En fråga om stress

Det kom en fråga till mig som Stresscoach:

Jag är en ensamstående tjej på 35 år som lider av min stress. Det som är så pinsamt är att jag bara har mig själv att ta hänsyn till, jag har till exempel inga barn som ska hämtas på dagis och håller mig vaken på nätterna. Men trots det fylls min tid med arbete, träning och aktiviteter och hela min kalender är fulltecknad. Nu har jag börjat få svårt att sova på nätterna och har gått upp i vikt, trots att jag tränar och äter sunt. Hjälp mig, jag vet att jag borde börja meditera eller yoga, men bara tanken på att stoppa in ännu en aktivitet gör mig superstressad. Vad ska jag göra?
/Julia

Svar
Julia, du behöver inte alls tycka att det är pinsamt att du är stressad oavsett i vilken situation du befinner dig i. Stress är individuellt och beroende av vem vi är och våra tidigare erfarenheter. Det bästa du kan göra är att inte jämföra dig med andra, utan se till vad du kan göra för att själv må bättre.

Stress är egentligen inte farligt i sig, för vi människor har en fantastisk förmåga till att återhämta oss. Det som blir farligt på sikt är när vi inte ger oss själva möjlighet att slappna av. Vårt liv behöver bestå av en balans mellan ansträngning och vila, annars äter stressen upp vårt välbefinnande och snart börjar vi känna av de symptom som du beskriver; svårt att sova, går upp eller ner i vikt och även andra saker som lättirritation, panikångest, hjärtklappning, spänningshuvudvärk för att nämna några symptom. Dessa signaler ska man ta på allvar, så det är så bra att du reagerar och gör något åt din stress innan saker och ting förvärras.

Vad du i första hand ska göra är att se till att det finns utrymme för återhämtning i din kalender. Återhämtning är inte bara sömn, det är vila, avkoppling och en stund för skönt varande. Hjärnan behöver vila från stress för att kunna hantera tankar och intryck, precis på samma sätt som kroppen behöver vila när du har tränat hårt.   Det handlar om att söka efter balans mellan aktivitet och vila, för du behöver båda delarna för att må bra. Se över dina aktiviteter och stryk. Är man stressad så kan till och med något så välgörande som träning ytterligare skapa stress, så om du tränar mycket kanske du kan byta ut ett träningspass mot en lugn skogspromenad. Tänk inte att du behöver tillföra ännu en aktivitet som yoga eller meditation för att stressa ned – tänk istället att du ska stryka aktiviteter för att vila. Ta för vana att ha luckor i almanackan som inte behöver fyllas med något annat än bara avkoppling. Se till att få in mer Fritid – som i Fri tid.

Kanske du behöver ställa dig frågan varför du behöver fylla din kalender med arbete och aktiviteter? Investera lite tid i att tänka kring vad du vinner på att ha så mycket fart och fläkt i din vardag och vad det kan bero på du inte unnar dig att koppla av. Var inte rädd för att ta hjälp med dina tankar, av en vän, en självhjälpsbok som känns aktuell eller en professionell terapeut eller coach. Din hälsa är din framtid, så låt inte stressen sätta käppar i hjulen på ditt välbefinnande.  Du förtjänar att må bra!

 

(För er andra som också mår dåligt av er stress – Stresscoachen finns på Facebook. )

Facebooktwittermailby feather
Facebooktwitterrssyoutubeinstagramby feather
Taggat , , ,

3 kommentarer till “En fråga om stress

  1. Ååå, vilket bra svar. Jag tog åt mig av det du skriver. Eftersom jag är sjukskriven så har jag mycket Fri tid men goda tankar ändå att ta med sig och jag tog givetvis till mig: aktivitet och vila måste vi ha för att hitta balansen. Jag försöker ju fylla i någon aktivitet under veckan, men ibland säger kroppen ifrån och det blir mycket återhämtning, meditation och vila just nu. Men det är nog så det ska vara just nu. Kram Ha en bra dag.

  2. Hej!

    Kände bara att jag måste kommentera Julias mail eftersom jag befinner mig i en liknande livssituation. Är också kring 35 och utan barn och har en späckad kalender.

    – För det första är det så typiskt, som ensamstående i 30+-åldern har du ofta inte ”rättigheten” att få uttrycka att du känner sig stressad eller att man har sovit dåligt, för då får du hela småbarnsmamma/pappa-maffian på dej som tydligen har fått ensamrätt på at känna sig stressade och lida av sömnproblem. Kommentarer som:

    ”- Väääääänta bara tills du får barn, då får man vara GLAD om man får sova trettio minuter på en natt”, eller ”- Hur kan DU känna dig stressad, du har ju BARA dig själv att bry dig om…?!” kommer som ett brev på posten. En ytterst vanlig kommentar är också ”- Ååååh, lyckost dej som bara kan ha en helg alldeles för dej själv och göra vad du vill…” – ett uttalande som jag verkligen får behärska mej för att inte bita av med någon bitsk kommentar…

    – Dessutom finns det olika former av stress. Som ensamstående utan barn är du helt enkelt mer eller mindre tvungen att hela tiden försöka ha ett aktivt och socialt liv för att inte hamna i ensamhet, och kanske är det också ett sätt att hitta en yttre bekräftelse, som man inte behöver på samma sätt när man har familj och barn. Och det svåra blir att hitta en balans så att man inte bokar in för mycket.

    Om jag ska se till mig själv så handlar det i grunden om att jobba med att inte vara rädd för att vara ensam, att stryka en del saker ur kalendern och just hitta tid för vila. Nu säger jag ju iofs att ensamhetsrädslan är ett problem för alla, men för mig är det en av anledningarna till att jag ser till att snarare ha för mycket aktiviteter än för lite.

    Så, lycka till Julia! Och som Maria säger är det INTE pinsamt att ha dessa känslor! Det är tufft att inte vara i samma livssituation som många i motsvarande ålder, att vara den som vågar leva ett annorlunda liv. Men alla har samma rätt att känna känslor som trötthet och stress, oavsett anledning!

    /J

  3. Jag känner igen mig i det brevskrivaren beskriver. Från förr. Inte från nu. Men det gäller att se upp för att inte hamna där igen. Välja HUR man vill leva när man upptäckt hur man INTE vill leva. Att själv göra val, att inse att man väljer själv, att man är fri att välja, att även just jag får välja, säga nej, göra saker jag mår bra av. Luckor i kalendern är livsnödvändigt i längden. Återhämtning är A och O för att må bra i livet.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *