Självempati och självömkan är två skilda saker.

Att känna empati är inte samma sak som att tycka synd om. Empati handlar om att känna vad någon känner och förstå varför denne känner så. Jag känner med vän som blev sjuk och inte kunde åka på sin inbokade resa till fjällen och jag förstår varför hon känner sig ledsen och besviken. Det gör ont i mig när jag tänker på att hon missar allt roligt som hon har sett fram emot, särskilt med tanke på hur stressigt hon har haft det den senast tiden och verkligen förtjänade lite avkoppling. Men jag tycker inte synd om henne.

Jag kan tycka synd om ett litet barn som tappat bort sitt favoritgosedjur eller min älskade lilla pudel som har ont i sin tass. De är värnlösa små varelser som är offer för olika omständigheter. Men min vän är en handlingskraftig kvinna och långt ifrån ett offer. Hon kommer att se till att få något annat kul inom en snar framtid.

När du känner empati för dig själv, så handlar det inte om att tycka synd om dig själv. Det handlar om att du känner med dig själv och att du förstår varför du känner som du gör. Att tycka synd om sig själv är att göra sig själv till ett offer för omständigheterna och då är det svårt att hitta kraften att ta tillbaka ansvaret över situationen. Om jag av någon anledning förlorar ett stort och roligt jobb som jag hade räknat med för min inkomst de närmsta månaderna, så känner jag mig både orolig och ledsen. Om jag låter mig känna självempati i det läget, så respekterar jag min oro och sorg och förstår varför jag känner det. Jag kan trösta mig själv genom att tänka ”Jag hade kämpat hårt för att få det där jobbet och jag förtjänade det verkligen. Så det är inte konstigt att jag är ledsen och stressad inför min ekonomiska situation. Det är tufft att vara egen och jag kämpar på bra. Jag ska vara lite extra snäll mot mig själv idag, så jag orkar ta nya tag imorgon.” Om jag i det här läget börjar tycka synd om mig själv, så kommer snart tankarna ”Typiskt, varför drabbar detta alltid mig” eller ”Det kvittar vad jag gör, det går alltid åt skogen.” Jag blir ett offer.

Många av oss blandar ihop empati med att tycka synd om. Därför är vi ibland försiktiga med att våga känna medkänsla för oss själva, för att vi är rädda att fastna i att tycka synd om. Risken finns då att vi blir överkäcka istället. ”Äsch, jag kanske har varit lite låg och ledsen den sista tiden, men vem är inte det så här års. Så det är inget att bry sig om.”

Så låt oss sammanfatta hur du kan tillåta dig att känna, när du känner du känner självempati
– Du respekterar dina egna känslor.
– Du förstår varför du känner som du gör.
– Du accepterar dina känslor och behöver inte fly ifrån dem,
– men söker lösningar på hur du kan må bättre.

Facebooktwittermailby feather
Facebooktwitterrssyoutubeinstagramby feather
Taggat , , ,

5 kommentarer till “Självempati och självömkan är två skilda saker.

  1. Så klokt. Jag kopierade texten. Skulle vilja fler upptäckt din blogg. Kan jag kopiera och länka texten i min blogg? Jag önskar dig en skön helg! Zinnia

  2. Självklart Zinna, får du kopiera och länka. Det gläder mig att du vill sprida tankar om självempati.
    Skön helg till dig med!

  3. Tack! Ha en skön fredag. kram

  4. Jo fast lite så tycker jag att det handlar om vad du lägger i de olika begreppen. Jag kan tycka jäkligt synd om mig själv, och tycka livet är orättvist, för att ingen finns som kan ta hand om mig – om jag till exempel har feber. Men då tänker jag i nästa steg: ja det ÄR synd om mig just nu, och eftersom ingen annan finns att ta hand om mig så får väl jag göra det själv! Och så tar jag alvedon, myser in mig på soffan med en favoritfilm och så vidare. Orkar jag inte åka gå till affären så ringer jag till en vän och frågar snällt om hon kan svänga förbi med lite mat. Och när jag mår bättre kan jag ta nya tag.

    Alltså gör jag samma sak, när jag tycker synd om mig själv, anser jag, som du beskriver att man ska göra när man känner själv-empati! (Men så har jag mediterat i nio år och hållit på med mindfulness också i många år, så jag tror inte ytspråkliga beteckningar är så viktiga för mig).

  5. Tänkvärt. 🙂

    Önskar dig en skön (vår)helg Maria!

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *