Låt kärleken och sorgen få samsas sida vid sida.

Jenny skrev en sådan viktig kommentar till mitt inlägg om sorg och lycka igår att jag väljer att lyfta fram den i ett nytt inlägg – så fler får möjlighet att ta del av det. 

”Det sägs ju att man kan välja hur man vill uppfatta saker. Hur man däremot tänker har jag tyvärr inte lyckats komma underfund med… Hur gör du Maria när du bestämmer dig för att inte bli sorgsen för din vän utan lycklig? Vilka tankar använder du? Är det inte så att man behöver någon sorts balanserande tanke, i stil med “okej, en vän försvinner ett tag, men hon kommer faktiskt tillbaka, och jag har dessutom flera vänner, och familj”? Skulle du även kunna välja att vara lycklig om du visste att din vän skulle försvinna långt iväg för alltid? Så att er kontakt med stor sannolikhet kommer att bli allt glesare och kanske upphöra helt?

Det kanske är rätt så genomskinligt redan, men jag sitter i en sån situation, där snart alla nära vänner har flyttat iväg med sina familjer, och det har gått från i princip daglig kontakt till att bli nån gång i veckan, till nån gång i månaden, och på sikt kanske inte alls? (vilket iofs är något jag bara befarar men inte alls vet säkert…). Och nuförtiden fylls inte “vänbanken” på i samma takt som förr heller, vilket gör att jag kan bli rädd för att till slut sitta ensam kvar (vilket jag rent logiskt inte tror kommer hända, men det är ändå en rädsla jag har).”

Vet du Jenny, det är bra frågor du ställer. Många gånger när jag och andra peppande, positiva människor skriver om att välja glada tankar eller affirmationer, så tappar vi ofta en viktig dimension. Därför är jag så glad att du påpekade det Jenny och faktiskt tog dig tid att fråga.

Det kan vara svårt att lägga om spår, både när det gäller tankar och känslor. Igår till exempel gick jag hela dagen med en klump i magen och kände av sorgen. Men jag gav även utrymme för glädjen och unnade mig att ta en långpromenad med kameran i en gnistrande vinterskog. Det är viktigt att komma ihåg – att om jag väljer att släppa in glädjen eller någon annan positiv känsla inom mig så innebär inte det att jag utesluter den jobbiga känslan. Sorg och saknad måste också få plats inom oss och vi ska på inga villkor portförbjuda dem. Tvärtom är jag en förespråkare för att vi behöver kunna uppleva hela färgpaletten med känslor och inte vara rädd för det dystra eller det som gör ont.

Vad jag vill säga med mina positiva affirmationer är att trots att vi kan tillåta oss att sörja eller ha hjärtesorg, så kan vi också må bra av att lyfta blicken så vi inte blir ett offer för våra tankar och känslor. Att pröva en positiv tanke eller känslotillstånd, kan ge oss perspektiv och hjälpa oss att se saker på ett nytt sätt. Men det behöver inte innebära att jag helt frankt byter tankar eller känslor. Så jag var nog rätt otydlig igår – jag byter inte ut  sorgen mot lyckan – jag släpper in lyckan tillsammans med sorgen.

Självklart skulle min sorg vara större om jag visste att min vän inte skulle komma tillbaka. Och det skulle vara helt i sin ordning. Min sorg är ett bevis på min kärlek. Och kanske skulle det ta lite tid att släppa in lyckan då. Men det är helt i sin ordning, för sorg måste få ta tid.

Jenny, du svarar själv så bra på dina egna frågor. Balanserade tankar som du själv beskriver är positivt och lärorikt att eftersträva och när vi skapar dem för oss själva kan vi börja se tydligare om vad vi behöver. Ditt förslag på tankekedja är ett så bra exempel för den beskriver vad du själv är orolig för  “okej, en vän försvinner ett tag, men hon kommer faktiskt tillbaka, och jag har dessutom flera vänner, och familj”. Vad säger den här meningen? Jo – tänk om hon inte kommer tillbaka? Där sätter du fingret på din egen farhåga, som du senare beskriver – att tillslut sitta ensam kvar. Det min vän, är en jätteläskig rädsla. Och om flera av dina vänner har försvunnit, så blir du hela tiden påmind om detta. Det blir som ett elstängsel runt försöken till att tänka positivt, varje gång du tänker på vännerna bränner det till.

Rädslor är något annat än sorg. De försvinner inte om vi försöker tänka bort dem med glada tankar. Rädslor behöver dras ut i dagsljuset – först då spricker de som ett gammalt troll. Därför kan vi vinna på att tänka hela tanken ut – sätta ord på rädslan – prata med en vän om den – skriva ned den – eller få en coach, terapeut, psykolog eller någon annan själavårdare att lyssna. Sopa inte din rädsla under mattan eller försök affimera bort den, utan titta på den i dagsljuset som en vetenskapsman. Fundera hur det kommer sig att du känner som du gör och om du har nytta av att känna så. Visa förståelse för att du känner som du gör, för det har sin logiska förklaring även om du inte ser det tydligt och klart just nu. Förståelsen och kunskapen hjälper dig att få rädslan att minska. Att undvika rädslan gör tvärtom att den blir läskigare.

Hoppas att du har blivit klokare på mina tankar. Och tack igen för att du gav mig möjligheten att förtydliga mig själv.

 

 

Facebooktwittermailby feather
Facebooktwitterrssyoutubeinstagramby feather
Taggat , , , , ,

4 kommentarer till “Låt kärleken och sorgen få samsas sida vid sida.

  1. Du har en blogaward att hämta på min blogg nu!

  2. Tack själv! Ska läsa det (som vanligt) tänkvärda du skriver flera gånger. Blir jätteglad att det jag slängde ner i all hast faktiskt tas på ett sådant allvar att du tar dig tid att skriva ett så långt inlägg som svar/kommentar. Tack! 🙂

  3. Och Jenny, jag blev jätteglad att du tänkte efter och ifrågasatte. Det gav mig möjlighet att också tänka efter.

  4. Tack, Jenny Mindfulnessmamma. Jag sa genast gå in på din blogg och se vad du har hittat på för kul!

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *