Skrivkramp!!!

Hjälp! Jag har skrivkramp! Det kommer inga ord och jag har plötsligt ingen historia att berätta. Och jag som har en blogg att sköta, en bok att skriva och en utlovad berättelse med snar deadline. Och någonstans i mitt bakhuvud ringer orden ”Har du inget att berätta, så har du ingen rätt att använda orden.”

Jag stirrar på datorskärmen. Skriver några meningar och förfasar mig över att de endast blir till en trave ord – inget budskap, ingen historia, ingen läsupplevelse. Raderar. Skriver några nya rader. Raderar.

Går upp och går några varv. Tänker ord. Jagar meningarna som kändes så självklara  i morse. Men det som kommer ut blir bara platt och patetiskt. Meningslöst.

Nu blir jag orolig på riktigt. Den lilla negativa Rösten inom mig har plötsligt hittat en megafon och domderar ljudligt inom mig – att jag minsann inte har något att berätta. ”Vem tror du att du är egentligen? Vem skulle vilja läsa det du skriver? Men herregud Maria Helander – nu får du väl ta och skärpa dig och inse dina begränsningar. Skaffa dig ett riktigt jobb istället och sluta blåsa upp ditt ego som en nykläckt tupp. Men förresten, fortsätter megafonen att skallra, vad skulle det vara för ett slags jobb? Vad kan du egentligen?”

Stopp! Stopp! Stopp! Jag blundar med öronen och tar upp datorn. Skriver. Nej… snarare staplar ord. Beskriver. Negativa Rösten med megafonen, hänger över min axel och läser skeptiskt mina ord. Jag tvingar mig att inte vända på huvudet och se den smala blicken och de ihopknipta läpparna hos den missnöjda Rösten, håller bara ögonen på skärmen och händerna på tangenterna.

Staplar ord.
Ord. Ord. Som de kommer.
Beskriver.
Skriver.

Och plötsligt var den där. Lusten. Krampen släppte sitt grepp om bytet och jag drar efter andan. Berättelsen kom tillbaka, trevande och försiktigt som en liten nervös skogsmus med darrande morrhår.

Negativa Rösten gick visst sin väg. För denna gång.

 

 

Facebooktwittermailby feather
Facebooktwitterrssyoutubeinstagramby feather
Taggat ,

1 kommentar till “Skrivkramp!!!

  1. Jag känner igen mig själv i dina skor, men hoppas det löser sig.

    Maria – Kan du inte ta upp hur man förverkligar sina drömmar? särskilt, människor som drömmer stort men vågar inte ta steget fullt ut? Massa oro och tankar på väg till drömmarna eller målet, sätter krokben för de flesta människor. Hur löser man det? och hur klarar man vägen dit?

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *