Jag har fått hjälp att bli självsnäll

”Hur kan du hjälpa dig själv?” frågar min coach.  Jag sitter tyst medan min hjärna jobbar sig igenom alla svar jag har läst, serverat mina klienter och skrivit om i många år. När jag slutligen famlar efter ett svar som rasslar förbi, så känns det inte rätt. Det landade inte i mig. Min coach fångade upp hur jag tvekade och ställde samma fråga igen och igen fast på olika sätt. Och plötsligt fanns det där. Svaret – inte lösningen. Svaret på hur jag kan hjälpa mig själv.

I snart femton år har jag hjälpt andra människor. Utbildat, föreläst, skrivit och handlett för att hjälpa individen att hjälpa sig själv. Troligtvis det roligaste arbetet du kan tänka dig, eftersom jag får följa med på andras resor till insikt, lugn och glädje. Det har fått mig att växa själv och ständigt lära mig nya saker både om mig själv och hur vi människor fungerar. Jag vet inte om det är en yrkesskada eller en del av min personlighet, men många gånger när jag ramlar över en insikt kring det mänskliga psyket funderar jag över hur jag kan använda det i mitt arbete. Och visst använder jag en hel del av det på mig själv, men det här att coacha sig själv när man är bra på att hjälpa andra, blir sällan välgrundat.

Just nu skriver min vän och kollega Anna Hallén och jag på en bok där en del handlar om vår syn på våra egna kroppar. Att hitta en självacceptans och ett värde i sin egen kropp oavsett storlek, utseende eller mående. Du som har följt mig vet hur jag har brottats med mig själv. Ätstörningar sen jag var liten, självhat och en känsla av att inte duga om jag inte ser ut på ett visst sätt. Det är lätt att hitta orsaker till varför det har blivit som det blivit. Från det att jag fick min första barbiedocka har jag fått lära mig hur man ”ska” se ut, uppnå det som inte går att uppnå. För att behaga, för att bli accepterad, för att bli älskad. Det gör att jag har lätt att förstå och känna in när jag skriver, men jag insåg att jag behöver jobba med mig själv på ett djupare plan. Och här kommer min coach Lotta in. Hon hjälper mig att se bortom det som varit och titta på det som händer nu.

I mötet med Lotta såg jag en viktig sak – att jag har tappat bort upplevelsen av min egen kropp. Efter alla år av strävande efter att ha en frisk, stark kropp som ser bra ut i andras ögon, har jag glömt hur den känns. Jag har tänkt ”det här är bra för mig” istället för att det här känns skönt. Som just nu, när jag sitter och skriver med en pudel i mitt knä. Jag stryker pälsen och mina tankar är någon annan stans. Då känner jag inte värmen, mjukheten och den sköna känslan den ger i hela kroppen av att ha en liten levande varelse i knät.

Så tillsammans med Lotta gav jag mig själv en läxa. Att varje gång mina tankar automatiskt går till tanken om hur kroppen ser ut eller allt jag borde göra för att bli friskare och starkare, så ska jag känna efter hur kroppen känns just nu. Att det är skönt när solen värmer huden, att strumpan killar min fotsula, att stolen känns hård under min rumpa. Det har öppnat för en värme till mig själv och min kropp. Och det känns som jag har hittat till något som legat bortglömt inom mig under många många år.

Vill du också få hjälp att hjälpa dig? Lotta har några tider för telefoncoachning under sommaren. Mejla henne och beskriv vad du vill ha hjälp med. lotta.stare@gmail.com

Facebooktwittermailby feather
Facebooktwitterrssyoutubeinstagramby feather
Taggat , , ,

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *