Nya självsnälla vanor

När du börjar lyssna på vad du vill och behöver så innebär det inte att du genast kommer att börja leva efter det. Har du tänkt på att vi ofta har en bild av att vi ska ändra på vårt beteende från en dag till en annan. Gärna en måndag, efter semestern eller den 1:a januari. Hur brukar det gå? När vi börjar närma oss slutet januari eller kanske till och med fredagen samma vecka vi började är det många av oss som börjar tappa farten i. Nytt år, brukar betyda nya tag och en strävan efter att införa allt det där som du vet att din kropp längtar efter. Du vill äta bättre, du vill röra dig, du vill lägga av med snask, stress och slöandet. Och det går lysande med dina nya intentioner den första veckan, ja kanske till och med den andra och tredje.

Men plötsligt kommer livet emellan. Något händer. Du blir förkyld, bråkar med din partner, får en stressig vecka eller ett tråkigt besked. Eller så sjunker motivationen och det känns inte lika roligt och angeläget att hålla sig till de nya vanorna.

Och då kom det krypande. Missmodet. Hopplösheten. De taskiga orden du säger till dig själv. Kanske du tröstar dig genom att säga ”På måndag tar jag tag i det igen!” eller så ger du helt enkelt upp och äter ännu en semla.

Hjärnan lär sig genom att misslyckas
Det är precis som det ska vara. Din hjärna fungerar helt enkelt på det här sättet. Men nu vill jag att vi stannar upp en stund och funderar kring vår förväntning kring nya vanor. Du har lärt dig att det handlar om att bestämma sig och genomföra en förändring från en dag till en annan. En ny diet, ny träning, att sluta röka eller sluta stressa. Vi har glömt det viktigaste i den tankekonstruktionen – nämligen att förändring tar tid.

Lär du dig ett nytt språk bara för att du bestämmer dig? ”Imorgon ska jag börja prata franska!” Lär du dig spela ett instrument över en natt? ”På måndag ska jag äntligen spela piano!” Nej, tanken är absurd, eller hur? Ändå tror vi att vi ska ge oss själva ett nytt sätt att tänka och handla från en dag till en annan? Att gå från soffpotatis till hurtbulle. Att sötsuget ska försvinna för att du bestämmer dig. Att du plötsligt ska lägga av dina gamla vanor att alltid tända en cigarett när du är stressad.

Ett mer verklighetsförankrat sätt att tänka är ”Imorgon kommer jag börja öva mig i att äta sundare.” eller ”På måndag ska jag äntligen börja träna mig i att gå till gymmet istället för att stanna kvar i soffan.” eller ”Jag ska lära mig själv att stressa mindre.” För när vi övar, när vi tränar, när vi lär oss är vi lite mer tålmodiga och självsnälla. Vi förstår att vi inte kan tala flytande franska, spela Mozart eller lyfta 50 kg i bänkpress från en dag till en annan.

Det tog mig ett år att lära mig att inte äta gluten. Jag har fortfarande inte lärt mig att träna på gymmet regelbundet. Jag övar mig varje dag i att vara självsnäll. Men dagen jag släppte kraven på att skapa av en ny vana från en dag till en annan, den dagen började jag på riktigt arbeta med att vara en självsnäll människa.

Att öva är att öva
Att öva innebär också att falla tillbaka i gamla vanor och att misslyckas. Precis som vi skriver dåligt på ett franskaprov eller spelar våra pianoskalor fel. Men du fortsätter att öva, träna och lära dig.

Det är inte fel på dig och du är inte misslyckad om du har tappat farten. Du är helt normal och allt är i sin ordning. För du övar på att skapa dig en ny vana och det tar tid, och behöver utrusta dig med tålamod och självsnällhet. Vår hjärna är skapt för att misslyckas, se på barnet som lär sig att krypa och sedan att gå. Det ger inte upp första gången det ramlar omkull, inte ens om det innebär att hen slog sig eller fick ett skrapsår. Den lilla människan reser sig igen och igen och igen. När en ny kunskap, ett nytt tankesätt eller en ny vana skapas, behöver hjärnan skapa nya synapser och om du sedan inte använder just den här nya synapsen igen och igen ser hjärnan ingen anledning att låta den bli första valet när du står framför ett beslut. Att göra fel och att misslyckas, men att prova igen är din hjärnas sätt att styrketräna just den här nya synapsen.

Om du har en blomma som inte växer som den ska så ger du den näring, vattnar den mer och ställer den i ett soligt fönster. Du slänger inte bort blomman och säger att det är fel på den. Så varför ser du inte till vad du behöver och vill, varför skammar du dig själv när du inte växer som du vill? Just för att vi ser allt vi borde göra istället för det vi redan faktiskt gör är det lätt att ramla i skuld- och skamfällan. Och mitt i all detta kunskapsöverflöd, glömmer vi bort att vi är mänskliga och att det tar tid att lära om och lära nytt.

Så vad beror det på att vi föreställer oss att vi ska kunna skapa nya vanor, skaffa oss ett nytt tankesätt eller lära oss en ny färdighet från en dag till en annan? Det beror på många olika saker. En anledning handlar om att vi ständigt matas med den tankekonstruktionen. Slå upp en självhjälpsbok, scrolla igenom sociala medier eller plocka fram en tidning så bombaderas du med bilden av att det handlar om att skärpa sig, skaffa sig disciplin och karaktär. Kanske är det också det vi vill veta – för vem hade köpt boken ”Skaffa dig drömkroppen på fem år” eller ”Sluta röka genom att misslyckas 85 gånger”? Inte jag i alla fall. Vi vill att det ska gå från en dag till en annan, därför är den kunskapen vi söker. Baksidan av det tankesättet är att vi känner oss dåliga och misslyckade när vi inte klarar av att göra som vi lärt oss.  Det är lätt att tänka att det är fel på dig när du inte lyckas med det som du upplever att alla andra klarar. Men är det verkligen dig det är fel på? Tänk om du faktiskt inte är ensam om att inte lyckas skärpa dig eller skaffa dig den där karaktären? Vi behöver vara självsnälla, vi behöver öva, vi behöver misslyckas – bara genom det lär sig hjärnan nya vanor.

Facebooktwittermailby feather
Facebooktwitterrssyoutubeinstagramby feather
Taggat , , , ,

1 kommentar till “Nya självsnälla vanor

  1. Tack för att du sätter ord på det jag känner ❣️

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *