Vem är du egentligen?

Det här med prestation. Vad är det med oss i detta land som gör att vi mäter vårt värde utifrån det vi gör istället för den vi är? ”Vad jobbar du med?” är den första frågan när du möter en ny människa. Jag tänkte särskilt på det under den tiden jag var med i dejtingappen Tinder. De flesta staplade sina fritidsintressen ovanpå varandra – att hen brukar träna, vandra, laga nya maträtter och gå på vinprovningar. Som om dessa handlingar är en slags reklampelare för vem man är. Och jag funderade ofta kring om det har gått så långt att vi väljer en partner utifrån vad de gör? ”Ah, hen har ett intellektuellt arbete, går på gymmet och kelar med sina katter. Sådant vill jag att min blivande livskamrat ska pyssla med.”

Då gillar jag min vän svar, när jag frågade henne vad hennes blivande tinderdejt jobbar med ”Nä det vet jag inte. Men han har humor.”

Själv måste jag gång på gång medvetet ta mig ur prestationsträsket. Igår var tanken att jag skulle skriva minst ett kapitel till boken. Istället satt jag och dissade allt jag tidigare hade skrivit och blev så frustrerad att jag inte klarade av att skriva en enda rad. Istället varvade jag med att titta på allt för många avsnitt av The walking dead och ligga på bryggan och sola. När min granne på kvällen frågade mig vad jag hade gjort hela dagen, eftersom jag inte hade synts till svarade jag utan att tveka ”Oh, jag har suttit framför datorn och skrivit hela dagen!”

Varför ljög jag? Varför kan jag inte säga som det är? ”Jag har haft galen prestationsångest och istället för att göra något åt det så slappade jag hela dagen.” (Undrar vad hon hade svarat på det?)

Så om vi inte ska beskriva oss själva utifrån vad vi presterar – hur ska vi då kunna berätta vilka vi är? Och vilka är vi då egentligen? I ärlighetens namn har jag inget svar på det. Kanske mest för att det inte går att beskriva en människa – en människa måste upplevas. En människa är i mötet – hur hen får mig att känna, tänka och må. En människa är sina drömmar, sina hjärtefrågor och det hon vill. Och framför allt låt mig berätta vad en människa inte är – jag är inte vad jag gör, jag är inte vad jag har och jag är inte som jag ser ut. Allt detta förändras, ändras och försvinner och det gör mig varken bättre eller sämre.

Tänk om vi istället för att skriva våra ”att-göra-listor” kunde skriva en ”att-vara-lista”.
Idag vill jag vara glad och känna mig fri.
Idag vill jag lyssna på mig själv.
Idag ska jag vila från andra människor förväntningar.
Idag vill jag uppleva andra människor.
Idag vill jag njuta av att köra ned fingrarna i jorden.

Och när vi går och lägger oss på kvällen, istället för att oroa oss över allt vi inte hann med under dagen, tänk om vi kunde berätta för oss själva vilka av våra egenskaper vi har haft glädje av.
Jag har varit snäll, rolig och pigg idag.

Du kanske behöver uppleva dig själv istället för att mäta dig själv efter det du gör, har och väger.

Facebooktwittermailby feather
Facebooktwitterrssyoutubeinstagramby feather
Taggat , , , , ,

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *