Hej Maria!
Du skriver om saker man ska göra för att få en god självkänsla och en mängd tips om ditten och datten. Men du själv da? Gör du alla dina egna övningar? Har du en bra självkänsla och har du fått det av dina egna övningar? Jag läser din blogg varje dag och försöker göra dina övningar, men jag saknar dina egna berättelser.
/Klara
Hej Klara!
Tack för ditt brev! Jag blir så glad varje gång jag får en fråga eller ett brev ifrån någon som läser det jag skriver. Din fråga är bra och viktig, så jag ska göra mitt bästa att försöka svara på den.
Allt det jag skriver speglar på ett eller annat sätt mig själv eller mitt arbete med människor. Jag lägger inte ut en övning här på bloggen om jag inte har gjort den. Det skulle vara som om en kokboksförfattare skriver en massa recept i sin bok, som han aldrig har provat.
Precis som alla andra har jag en daglig brottningsmatch med min självkänsla och gömmer en liten oro längst inne i hjärtetrakten om att inte bli älskad. Den oron har varit som en hungrig tiger, som ständigt jagade bekräftelse och kärlek. Den ville höra att jag var duktig, stark och unik och om jag misslyckades blev den rasande och jag kände hur dess klor rev i mitt innersta. Oron drev mig att göra helt vansinniga saker i jakten på näring. som jag idag försöker se på ömhet och förståelse med – vilket inte är det lättaste.
Ingen bekräftelse utifrån kunde få tigern att vila, men med övning, arbete och humor började han lugna ned sig. Idag är oron mest som en liten kattunge som sover i mig. Visserligen vet jag att missen sover med ett öga öppet, så den vaknar till ibland och rasar runt.
Jag frågade min KBT-lärare vid ett tillfälle vad som händer när man har löst ett problem som gnagt inom en under många år. ”Då tar man itu med nästa problem!” var hans svar. Han menar att en människa aldrig blir problemfri, men att det är en del av personlig utveckling. Vi utvecklas genom att jobba med våra problem. Vi lär oss genom att våga se och våga göra något åt det vi mår dåligt av.
Det som är fantastiskt är att jag under den utbildningen till psykoterapeut som jag går nu, är jag tvungen att gå i terapi. Alla som vill hjälpa andra att växa, får inte glömma sin egen grodd. Så jag kommer inom kort börja i terapi, vilket känns oerhört spännande. Så jag jobbar vidare, gör våra övningar, växer och skrattar med ömhet åt mig själv.
by 
by