När vi börjar närma oss slutet av januari är det många som börjar tappa fart i sina nya vanor. Nytt år, brukar betyda nya tag och en strävan efter att införa allt det där som du vet att din kropp längtar efter. Du vill äta bättre, du vill röra dig, du vill lägga av med snask, stress och slöandet. Och det går lysande med dina nya intentioner den första veckan, ja kanske till och med den andra och tredje.
Men plötsligt kommer livet emellan. Något händer. Du blir förkyld, bråkar med din partner, får en stressig vecka eller ett tråkigt besked. Eller så sjunker motivationen och det känns inte lika roligt och angeläget att hålla sig till de nya vanorna.
Och då kom det krypande. Missmodet. Hopplösheten. De taskiga orden du säger till dig själv. Kanske du tröstar dig genom att säga ”På måndag tar jag tag i det igen!” eller så ger du helt enkelt upp och äter ännu en semla.
Det är precis som det ska vara. Problemet ligger inte hos dig! Problemet ligger i hur vi ser på nya vanor. Du har lärt dig att det handlar om att bestämma sig och genomföra en förändring från en dag till en annan. En ny diet, ny träning, att sluta röka eller sluta stressa. Vi har glömt det viktigaste i den tankekonstruktionen – nämligen att förändring tar tid.
Lär du dig ett nytt språk bara för att du bestämmer dig? ”Imorgon ska jag börja prata franska!” Lär du dig spela ett instrument över en natt? ”På måndag ska jag äntligen spela piano!” Nej, tanken är absurd, eller hur? Men ändå tror du att du ska ge dig själv ett nytt sätt att tänka och handla från en dag till en annan? Att gå från soffpotatis till hurtbulle. Att sötsuget ska försvinna för att du bestämmer dig. Att du plötsligt ska lägga av dina gamla vanor att alltid tända en cigarett när du är stressad.
Ett mer korrekt sätt att tänka är ”Imorgon kommer jag börja öva mig i att äta sundare.” eller ”På måndag ska jag äntligen börja träna mig i att gå till gymmet istället för att stanna kvar i soffan.” eller ”Jag ska lära mig själv att stressa mindre.” För när vi övar, när vi tränar, när vi lär oss är vi lite mer tålmodiga och självsnälla. Vi förstår att vi inte kan tala flytande franska, spela Mozart eller lyfta 50 kg i bänkpress från en dag till en annan.
Det tog mig ett år att lära mig att inte äta gluten. Jag har fortfarande inte lärt mig att träna på gymmet regelbundet. Jag övar mig varje dag i att vara självsnäll. Men dagen jag släppte kraven på att skapa av en ny vana från en dag till en annan, den dagen började jag på riktigt arbeta med att vara en hälsosam människa.
Att öva innebär också att falla tillbaka i gamla vanor och att misslyckas. Precis som vi skriver dåligt på ett franskaprov eller spelar våra pianoskalor fel. Men du fortsätter att öva, träna och lära dig.
Det är inte fel på dig och du är inte misslyckad om du har tappat farten. Du är helt normal och allt är i sin ordning. För du övar på att skapa dig en ny vana och det tar tid, och behöver en massa tålamod och självsnällhet.
by 
by