Det spännande är att vi ofta föreställer oss att det handlar om att vi har kommit halvvägs till en ny bättre vana, bara genom att bestämma oss. Om vi inte lyckas med det vi vill, så beror det på bristande disciplin eller dålig karaktär. Att börja träna, sluta att äta skräpmat eller röka cigaretter eller att skriva den där efterlängtade romanen som ligger och väntar inom dig är några exempel på det vi tänker oss att vi kan bestämma oss för och sedan genomföra bara vi skärper oss. Men ganska snart blir det motigt och vi börjar att skjuta det på framtiden ”Imorgon ska jag” eller ”Efter semestern kommer jag att”.
Förutom att vi prokrastinerar och hellre sitter kvar i soffan och ser ännu ett avsnitt av favoritserien istället för att ge oss ut på den där kvällspromenaden som vi bestämt oss för – har de flesta av oss en förmåga att bli elaka mot oss själva. Det inre självpratet kickar igång och vi säger att vi är dåliga som inte kan hålla våra egna löften, kanske till och med lata och misslyckade. Att då ge sig ett löfte om att ”imorgon” eller ”sen” är ett sätt att trösta oss när vi har blivit hårda.
De här hårda orden hjälper oss dessvärre inte att nå våra önskade mål. När du kritiserar dig eller grälar på dig själv skapas negativa känslor i hjärnans smärtcentrum, precis på samma sätt som om någon hade stått bredvid dig och sagt de orden du tänker. Det skapar stress och att ta den där kvällspromenaden blir förknippat med ett negativt känslominne.
Hade du istället varit empatisk och inkännande mot dig själv, hade du inte upplevt smärta och stress vilket hade gjort det lättare för hjärnan att skapa en positiv upplevelse av din vilja att förändra beteendet. Tänk efter – hur hade du varit mot ditt barn eller en god vän i en sådan här situation. Hade du varit elak och berättat hur misslyckad hen var eller hade du uppmuntrat och pushat personen i fråga att kliva ur soffan? Vilket hade gett bäst långsiktigt resultat?
Orden som formas i vår hjärna påverkar kroppen genom olika känslor och hjärnan läser av hur kroppen mår. Ditt arbete med dina nya vanor börjar alltså redan i de ord du formar i din hjärna. Om du har bestämt dig för att bli mer självsnäll, börja med att skapa ord kring hur du vill behandla dig själv. Använd ord som beskriver hur du är eller vad som är viktigt. ”Jag är en människa som är självsnäll” eller ”För mig är det viktigt att behandla mig själv med värme och respekt.” Använd så många sinnen du kan för att hjälpa hjärnan att skapa nya kopplingar. Skriv ned det, måla symboler som beskriver det, gör ett kollage, sjung eller dansa, baka dig en kaka och säg till dig själv och andra ”den här kakan bakar jag mig för att jag är självsnäll”. Låter det fånigt? Det är inte fånigt för din hjärna när den jobbar med att bygga nya motorvägar till ditt beteende. Istället för att hacka på dig själv nästa gång du inte gör som du tänkt dig – påminn dig själv om hur självsnäll du är. Istället för ”Usch jag har bara tränat en gång den här veckan!” säg ”Åh, jag var självsnäll som tränade en gång den här veckan.”
Kom också ihåg att din hjärna ofta kan behöva bli påmind för att komma ihåg var det var ni hade bestämt. Att upprepa är nyckeln till förändring. Ju fler gånger du tänker, skriver, talar eller gör det desto mer stärks vägen.
Vägen till nya vanor går alltså inte genom disciplin eller att du blir hård mot dig själv. Det handlar om
1. Sätt ord på det du vill göra eller den du vill vara
2. Använd självpratet, din kropp och dina sinnen
3. Upprepa, upprepa och åter upprepa
Hjärnan består av 86 miljarder hjärnceller i ständig förändring. Hjälp den att förändras. Du kan läsa mer om detta i min bok Konsten att vara självsnäll.
by 
by