Jag vill skriva om något som är på gränsen till förbjudet. Något som kan irritera eller göra en och annan riktigt frustrerad. Jag vill skriva om hur lycklig jag är. Ja, du läste rätt – lycklig. Och nej, jag har inte vunnit någon miljon eller fått värsta framgångsrika jobbet – jag får fortfarande jobba hårt för att betala räkningarna varje månad. Och nej, jag har inte träffat min livs kärlek och planerar bröllop – jag är fortfarande singel och lever med mina pudlar. Och nej, jag har inte plötsligt blivit helt frisk i mitt knä eller gått ned 20 kilo – jag är visserligen mycket bättre i mitt knä men arbetar fortfarande för att helt bli av med inflammationen och äger ingen våg. Så hur kan jag ha mage att påstå att jag är lycklig?

Lyckan ramlade inte ned över mig på en endaste dag eller sprang fram ur någon enskild händelse. Den har heller inte varit något jag har strävat efter, utan snarare något som har vuxit fram. I ärlighetens namn är den dessutom lite mot alla odds, eftersom jag på pappret har haft ett ganska dramatiskt och kämpigt år. Separationen från min livskamrat, inbrott, sjuka föräldrar och sjuka hundar, samtidigt som jag har varit tvungen att jobba mycket för att kunna betala höga lån och räkningar. Jag har känt mig oändligt trött och kroppen har reagerat med stressymptom efter separationen, till det ett knä som vägrar bli helt friskt från inflammation efter min operation för ett år sedan. Så nej, året har burit med sig en hel del skräp.

Nu när jag sitter här med datorn i mitt knä en söndagsmorgon, så ställer jag mig frågan – varför är jag då lycklig? Jag tror svaret både är enkelt och komplicerat, men kan nog sammanfattas med att jag vände mig mot mig själv och ställde frågan ”vad vill jag?”. Kanske låter banalt, men låt mig då berätta att den frågan oftast är den läskigaste av alla. Om du faktiskt kan svara på den frågan kan det innebära en del otäcka ställningstaganden. Kanske inser du att du inte vill leva som du gör, umgås med de människorna du har omkring dig, bo där du bor eller ens arbeta med det du gör. Och förutom det kan det innebära att din vilja krockar med den du lever med. Du kanske inte alls vill sitta hemma och titta på teve en lördagskväll eller äta korvstroganoff till lunch. Då innebär det att du behöver ta konflikter eller fatta beslut som kanske för med sig din egen eller andras besvikelse.

Att fråga sig vad man vill, känner och behöver, är inte samma sak som att kämpa för att alltid ha rätt eller få sin vilja igenom. Det är inte samma sak som att du måste äta choklad varje dag för att du vill det. Att fråga dig själv vad du vill, innebär en viktigt sak och det är att du väljer att stå på din egen sida. Att du möter dig själv med självmedkänsla, också i det stunderna när du inte kan få det du vill ha eller uppleva. Jag vill gärna ha tre månaders semester så jag kan skriva färdigt min roman, men just nu kan jag inte ge mig själv det – däremot har jag lyssnat på min längtan och gett mig själv en kram för att viljan finns där.

Det spännande är att efter detta år (faktiskt firar jag snart ett år sedan separationen) så kan jag se hur mycket som har fallit på plats. Gamla vänner som jag inte har umgåtts med på massor med år har åter tagit en självklar plats i mitt liv och påmint mig om vem jag verkligen är. Mitt hem har fyllts med gåvor, loppisfynd och färgglada udda detaljer som känns som jag. Alla värdefulla smycken och minnen som jag förlorade under inbrottet har jag sakta börjat ersätta med galna, roliga och vackra ting som jag tycker om och använder. Jag tränar för att jag vill träna, inte för att jag måste se ut på ett visst sätt, jag äter bra saker för att jag vill vara stark och frisk inte för att jag måste gå ned i vikt.

Lyckan vaccinerar mig inte mot jobbiga känslor. I förrgår var jag stressad och igår var jag orolig och ledsen. Men eftersom jag står på min egen sida, är det lättare att möta det jobbiga.

Så inga knep, inga meditationer eller övningar – utan en självsnällhet – det har öppnat för lyckan.

Tack för att du läser min blogg. Vad vill du idag?

by

by