Att arbeta med med hälsa innebär inte automatiskt att leva som man lär. Att arbeta med stresshantering innebär inte att man är vaccinerad mot stress. Det får jag uppleva gång på gång. Och det spännande är att jag blir lika förvånad varje gång jag inser att det jag upplever är stressymptom. Men att arbeta med människor, hälsa och stresshantering har gett mig en hel verktygslåda med metoder att hantera symptomen när de knackar på dörren.

Min sommar på landet var fantastisk. Sol, värme och återhämtning på landet. Och mitt i detta en bok som skulle skrivas, ett körkort som skulle tas och klienter varje vecka. Allt var så roligt att jag glömde bort att det kostade kraft och att jag inte gav mig den semestern jag behövde. Sen kom hösten med samma saker, men ett högre tempo. Roligt, men kostsamt.

Stressymptom kommer ofta smygande, så du vänjer dig vid dem och hittar strategier och bortförklaringar för att hantera vardagen. Vi kanske börjar skriva upp saker istället för att ha allting i huvudet som tidigare, vi äter kosttillskott för att få energi och Ipren för att ta bort huvudvärken. Vi skyller bristen på kreativitet och arbetsglädje på att ”det är mycket just nu”, sömnbristen och tappad träningsmotivation är bara ”en liten tillfällig svacka – jag ska skärpa mig”.

Så nej jag lyssnade inte på kroppen. Och lyssnar man inte när kroppen viskar, så kommer den att börja skrika. En morgon svimmade jag. Migränattackerna kom allt oftare. Jag orkade inte koncentrera mig så pass att jag kunde hålla ett samtal levande. Jag började slå på mig själv och tyckte plötsligt att jag var ful och korkad. Jag blev andfådd i trappor och på pudelpromenaderna. Jag glömde klienter, möten och saker jag lovat.

Nu var jag tvungen att fatta. Men trots det behövde jag en klok vän som sa åt mig ”Nu avbokar du allt!” och ägnar dig åt att vila. Så det var precis vad jag gjorde. Ägnade två veckor åt att sitta i soffan på landet och stirra in i brasan och att se om Game of Thrones. Och kanske för att jag lyssnade i tid. Kanske för att jag har världens snällaste kropp. Men sakta kom orken, glädjen och fokus tillbaka. Och kanske det viktigaste av allt, nu har jag kraften att göra små val i vardagen som ger återhämtning.

För den viktigaste lärdomen för mig i allt detta är att när kroppen har börjat att protestera så orkar vi inte ta upp meditation, äta supernyttigt och börja motionera. Allt det där vi vet att vi borde. Och istället för att visa sig själv medkänsla och förståelse, så blir vi taskiga – vilket självklart tar massor av energi.

Så nu tar jag självsnällheten i famnen och fokuserar på en dag i taget. Med varsamhet låter jag orken och glädjen styra. Energi och glädje är våra viktigaste ledstjärnor för att må bra.

by

by