Att leva är att känna

Skrivet i mars -09

Häromdagen såg jag mig om där jag satt på tunnelbanan. Jag tittade ordentligt på mina medpassagerare som alla satt ensamma fördjupade i sin gratistidning, sin mobiltelefon eller i sina egna tankar. Vad tror ni jag såg? Jag såg spända käkmuskler, uppdragna axlar, rynkade pannor och hårt knutna händer. Tydliga tecken på inre stress, återhållen ilska, sorg eller andra känslor.

Vad är det med oss människor och känslor? Redan som små barn får vi lära oss att känslor är något vi måste tygla för att inte störa andra. Vi blev hyschade när vi grät, tillsagda när vi blev arga eller distraherade med godsaker när vi blev för ivriga eller uppspelta. Så vart tog våra känslor vägen? Jo, efter några år satte det sig i nacken, gav oss spänningshuvudvärk eller magkatarr.

Nu är allt inte så självklart enkelt som jag beskriver det och visst kan vi inte agera ut våra känslor hela tiden bland andra människor. Det skulle bli påfrestande för både dem och oss. Men tänk efter… vad gör du när du upplever en obehaglig känsla som irritation, sorg, stress eller ilska? Gör du som de flesta av oss, försöker snabbt bli av med den genom att stoppa något i munnen, tända en cigarett eller knyta handen i fickan och försöka tänka på något annat? Eller är du ständigt på väg någonstans, upptagen med något för händerna, långt bort i framtiden i tanken, planerar och sätter upp mål som du aldrig genomför? Flyr från nuet, från känslan och i slutändan från dig själv.

Att fly ifrån en obehaglig känsla är att inte ta sig själv på allvar. Flykten bekräftar också för dig själv att känslan i sig är så obehaglig att du gör rätt när du springer ifrån den. Men det är ett projekt dömt att misslyckas, för antingen sätter sig känslan i kroppen i form av spänningar eller så bäddar den in sig i fettet kring höfterna.

Tillåt dig att känna. Nästa gång du upplever en stark känsla, så blunda ett kort ögonblick och var kvar i stunden och känslan. Hur känns det? Sitter den i kroppen och var i så fall? Har den någon färg eller form? Stanna kvar någon minut i tillståndet. Säg till dig själv “Det jag känner är ok att känna. Jag gör mitt allra bästa. Allt är bra som det är.”

När du gjort så här några gånger istället för att fly eller distrahera dig, så kommer den negativa känslan inte längre att vara lika stark. Det är istället du som kommer att vara stark, för du har lärt dig själv att du tar dig själv på allvar och kan hantera det du känner.

Att leva är att känna.

Facebooktwittermailby feather
Facebooktwitterrssyoutubeinstagramby feather
Taggat ,

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *