I början av juni fick jag covid19. Med tanke på hur sjuk man kan bli, så kom jag skonsamt undan. Jag blev sängliggande en vecka med feber, yrsel, huvudvärk och kände ingen smak. Efter en en dryg vecka var jag på benen igen och skattade mig lycklig som tillhörde en av dessa som slapp bli så allvarligt sjuk. Vad jag inte visste då, var att det var början på en lång resa tillbaka till hälsa.

Jag tyckte att det var konstigt att jag aldrig blev riktigt pigg. Hjärnan kändes som den gick på lågvarv, jag glömde bort möten, ord och det kändes trögt att tänka. Ibland undvek jag att köra bil, för jag kunde stå framför en rondell och plötsligt glömma bort hur man gjorde när man skulle svänga in. Huvudvärken kom och gick och inga smärtstillande hjälpte. Ögonen värkte och jag blev lätt yr och fick lägga mig ned vid ansträngning för att inte svimma. Ledvärken satte sig på märkliga ställen och ett finger eller en armbåge kunde plötsligt svullna upp för att försvinna efter några dagar. Det sved i bröstet och var tungt att andas. Och så smaksinnet som kom och gick, ibland kände jag smaken av maten och plötsligt smakade det absolut ingenting. Jag tappade massor av hår och det kändes som om jag hade åldrats 10 år på några veckor.

Under sommaren fick jag mycket hjälp av min bror och hans familj. Vi bor grannar på landstället och de såg till att jag fick mat och sällskap. Men hösten kom och symptomen gick inte över. Ibland kände jag mig piggare, men så plötsligt kom symptomen tillbaka. Jag orkade arbeta ungefär 50 procent, vilket är vansinnig tur eftersom sjukskrivningsreglerna för egenföretagare är helt galna. Jag skulle inte ha kunnat betala mina räkningar om jag sjukskrev mig.

Jag kunde läsa om att en ganska hög procent av alla som haft covid19 blev långtidssjuka, vilket var en lättnad eftersom ibland kändes det som om jag höll på att bli knäpp. Inbillade jag mig? I perioder funderade jag om jag hade blivit utmattad, eftersom mina symptom var så lika utmattningssymptom. Men idag vet man att ungefär 20 000 svenskar är långtidssjuka efter covid19, med varierande symptom.

För fem veckor sedan bestämde jag mig för att göra vad jag kan för att bli bättre. Sjukvården kan inte erbjuda någon hjälp eller lindring och forskarna är oense om vad symptomen beror på. En teori är att viruset påverkar immunförsvaret så kraftigt att det tillslut vänder sig emot den egna kroppen. Att man får symptom som liknar autoimmuna sjukdomar. Så jag googlade och läste på och ramlade över dieten AIP eller det autoimmuna protokollet. Kortfattat går den ut på att plocka bort alla livsmedel som irriterar tarmen och immunförsvaret, för att kroppen ska få tid att läka. Dieten kan tyckas ganska drastiskt, eftersom du inte äter spannmål, mjölkprodukter, baljväxter, potatisväxter, nötter och frön. Det som blir kvar är kött, fisk och grönsaker. Du äter detta strikt under minst fyra veckor upp till tre månader och därefter för du långsamt tillbaka livsmedel för livsmedel och iakttar hur kroppen reagerar under tiden. Vissa saker kanske aldrig kommer tillbaka på din meny om din mage reagerar på dem.

De första dagarna mådde jag skit, på ren svenska. Symptomen blev avsevärt värre. Men straxt började jag märka en positiv förändring i kroppen. Hjärndimman försvann. Inflammationerna i lederna likaså. Jag kände hur jag orkade lite mer och motivationen kom tillbaka. Efter två veckor gick jag den första långpromenaden på fem månader. Det kunde gå flera dagar utan huvudvärk och ansträngda ögon. Kanske det viktigaste av allt var att jag kände ett hopp om att jag själv kan påverka min hälsa. Att jag är på väg tillbaka.

Imorgon har jag ätit utifrån det autoimmuna protokollet i fem veckor. Jag blir långsamt bättre. Orkar jobba lite mer och kanske framför allt så börjar jag orka ha en fritid efter arbetet. Att träffa en vän, gå i skogen och engagera mig podd, blogg och framtidsplaner. Jag kommer att fortsätta äta strikt tills jag fått tillbaka mer krafter och sen ska det bli ljuvligt att få dricka ett glas vin igen eller ta en klick smör på maten.

Jag har också fått hjälp med läkningen av Ulrika Gabriel som har gett mig behandlingar med frekvensterapi. Ett otroligt intressant sätt att stötta kroppens egna läkeprocess. Jag planerar att intervjua Ulrika om detta i ett kommande poddavsnitt, för det är riktigt spännande. Du kan läsa mer om frekvensmedicinsk balansering på Ulrikas hemsida.

Och nej, det är inte synd om mig. Jag har lärt mig massor om mig själv, om läkning och tålamod under denna tid. Livet stannar inte upp även om mycket får stå på paus. Vardagen erbjuder massor med glädjeämnen, när man bli tvungen att sakta ned.

Jag kommer att skriva mer om denna diet inom kort. Men för dig som är nyfiken kan jag rekommendera Paleotekets podd. Där kan du hämta massor av kunskap.

Önskar en fin helg!

by
by