Framgång är ett steg i taget – i din takt

Jag fick ännu en fråga mejlad till mig.

Hej Maria!
Jag måste bara fråga vad du tycker om all den här framgångshetsen? Man ska bli framgångsrik på sitt jobb, på sin hobby och även här på Facebook. Och inte nog med det, man ska bli framgångsrik med sin renovering här hemma, i sitt äktenskap, med sina barn, med sina pengar, med sin träning, jag kan fortsätta hur länge som helst. Själv  blir jag bara himla stressad känner att jag inte kan leva upp till allt. Hur ser du på framgång? Är du en av dessa ”framgångscoacher”?

Svar:

Hej och tack för din fråga och förtroendet du visar genom att mejla mig din fråga!
Jag kan absolut hålla med dig om att det har varit och är en ganska stor hets kring att lyckas och blir lycklig. Media gör sitt bästa att trumpeta ut olika områden som vi ska behärska och bli duktiga inom. Och precis som du skriver ska vi sträva efter att lyckas inom så många områden. Det räcker inte att du har en stillsam hobby, som hemmasnickeri, utan du ska kunna kakla om ditt badrum i någon fräck ny design. Hetsjakten på framgången är framfött ur vårt behov av att vara lyckliga och näringslivets behov av att sälja produkter till oss. Ställ dig frågan om du behöver vara en del av den karusellen?

Ofta tycker jag att vi har att vinna på att bryta ned ett ord och se vad det egentligen handlar om. Ordet framgång – blir fram-gång. Att gå framåt. Där tror jag vi har ordets rätta betydelse. Att vara framgångsrik, det är att gå framåt, att ta steg i den riktningen som vi vill, mot det mål vi har satt upp för oss. Sen hur snabbt vi går eller hur många steg vi tar per dag är lite upp till oss själva, vår kraft och ork. Att din omgivning eller kanske dina förebilder springer en mil eller har installerat en rulltrappa mot sitt mål betyder inte att dina myrsteg eller vingliga kliv är sämre.

Låt dig gärna inspireras av andra jämför dig bara med dig själv. När vi ser deras fina hem, deras fantastiska karriär, deras lilla filmhobby som vann en guldbagge eller vad det nu kan vara, så ser vi inte vad som finns under ytan, vad det har kostat dem eller hur det känns egentligen med framgången. Du mår allra bäst genom att inte bli bländad av deras framgång, utan att titta ned på de egna steg du tar. Din egen fram-gång.

 

Facebooktwittermailby feather
Facebooktwitterrssyoutubeinstagramby feather
Taggat , , , ,

5 kommentarer till “Framgång är ett steg i taget – i din takt

  1. Vikket fantastiskt svar du gett angående framgång!
    Jag känner direkt att din delningav ordet gav mig perspektiv! TACK!!

    I dag ska jag ägna en del av förmiddagen att bläddra i min nya bok som jag köpte igår….. Aldrig mera banta
    Bläddrade lite i den igår och den talar till mig om du förstår vad jag menar 🙂

    Kram

  2. Hej Maria. Underbart svar och jag blir så glad och varm i kroppen. Jag har själv lidit av denna stress precis som hon uttrycker i frågan. Men jag har valt att kliva av och ta avstånd från stressen efter lycka och status. Det var det bästa jag kunde göra för mig själv. Bara av det beslutet så mår jag mycket bättre och känner inte samma stress som jag gjorde förut. Det som också har försvunnit är att jag inte längre känner mig som en dålig förälder. Jag mådde dåligt i många år för att man ska vara en ”fotbollsförälder” som innebär att man ska älska att titta på fotbollsträningar och matcher dagarna i ända. Man ska älska att umgås med dessa föräldrar och man ska älska att baka till hemmamatcher osv …. Nu har jag tagit steget ifrån det och det är så skönt. Min son spelar fotboll men inte jag!!!! Kram och ha en bra dag! (det innebär inte att jag inte har framgång i mitt liv, men precis som du skriver i min egen takt och utifrån mål som är viktiga för mig)

  3. Underbart!

  4. Vad roligt Aase att du har börjat titta i vår bok! Hoppas att du har nytta av det du hittar där. Min sambo och jag kalasade på Getost- och chililasagnen igår.
    Varm kram
    /Maria

  5. Marie-Louise, vilken resa du har gjort. Ju mer du berättar om dig själv, ju mer förstår jag vad det har kostat dig. Men också vilka vinster du har plockat upp på vägen.
    Tack för att du delar med dig här och på din blogg. Särskilt det där med din son – för jag förstår att det inte kan ha varit ett lätt beslut. Som förälder till ett idrottande barn – så SKA man bara vara lika engagerad, det liksom tas för givet, har jag förstått. Men att stå upp och visa – jag är en lika bra mamma, trots att jag du tar ett steg tillbaka – det är både klokt och modigt.
    Varm kram till dig!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *