Tänk dig ett barn som kommer hem till sina föräldrar med ett prov i rättstavning som har gått riktigt dåligt. Barnet är ledsen och känner sig misslyckad, kanske till och med lite rädd över hur föräldrarna ska reagera. Nu finns det två olika sätt som föräldrarna kan reagera på. Antingen säger de:

– Men vad dåligt av dig! Kan du inte stava bättre än så här? Vi som har hjälp dig med läxorna hela tiden och det här är tacken. Nu får du ta och skärpa dig om du överhuvud taget ska kunna få ett jobb i framtiden.
eller
– Vi förstår att det gör ont att inte klara alla frågorna, vi vet att du har kämpat med dina läxor. Men det är helt okej, alla skriver prov som de inte är nöjda med. Hur kan vi göra för att hjälpa och stötta dig?

Vilken av de två sätten kommer att hjälpa barnet att bli bättre på sitt test nästa gång? Kanske jobbar barnet ännu hårdare av båda sätten att motivera hen, men i det första kommer troligen innebära skamkänslor och oro vilket på sikt gör att barnet tappar motivation och glädje.

Kroppen reagerar på självkritik
Jag skulle säga att de flesta av oss säger hemska saker till oss själva. Vi talar om vad dåliga vi är som misslyckas. Men vad händer då? Skärper vi oss? Ja, kanske ett litet tag, men samtidigt reagerar vår kropp som vid en hotsituation. Den producerar kortisol och adrenalin, vilket skapar stress hos oss. Det är svårt att prestera på topp när vi både känner oss stressade och misslyckade.

Självmedkänsla
Du vet hur du ska göra för att vara varm och vänlig mot dina vänner, mot dina barn och mot människor och djur du bryr dig om. Jag vill att du övar dig på att använda samma vänlighet mot dig själv idag. När du känner stress, oro eller tycker att något inte går som du hoppas – stanna upp ett ögonblick och fråga dig själv – Hur kan jag hjälpa mig själv just nu? Bara den enkla meningen kan få dig att vända perspektiv. Pröva och se hur du mår när du får den frågan. 

Att möta sig själv med självmedkänsla när det gör ont eller dyker upp obehag inom oss är märkligt nog inte vår naturliga respons. Men tänk om det är något vi kan lära oss? Att när vårt negativa självprat sätter igång, bryta det med värme och omtanke om oss själva. Det ger mer kraft till att hantera smärtan, det ger större möjlighet att göra som du vill och inte handla på autopilot och det sänker stressen istället för att öka stresshormonerna i vår kropp.

Respons med självmedkänsla
När du möter ett obehag inom dig, pröva denna lilla formel. 
1. Observera det som känns 
2. Ge dig själv tillåtelse att känns precis så 
3. Säg något tröstande och omtänksamt till dig själv. 

Exempel
”Jag känner mig stressad över allt jag ska hinna med idag och det är jobbigt. Det är mänskligt att känna som jag gör nu och det får vara så. Jag önskar mig själv lugn och trygghet.” 
eller
”Det gör ont i mig att mina barn inte lyssnar på det jag säger. Jag tycker inte om det, men det får göra ont en stund. Jag gör så gott jag kan just nu och min önskan är att vara en lugn mamma.” 
eller
”Det gick inte som jag tänkte mig med min ambition att gå ned i vikt. Jag blir ledsen över att jag lägger krokben för mig själv och jag låter mig känna sorg och besvikelse. Jag ska öva mig i att vara snällare mot mig själv och fråga mig vad jag behöver för att stå på min egen sida. ”

Hur kan du hjälpa dig själv när det känns tufft?

by

by