En surmulen morgon…

Vanligtvis har jag förmånen att vakna pigg och utvilad. Och har jag inte nattsuddat, så öppnar jag mina mörkbruna runt sex -sju oavsett vilken dag i veckan vi pratar om. Men i morse, gick det ovanligt trögt. Jag kände mig stel och öm i kroppen och magen och det tog en stund att resa sig ur sängens varma kram. Humöret var heller inte på topp, jag kände mig smågrinig och irriterad på allt och alla. ”Usch, vad grått det är ute, jag har ingen lust att gå långpromenad med hunden. Bädda tänker minsann INTE jag göra, men då blir det väl inte gjort, för HAN kommer väl inte lägga två strån i kors idag. Blä, vad svullen jag känner mig i kroppen, det är väl typiskt och så åt jag ju pizza igår… Pizza… där har vi det!” Mina tjuriga tankar fick plötsligt en orsak. Sambon och jag var riktigt lata igår och klämde i oss en pizza framför en deckare. Det händer inte ofta. Inte för att jag är en renlevnadsmänniska eller asket. Utan därför att jag vet vad jag får betala för det efteråt. Denna enorma mängd med vetemjöl får min kropp att suga åt sig vatten och min stackars mage att bli som en en trumma. Och när kroppen är så pass obalanserad, så svarar min hjärna med att bli sur och tvär. Troligen kommer jag om några timmar att bli sötsugen, som ett brev på kolhydratsposten.

Detta är inga konstigheter. Jag är överkänslig för gluten, framför allt vetemjölet. Dessutom så mår min kropp, som så många andras kroppar, mycket bättre av att inte äta mängder med kolhydrater. De flesta säger att magen blir lugn, kroppen känns smidigare och inte svullen och eftersom kroppen slipper kämpa med blodsocker och insulinproduktion, så är humöret lugnare och sötsuget mindre. Om man nu då som jag unnar sig… eller vad vi nu kan kalla det… så vet jag att jag får betala för det. Men ibland är det värt det. I alla fall innan man betalar.

Nå, denna dag ska inte få försvinna i ett mulet humör, så nu ska jag trä på mig dunvästen och kängorna och ge mig ut i skogen med vovven. Och med mig på vandringen tar jag en affirmation, för att pigga upp mig själv.

Ha en skön lördag, mina vänner.

 

Facebooktwittermailby feather
Facebooktwitterrssyoutubeinstagramby feather
Taggat , , , , ,

3 kommentarer till “En surmulen morgon…

  1. Ja, nu har jag läst inlägget och blivit inspirerad av dig och av Selmas flygande start i spåret, tar mig själv i kragen och är redo för en promenad i snö och gråväder.
    Tacksam över att vi är på rätt sida av året och går mot ljusare o soligare dagar. Tacksam också för att du delar med dig av uppmuntran varje dag genom din blogg och dina härliga foton. Kram/gb

  2. härligt härligt, dels för att du tog tag i din dag men också för att du beskriver vad som händer när kolhydraterna hamnar i kroppen. Jag har fått i mig mer än nog de senaste dagarna och frågar mig varför jag mår som jag mår. Nu vet jag, tack. Jag ska ta tag i detta så fort jag varit och storhandlat vettiga varor och fått ett fungerade kylskåp på plast. Ursäkter? ja och nej, Medveten om det? Ja 🙂 Snart ger jag järnet …. .kram

  3. Hej!
    Gjorde likadant med maten här med! Och det är sant att det känns direkt när man ätit (snabba) kolhydrater. Kroppen blir svullen mm. Nä det får bli en återgång till LCHF.
    Undrar i vilket program du gör de fina bilderna med text?
    Tack för en fin och inspirerande blogg!
    Ha en fin kväll 🙂

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *