Att acceptera är en kärlekshandling mot sig själv

Försök att välkomna alla erfarenheter. Också dem du inte tycker om. För de är redan här! Uppmärksamma sen hur erfarenheten förändras – för det gör den. Ingenting är bestående.
Ola Schenström

Men är det inte ganska galet? Ska vi välkomna allt vi upplever? Även sorg, stress, ångest och andra obehagliga känslor?

Att välkomna innebär att acceptera. När vi kämpar emot en känsla av obehag, så bidrar själva kampen till att göra den mer obehaglig. Och när jag är upptagen med att fly ifrån en smärta, så missar jag allt underbart som pågår just nu. Det är helt normalt för oss människor att känna smärta och obehag ibland.

Att acceptera är att ge sig själv tillräckligt med plats för att andas fritt.
Steven C Hayes

Avsett en stund för en skön övning. Sätt dig bekvämt och slut ögonen. Bestäm dig för att du ska välkomna och acceptera alla tankar, känslor och kroppsförnimmelser som kommer till dig. Låt din uppmärksamhet sedan vandra genom din kropp och känn efter hur det känns. Låt tankarna komma och gå, som om de vore vågor på ett öppet hav. De rullar in över stranden och rullar bort igen och upplöses i ditt tankehav. Bara varsamt iaktta dina tankar och känslor, utan att döma, utan förväntningar, utan prestation bara välkomna och släpp sedan taget. Pröva om du kan sitta så i 10 minuter.

Facebooktwittermailby feather
Facebooktwitterrssyoutubeinstagramby feather
Taggat , , , ,

2 kommentarer till “Att acceptera är en kärlekshandling mot sig själv

  1. Oj den här är så SANN!! Jag gillar Olas sätt att se på det, för det är en sanning i sig själv.

    Acceptansen…

    Men det svåra är att göra det, fullt ut, hela vägen. Själv har jag inga problem med att acceptera den jag är, med fel och brister. Men det yttre, jag har en behård mall och utanför den duger jag inte… har jobbat med acceptans under lång tid, gett mindfulness en chans och tycker verkligen att det är helt rätt tänk… men det går inte…

    Acceptansen, en ständig stötesten… Att bryta starka cirklar… svårt…

  2. Det går, men det krävs ganska lång träning för att acceptera allting, speciellt sig själv och vad som händer med en som människa. Skönt när man kommer dithän att man faktiskt gör det 🙂 Kram <3

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *