Här står jag. Inte där. Inte sen. Inte om. Utan just här.
Det är en utmanande tanke. Vi finner en tröst i att tänka – ”sen ska jag”. Att fundera på nästa steg och stoppa in det vi längtar efter i framtiden. Det skapar lugn och du står ut med att du är otränad idag, för du planerar att börja träna sen. Eller äta rätt. Eller söka nytt jobb. Eller få vila.
Det är också lätt att skjuta det som är viktigt för dig på framtiden genom att tänka ”om jag hade”. Du kanske skulle börja dansa igen om du hade gått ned i vikt, eller meditera om du hade mer tid, eller resa mer om du hade pengar. När du fastnar i ett ”om” tappar du glädjen i det som händer just nu. Du kan drömma om pengar, frihet, ledighet – men är det inte lätt att då känna dig besviken på det du har eller helt enkelt inte se det du har?
Sen har vi ett litet ”då var det ju så bra” som kan smyga sig in. Då när du hade bättre ekonomi eller levde i den där relationen eller hade hälsan. Att sakna det som var och önska att du hade en tidsmaskin och kunde leva där igen, hjälper dig inte att må bra idag. Du missar lätt nya dörrar som öppnas och tillfälligheter som serveras.
Vad hindrar dig från att stanna i nu. Härvaro.
Och vad hjälper dig att stanna i nu. Jo genom att nu:a. Hur känns det i kroppen nu? Vad hör du nu? Vad ser du nu? Hur känns just detta andetag?
Jag längtar till landet. Önskar att jag äntligen hade körkortet i min hand. Längtar tillbaka till sommaren och värmen. Men just nu sitter jag i soffan och skriver detta inlägg. Hör kylen brusa, hundarna snusa, känner magen röra sig när jag andas, soffans omfamning. Nu. Och nu är bra.
byby
Tack fina Maria för allt bra och tänkvärt du skriver. Alltid en glädje att läsa dina inlägg, även om du tar upp jobbiga saker. Du beskriver ofta saker som får mig att tänka att jag inte är ensam. ♥️