Motgång eller lärdom?

Håll med om att man ibland känner sig motarbetat! När vi har bestämt oss för något, spottat i nävarna och börjat jobba mot vårt mål – så händer något som lägger krokben för det vi har bestämt oss för.

Jag hade kommit igång med min träning. Det tog lång tid för mig att känna av den där träningsglädjen som alla pratar om. Det kändes tungt om motigt och ibland fick min sambo släpa mig till gymmet. Men så vände det.  Kände hur stark min kropp var och hur mycket lättare det gick för varje gång jag sprang i spåret. Det blev roligt att träna.

Då kom motgångarna. Först influensan. Sedan en förkylning. Magkatarr. Och när jag åter kände mig stark nog att börja träna igen – ”senknarr” i foten. Aaaargh! Det känns som om små troll har smugit sig in i mina ambitioner och saboterar min motivation. ”Det är ingen idé att ens försöka” gnällde jag uppgivet till sambon, medan jag masserade min ömma fot. Han höjde ett ögonbryn och tittade skeptiskt på mig. ”Och exakt hur ska den inställningen hjälpa dig att må bättre?”, frågade han. Jag muttrade något ynkligt till svar, för jag vet att han har rätt.

Redan Buddha sa det för 2600 år sedan. ”Motgång är en del av livet. Den kan inte kontrolleras. Vad vi kan kontrollera är hur vi reagerar på den.” Vad hjälper det mig, mitt humör, min motivation eller min kropp om jag anfaller motgången med ilska, sorg eller självömkan?  Även om det känns skönt att svepa in sig en stund i matyrfilten, så kommer det inget gott ur den känslan. Det är som att sätta plåster på en värkande tand, det hjälper liksom inte.

Vad ska jag göra istället? Redan när vi ställer oss den frågan har vi skakat av oss matyrfilten och börjat söka lösningar.

I mitt fall får jag lyssna på doktorn och kroppen och vila. Sen kanske jag ska unna mig att i alla fall gå till gymmet och basta, för att hålla kvar vanan att besöka det där stället. Sen dammar jag av min stegräknare och börjar traska med vovven i en snötäckt skog. Dessutom fick jag en liten läxa på vägen. Lyssna på kroppen och dela upp dina mål. Kroppen är gjord för arbete, men den behöver också få sin anpassningstid för att följa med i mina ambitioner.

motgång

Facebooktwittermailby feather
Facebooktwitterrssyoutubeinstagramby feather
Taggat , ,

2 kommentarer till “Motgång eller lärdom?

  1. Det är så sant, bildtexten till detta inlägg! Jag har haft ett mycket krokigt liv. Föddes med ett handikapp och har alltid fått kämpa i ”motvind”. Men hela mitt liv har jag trott på att det finns en mening med varför allt händer – oavsett om det är på ”gott eller ont”. För varje sak man går igenom lär man ju sig någonting av och sen får man ut något av det i slutändan – om det sker nu eller om ”betalningen” kommer efter en lång tid, det har ju ingen betydelse. Man ska ju leva och lära! Försöker se att varje sak ger mig något bra – men jag ser helheten långt efter. Detta för att jag inte ska bli bitter och tycka att livet är orättvist. Har funkat ”ganska” bra hittills….
    Ha en skön vecka! / Ulle, ”En meter vardag”

  2. Ulle, dina ord berör och känns nära. Att leva med ett handikapp och aktivt sträva mot att se livet ljust, istället för fullt av orättvisor – är ibland tungt. Jag fick själv en kronisk sjukdom när jag var 16 år och får stundom slita för att koncentrera mig på min hälsa – istället för min sjukdom. Kanske det gör oss klokare, kanske det ger oss ett djupare perspektiv på livet. Kanske finns bitterheten där ibland och lurar som en hotfull skugga. Jag håller med dig att det är viktigt att försöka ta steget utanför sig själv och sitt liv ibland för att se meningen. Leva och lära, som du skriver. Ingen kan påstå att det är lätt. Men det går. Ibland.

    Tack för din klokhet och din fina blogg som jag får ta del av.

    Ha en skön vecka du med
    Varma hälsningar
    /Maria

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *