Att öva upp sitt tålamod känns så tufft. Just nu känner jag mig tvingat till att vila, eftersom min röst har försvunnit och jag känner mig ganska kraftlös efter min förkylning. Jag är fortfarande kvar på landet och här är det lättare att öva sig i tålamod, eftersom allting har ett annat tempo. Ingen suckar och man fumlar med kortet i kassakön eller pressar på bakom bilen om man kör långsamt i halkan. Om vi inte löser saker och ting idag, så löser vi det imorgon. Vilket är en av anledningarna till att det är så lätt att koppla av här vid Dalälven.
Bristen på tålamod tror jag är en produkt av vår kultur. Vi bombarderas ständigt med bilder av hur du kan fixa dig själv, din hälsa, ditt hem, dina karriär och din lycka snabb genom olika produkter eller metoder. Vi läser om människor rasar i vikt, blir superfriska och får självkänsla på kort tid. Så vi luras att tro att det är precis så det går till, om vi bara bestämmer oss så går det undan att fixa ett nytt kök över helgen eller skaffa nya sunda vanor på ett par veckor. De flesta av mina klienter som har drabbats av utmattning, blir så ledsna och frustrerade när orken och glädjen inte kommer tillbaka snabbt nog trots att de gör allting rätt. Och det är frustrerande. Men du kan aldrig skynda kroppen, du kan de den rätt förutsättningar, men sen är din uppgift att ha tålamod.
Bristen på energi och motivation som jag känt under hösten efter en lång och intensiv jobbperiod, har gjort mig så irriterad. Jag gör allting rätt och vilar massor – varför kommer inte orken tillbaka? Men under de här dagarna på landet har jag förstått att jag under en ganska lång period inte har gett min kropp rätt förutsättningar. Jag har gått runt i tron att jag alltid sköter om min hälsa. Jag går ju hundpromenader varje dag, äter bra och ger mig själv hjärnvila. Men plötsligt insåg jag att jag lurar mig själv. När jag levde i en relation för två år sedan var det lätt att sköta sig. Vi tränade ihop, lagade riktig mat tillsammans och jag såg till att vara ledig på helger och kvällar. Under två år som singel har jag slutat att träna för att jag har haft problem med knät, jag har börjat slarva med maten och det är alldeles för lätt att jobba på både kvällar och helger när jag inte har någon att dela vardagen med. För att inte tala om hur lätt det är att lyxa till det både under vardag och fest med ett glas vin.
Jag kan inte vila mig pigg. Jag behöver ge kroppen rätt byggstenar till bygga energi och motivation. Därför har jag blivit min egen coach och med trevande steg skapar jag rätt förutsättningar för kroppen. Jag gick till en kiropraktor och fick ett träningsschema för att få bort värken i knät. Och eftersom det är så tråkigt att alltid laga mat till sig själv, bad jag min vän Bea hålla koll på mina matvanor. Varje dag skickar jag en bild till henne på min frukost, lunch och middag. Låter det knäppt? Kan säga att det är så mycket roligare att laga bra mat när du ska visa tallriken för någon annan. Och sen fick jag hjälp av min vän Lina och se över vilka näringsämnen jag kanske behövde boosta kroppen med. Det blev tillskott på järn, B-vitamin, Omega3 och D-vitamin. Gurkmeja, glycin och probiotika äter jag sen tidigare. Sen blir det kryssdagar, som min vän Jessica har lärt mig. Helger, kvällar och stunder som är heliga. Och vinet har åkt ut.
Rätt förutsättningar. Sen är det bara tålamodet. Att vila i väntan. I vår kommer jag troligen att ge mig själv en stor kram för att jag idag hjälper kroppen att hjälpa själen.
Imorgon är det dags för Självsnällkalendern! Missa inte det.
byby