Igår hade jag ett möte med mitt bokförlag där vi diskuterade en ny bokidé. Mötet skedde visserligen via Team och vi såg varandra bara på skärmen, men trots det upplevde jag det mycket givande. Förutom att få bolla idéer och vara kreativ med två kloka och erfarna kvinnor, så fick jag feedback på min egen kompetens. Och jag kände hur otroligt välgörande det var och hur jag saknar bekräftelse.
Vi har varit fysiskt distanserade sedan i april och många av oss jobbar hemifrån. Vad gör det med oss? Jag tror att många upplever att det är skönt att jobba hemma i perioder, att det är vilsamt att inte behöva känna någon social press och kunna välja att sakta ned ekorrhjulet. Men förr eller senare börjar bristen på att träffa människor att slita på oss. Visst har det hela tiden varit smärtsamt att inte kunna träffa våra gamla föräldrar eller umgås med vänner på samma sätt som förut. Men bristen på det här vardagsumgänget med kollegorna eller vännerna, börjar plötsligt att påverka oss.
Vår hjärna är skapt för att integrera med andra människor. Att umgås, vara nära och röra vid andra utvecklar och får hjärnan att må bra. En skärm kommer aldrig att kunna ersätta just den upplevelsen. Även om du tidigare på din arbetsplats sitter mest på ditt eget kontor, så hälsar du på dina kollegor, småpratar vid kaffeautomaten och bollar dina funderingar under ett möte. Allt det är en form av bekräftelse. Du blir sedd, du blir lyssnad på, du blir berörd. Och det är viktigt för att vi ska trivas med livet.
Forskare har alltid varit överens om att vi behöver fysisk beröring för att må bra. Det ger oss må-bra-hormonet oxytocin och utan det kan vi bli nedstämda, få problem med immunförsvaret och ökad stressnivå i kroppen. Men vi behöver fundera mer kring vad som händer med oss i dessa tider när vi inte får träffas alls. När det inte finns någon vid din kaffebryggare som spontant utbrister ”Hej, kul och se dig!”.
Kanske behöver vi bli bättre på att se och bekräfta varandra i de medier som finns tillgängliga? Att ge varandra positiv feedback under våra skärmmöten. Att lyfta luren och ringa någon du saknar. Att gilla och kommentera varandras inlägg på Facebook. För att hjälpa varandra att känna oss sedda och bekräftade. Och du som lever tillsammans med någon – använd varandra till att fylla på bekräftelsebehovet. Ta er en stund för att berätta för varandra varför ni väljer att leva ihop. Se och bekräfta. Vi behöver det – nu mer än någonsin.
by 
by