnsamhet. “Om jag inte har tillräckligt, varför har du det då?” För det andra skapar det stress. Vi behöver jobba mer, så vi tjänar mer, så vi kan få råd till mer fritid eller bättre och mer saker. Och stressen över att inte vara tillräckligt snygga, smala, hälsosamma, pedagogiska föräldrar eller tillräckligt framgångsrika är tuff att leva med.

För det tredje och kanske det jag tycket är sorgligast är att vi blir elaka mot oss själva. Vi slutar att känna självmedkänsla för oss själva när vi ständigt matas med att vi inte presterar tillräckligt. Det är svårt att känna sig värdefull när allt du ser är saker du borde göra bättre. Det räcker med att gå in på sociala medier för att börja jämföra sig med människor som gör egen surkål, tränar sex gånger i veckan och har renoverat hemma.

Brené Brown berättar att det vi kan göra för att bryta detta är att öva oss i tacksamhet. Hon beskriver hur hon själv varje gång hon känner otillräcklighet säger till sig själv “Nu känner jag mig sårbar. Så får det vara. Jag känner mig tacksam för…” och så fyller hon i den sista meningen med något i hennes liv och känner sig tacksam för. På så sätt skapar hon mer glädje i sitt liv.

Tacksamhet är en handling. Det är något vi övar på. Det är att skriva tacksamhetsdagbok, att be tacksamhetsbön, att samla på bilder med tacksamhetstema, att stanna upp mitt i vardagen och säga “Jag är så tacksam för…”. Olika former av lyckoforskning pekar mot det att tacksamhet är ett fantastiskt enkelt sätt att skapa glädje i vardagen, samt att det faktiskt hjälper oss att hantera stressen och känslan av otillräcklighet.

Hur ska du göra för att öva dig i tacksamhet? 

facebooktwittermail

Du behöver leka mer!

När gjorde du senast något som inte tjänade något annat syfte än att det var roligt? Något som inte ger dig pengar, stärker din kropp eller var bra för barnen och gemenskapen? Bara lekte eller gjorde något helt kravlöst.

I vår kultur där prestation bevisar vårt värde – det vill säga att vi mäter oss själva i hur mycket vi tjänar, hur fint vi har det hemma, hur vältränade vi är eller hur ofta vi hinner baka glutenfritt till våra barn – så hinner vi inte leka. Allt som står på att göra listan måste hinnas med och då är det ju till och med så att sömnen kan komma att prioriteras bort. Vi har ingen tid till att stoja runt.

För mig är det ofta så att kraven smyger sig in i mina fritidsintressen. Leken med hundarna blir träning, springa i skogen blir en prestation som ska gå snabbare och längre, stickningen måste bli fin och användbar och att fotografera gör jag knappt längre eftersom jag ställer krav på mig själv att utvecklas. När jag var barn och tonåring målade jag jämt. Jag till och med gick en estetisk inriktning på gymnasiet för att jag ville jobba med bild i framtiden. Men jag jämförde mig med andra och tyckte att jag var superdålig. Jag hade ett bra öga för vad som såg verkligt ut och lyckades aldrig nå upp till det. Än idag har jag så svårt för att måla och rita.

Men visste du att det finns forskare som hävdar att vi är biologiskt betingade för lek. Leken hjälper oss att hantera svårigheter, hjälper oss på att bli bättre på det vi gör och är en viktig del i att utveckla vår kreativitet även som vuxna. Särskilt för oss perfektionister är det viktigt med lek. Att få slänga av sig kraven, busa, skratta, dansa, hoppa studsmatta, göra något helt nytt, säga nej, göra tvärt emot, sjunga högt, göra en snöängel, måla utan krav på att det blir fint, slå en kullerbytta, klä ut dig, åk pulka, lek med ditt husdjur eller dina barn eller något som känns roligt just nu.

Sätt på din favoritlåt idag och dansa som om ingen såg dig. Strunta i om det ser fånigt ut eller om kroppen dallrar eller barnen skrattar. Dansa järnet och känn vilken energi och glädje det ger.

Själv tänker jag dansa till denna låt just nu:

facebooktwittermail

Självmedkänsla i nöd och lust

Jag jobbar mycket just nu med självmedkänsla och det är något väldigt kraftfullt i det verktyget. Dels märker jag det i stunden, hur skönt det är att skriva dagbok med självmedkänsla, göra en mindfulnessövning med fokus på medkänsla eller ta hand om känslor som är smärtsamma. Dels märker jag det genom att saker som förut hade varit smärtsamma eller skapat skamkänslor hos mig inte längre känns viktiga. Plötsligt ältar jag inte saker jag gjort fel eller när jag gjort människor besvikna. Jag skräms inte av att möta situationer där jag känner mig sårbar.

Svårt att trösta sig själv
Jag har skrivit tidigare om att vi oftast inte är så bra på att trösta oss själva. Obehagliga känslor eller känslor som gör ont, gör vi vad vi kan för att fly ifrån eller slåss emot. Motståndet gör att känslan inte försvinner, den kommer tillbaka eller dyker upp i annan form. Eller den sätter sig som ett ältande och upprepas inom dig. Du behöver fler strategier för att hålla känslan på avstånd – godis, vin, cigaretter eller försöker hålla dig sysselsatt.

Men hur ska du kunna göra annat? Du har antagligen inte fått med dig redskapen hur man gör för att hantera obehagliga känslor, så du gör det du alltid har gjort – undviker dem.

Tröstmantra
Idag vill jag ge dig en ovärderlig övning. Jag vill ge dig möjligheten att skapa dig ett eget tröstmantra. En mening som passar dig och som du kan upprepa tyst för dig själv när det gör ont eller du är stressad. Oftast när vi känner känslor av obehag, så gör vi som vi alltid har gjort. Upprepar ett gammalt tryggt mönster, även om det inte hjälper oss på sikt. Om du har memorerat en mening som skapar en känsla av självmedkänsla inom dig, är det lättare att ta till den när känslor av obehag väcks. Några exempel på mantra kan vara:

“Det gör ont nu, men det är okej att ha ont”
“Alla människor känner så här emellanåt”
“Detta jag känner just nu är en del i att vara människa”
“Må jag vara snäll mot mig själv i detta ögonblick”
“Må jag möta mig själv med förståelse och respekt”
“Jag håller mina känslor med ömhet”
“Må jag ge mig själv den medkänsla jag behöver”

Pröva någon av de fraserna eller skapa dig en egen. Kanske du behöver flera av dem. När det känns jobbigt nästa gång kan du upprepa dem tyst för dig själv. Och upptäck vad det gör med dig.

facebooktwittermail

Kan inte göra annat än att acceptera frustrationen och ilskan.

Så otroligt skönt att vara här igen. Nu är det över två månader sedan vi var här och det nästan känns. Som om jag tankar upp energi här på landet och så räcker det hemma, men bli mindre och mindre ju längre det dröjer tills jag kommer tillbaka.

Men sen har det varit en intensiv början på året. Först med Selmas operation, när de tog bort en hel juverrad för henne och hon var tvungen att passas dygnet runt i två veckor. Detta under tiden min livskamrat arbetar utomlands.

Samtidigt har vi denna spännande process jag arbetar med i kroppen. Jag arbetar med att läka min tarm för att bli fri min autoimmuna sjukdom Sjögrens syndrom. Här kan du läsa mer om vad jag gör. Problemet är att jag är mitt uppe i en läkningskris och sjukdomen har blossat upp så in i bengen. Jag är svullen i kroppen, har ont i lederna (kan knappt stödja på mitt knä) och mår allmänt tjyvens. Men det är så in i Norden intressant, eller hur? För jag gör ju inget som är dåligt för kroppen – tvärt om! Jag äter bra, jag utesluter allt gluten, har dragit ned på sockret, dricker en pressad  citron varje morgon, äter dubbel dos omega 3, MSM, magnesium, lerkapslar och så blir jag så sjuk som jag aldrig varit i Sjögrens. Jag vill ju för mitt liv inte sluta leva nyttigt, även om det ibland känns som att det är det kroppen vill.

Det som är mest jobbigt just nu är inte smärtan eller tröttheten, det är det faktum att jag inte kan träna. Eftersom jag har en kraftig inflammation i knät blir den värre när jag rör på mig, även enkla promenader får jag betala för efteråt. Och det är svårt att acceptera.

Min kreativa hjärna söker lösningar. “Men om jag jobbar mer med min återhämtning och min andning?” “Om jag utesluter kaffe, vin, kött, bönor?” “Om jag går på massage, bastu, infraröd bastu, yinyoga varje dag?” Men i det här läget är det bara att jobba med acceptans. Vila kroppen. Ta frustrationen och ilskan i knät. Och fortsätta göra bra saker för min kropp. Och ta mig tid för att jobba med självmedkänsla, vilket är det härligaste jag kan göra nu. Jag älskar det. Som att krypa upp i min egna famn. Har du provat det? Rekommenderar dig att gå min e-utbildning “E-terapi i självmedkänsla“, där får du redskap att jobb med din egen självmedkänsla.

facebooktwittermail

Vila mer, acceptera och öva dig i tacksamhet – vägen till tillräcklighet.

Har du tänkt på att vi lever i en slags otillräcklighetskultur? Överallt ser vi vad vi skulle kunna göra bättre, snabbare, snyggare och duktigare. Du borde bli smalare och träna mer. Du borde sova mer och börja yoga. Du borde se till att dina barn fick fler aktiviteter och mindre tid framför datorn. Från tidiga morgon när du tittar på klockan och inser att du borde ha sovit mer, till sena kvällen då du tittar på dina vänner på Facebook som minsann både har hunnit baka glutenfritt bröd och tagit en kurs i mindfulness.

Vad tror du det här gör med dig? Med oss? Många av oss kämpar för att hela tiden bli bättre och när de misslyckas känner de stor skam. “Typiskt mig att inte klara av att hålla vikten över sommaren, jag är en sopa!” Andra orkar inte och ger upp, men går runt med en hjälplöshetskänsla i hjärtat. Men vad det mest av allt gör är att det gör oss sjuka. 2012 var 48 000 personer sjukskrivna i Sverige för psykisk ohälsa. 2016 har den siffran ökat till 71 000 människor! Om vi fortsätter så här – hur många är sjuka 2020?

Och vad kan du göra för att vaccinera dig mot otillräckligheten?

Tre nyckelord som hjälper dig 

1. Vila mer – ta stunder då du gör absolut ingenting. Låt tankarna vandra. Sätt dig i naturen. Vila på soffan. Låt din hjärna vila.

2 Acceptans – Ofta trasslar vi in oss i nät som vi själva har spunnit med hjälp av krav på oss själva eller andra. Eller så stressar vi upp oss genom att försöka undvika vissa känslor eller tankar. Istället kan vi sträva efter att försöka se världen som den är. Öva dig i att acceptera saker som det är – det ger verklig frihet. Säg ofta till dig själv “Det är okej att jag känner så här”.

Tacksamhet – i sin enkelhet är det ändå det starkaste verktyget vi har. Att öva sig i tacksamhet är att släppa taget om otillräckligheten. Skriv “Tack” på en lapp och sätt upp den någonstans. Varje gång du ser den tänker på på en eller flera saker du är tacksam över.

Kom ihåg – du duger alldeles utmärkt oavsett vad du hinner med i dag. Du är inte perfekt, du är sårbar och ibland rädd – men samtidigt är du en modig människa som vill må bra och förtjänar villkorslös kärlek. 

facebooktwittermail

Kroppens självmedkänsla

Har du tänkt på att vi lever i en kultur, där vi är övertygade om att vi kan ändra på vår kropp och vårt utseende om vi bara skärper till oss, blir disciplinerade och letar fram den där knivskarpa karaktären som alla lyckliga, smala och framgångsrika människor har? Om din mage bullar över jeansen, rumpan pryds av celluliter eller du har trötta kråksparkar runt ögonen så beror det på att du inte har varit disciplinerad nog att avstå kakan eller tagit hand om din hud.

Varannan kvinna upplever att självkänslan är kopplad till utseendet, visade en undersökning gjord på 2000 svenska kvinnor. Nio av tio kvinnor tänker ofta på vad de äter och har någon gång under livet gått på diet. Vi är så många som har sämre självkänsla på grund av övervikt eller därför att vi jämför oss själv med ett smalare ideal. Som samtalsterapeut  får jag ofta berättat för mig om kvinnor och män som inte går på fester, inte vågar dejta eller gå på badstranden därför att de skäms över hur de ser ut.

Hur gör du? Finns det något som du hindrar dig själv att göra på grund av att du inte känner dig fin? Att du undviker vissa kläder som avslöjar för mycket eller kanske undviker att gå på vissa ställen som badhuset eller stranden. Det är också vanligt att man skjuter upp saker man egentligen vill göra, som att söka ett nytt jobb, gå på en dejt, köpa nya kläder eller åka på utlandssemester, bara för att man inte tycker om delar av eller hela kroppen.

Hur mycket av din tid lägger du ned på att tänka missnöjda tankar om din kropp? Hur ofta tänker du att du borde göra något åt din kropp och börja träna, banta eller kanske till och med operera dig? Hur ofta jämför du dig med andra?

Bilden vi har av oss själva är en bild som vi har fått i jämförelse med andra. Och då ofta i jämförelse med våra vänner som är smalare än oss eller kanske med dem som vi ser på teve eller i tidningar. Det som hindrar oss från att tycka om oss själva är inte vår kropp – utan vår syn på vår kropp. Och vår negativa bild av vår kropp – ligger i vägen för att vi ska kunna uppleva kroppen som den faktiskt är och leva det liv vi vill!

Tänk om du kunde strosa ned på badstranden och känna dig fin i dina badkläder oavsett hur du ser ut? Tänk om du kunde sluta föra krig mot vikten och kroppen? Tänk om du kunde sluta fred med dig själv och se att du är vacker och bra som du är? Vad mycket roligare du skulle kunna ha det!

Börja skapa en förändring redan idag genom att fundera kring din kropps egenskaper istället för utseende. “Min kropp är smidig” “Min kropp är stark” ”Jag tycker det är roligt att dansa” Och försök att se det du har, istället för det du vill ha.

Uttala tre saker du är tacksam för med din kropp.

Gör gärna mindfulnessövningen Kroppskanning med medkänsla.

För dig som på allvar vill arbeta med din relation till kroppen, som vill skippa alla dieter och sträva mot en hälsosam kropp med hjälp av självmedkänsla, ACT och hållbara vanor – då är e-kursen Hållbar viktminskning med ACT en väg för dig.

facebooktwittermail

Mindfulness för mer självmedkänsla

Nu är det bra att vi övar självmedkänsla. Ännu en vaknatt med Selma och själv har jag blivit krasslig. Så idag blir det många pauser med mindfulness. Och massor av medkänsla.

Idag får du en skön mindfulnessmeditation för att öka din självmedkänsla. Varje stund du ger dig med mindfulness är en väl investerad stund. Och om det är svårt att koncentrera sig, så låt det vara okej. Plocka varsamt tillbaka tankarna till meditationen.

Och för dig som vill ha mer mindfulness i vardagen rekommenderar jag min e-kurs Åtta lektioner i mindfulness. 

facebooktwittermail

Mera självmedkänsla – dags att börja lyssna på dig själv?

Nu gav jag mig själv medkänsla. Fick en sovmorgon eftersom jag var uppe i natt med Selma som plötsligt blev sjuk. Ringde veterinären i morse och vi ska avvakta, om hon blir pigg nu var det bara en reaktion på något hon ätit, annars kan det ha med operationen att göra.

Hade det varit gamla jag, så hade jag trots vaka, klivit upp och bloggat kl 6.00 för det är viktigt att hålla dem man lovar. Så mycket viktigare än att jag får sova ut. Är det någon som känner igen sig? Hur lätt det är att sätta arbetet, familjen och andra före sitt eget välbefinnande. Det är en anledning till att så många bränner ut sig själv idag. Du lyssnar inte på kroppens signaler, när du är trött så äter du uppiggande, när du har ont så äter du smärtlindrande, när du känner dig otillräcklig så dricker du vin eller äter godis och kör på ett tag till. Och det kanske går bra i 10 år, 20 år – men sen en dag så orkar inte kroppen Du blir sjuk eller utmattad eller nedstämd.

Och visst – ibland är vi tvungna. Ibland är livet så att vi inte kan lyssna in vårt eget behov. Vi har sjuka småbarn, vi har en deadline, vi har mängder med krav som jagar oss. Och vi klarar att leva så här i perioder om vi samtidigt ger oss stunder av medkänsla och återhämtning. Men att genom livet ständigt driva sig själv hårt kostar dig din självkänsla.

Prestationsbaserad självkänsla
Idag finns det en förklaring på varför vi gör så här. För att beskriva den enkelt så handlar det om att vi inte känner oss värdefulla, det vill säga vi har låg självkänsla. Då hittar vi metoder för att stärka vårt värde och det kan handla om:
“Om jag gör riktigt bra ifrån mig på jobbet så är jag någon”
“Om jag ställer upp på mina vänner, förtjänar jag deras uppmärksamhet”
“Om jag inte säger nej till min familj, förtjänar jag deras kärlek”
“Om jag jag är smal blir jag accepterad.”
“Om jag har det rent och snyggt hemma alltid, kan inte människor se ned på mig.”
Och eftersom vi vill ha kärlek, bekräftelse och bli accepterad gör vi vad vi kan för att uppfylla allt detta. Vi bygger vårt värde på prestation.

Det är svårt att bryta. Men det går. Och vägen dit går genom självmedkänsla och mod.

Självmedkänslan 
Om du tänker efter – ställer du lika höga krav på andra som du gör till dig själv? Troligen inte. Säger du lika taskiga saker till andra som du säger till dig själv? Troligen inte. Du har en hel uppsättning regler som gäller dig och en uppsättning som gäller alla andra. Och det krävs mod att börja behandla sig själv med samma omsorg och vänlighet som du behandlar andra. När du gör det finns det risk att du bli bedömd, kritiserad och att andra blir besvikna och det gör ont.

Jag vill ge dig två frågor idag. Två frågor att ställa dig själv då och då. Det är inte säkert att du har svaret på frågorna, det är inte säkert att du kan uppfylla de, men det är helt i sin ordning. Acceptera ditt svar. Acceptera det du känner, oavsett vad som kommer upp.

Vad är mitt behov just nu?
På vilket sätt kan jag hjälpa mig själv just nu?

Om du vill kan du pröva med att säga till dig själv “det är okej att jag känner så.”

För att hjälpa oss själva att känna ett värde oavsett prestation, behöver vi börja med att lyssna på oss själva. Något som vi kanske inte har gjort på många år. Då är det dags att börja idag.

facebooktwittermail