Det finns mod i vemod.

Man märker sällan den exakta stunden när humöret skiftade. En dag upptäcker man att det var länge sedan man log, gnolade eller skrattade högt. Dagarna har börjat te sig extra mörka och långa. Morgonen är ohyfsad och kall, och kvällen och sängen är alltid obehagligt långt borta. Vemodet har som en ovälkommen gäst parkerat sig i ditt inre vardagsrum.

Ljusterapi, rosenrot, motion, c-vitamin, cipramil, johannesört, dagsljus, ginseng, psykoterapi eller att genomlida med hjälp av extra mycket godis/vin/chips/cigaretter? Vi söker alla utvägar för att dämpa eller fly ifrån det som är jobbigt, skapar ångest eller gör ont. Det tillhör vår natur.

Tänk dig att du tog ett vitt pappersark och skrev ned alla dina ledsamma och tunga tankar på. Sedan håller du upp det pappret framför dig, under hela dagen, vad du än gör och vart du än går. Det är väldigt svårt att koncentrera sig på något annat, när dina negativa tankar tar upp ditt synfält. Om du istället försöker distansera dig till dina tankar och hålla pappret så långt ifrån dig du bara kan, så kommer det ändå vara i vägen för din dag. I mindfulness lär man sig att acceptera tankarna, istället för att skjuta dem ifrån dig. Att sträva efter att lära sig att ta emot sina tankar; negativa eller positiva, utan att värdera. Att fokusera på att “Jag har tankar” inte “Jag är mina tankar”. Det är som att ta pappret med alla ledsamma och tunga tankar och lägga det i knät. Du vet att det ligger där, men det stjäl inget av din uppmärksamhet från det som händer omkring dig.

Ta emot dina negativa tankar som om de vore en gäst som kommer på besök. Om du spänner dig och vägrar att släppa in dem eller försöka fly ifrån dem, så kommer de att stå utanför din dörr och banka hårt. Om du istället öppnar dörren och säger hej, så kommer de in och sätter sig ett tag i din soffa. Men snart tröttnar de och går sin väg.

Öva dig på att ta emot dina negativa tankar utan att döma, utan att spänna dig, utan att vara rädd. Ta emot alla dina tankar och iaktta vad som händer med dina känslor. Om ångesten vill driva dig till kylskåpet, till pillerburken, till gymmet eller någon annanstans för att fly ifrån känslan – försök att stanna en liten stund till. Känn efter hur känslan känns. Var sitter den i kroppen? Har den någon färg? Vad händer när du ler åt den?

Du behöver bara göra det en liten stund åt gången. Acceptera att du har de tankar som du har och att de och du är okej. Om du vet att du har lätt för att bli överväldigad av dina negativa tankar eller att stress, hösten eller oväntade händelser stjäl din glädje, ge dig själv i present att börja jobba med mindfulness. Gå en kurs i höst. Köp en bok eller CD med övningar. Eller läs boken Sluta grubbla och börja leva, som ger dig konkreta övningar i att acceptera för att kunna gå vidare. Var inte heller rädd att be om hjälp. En vän, en samtalsterapeut, en präst eller någon du har förtroende för.

Det finns Mod i vemod. Mod att möta det som känns tungt, mod att låta det bidra till att växa som människa. Mod att acceptera sig själv.

Facebooktwittermailby feather
Facebooktwitterrssyoutubeinstagramby feather
Taggat , , , , , , ,

3 kommentarer till “Det finns mod i vemod.

  1. Hösten är alltid vemodig tycker jag. Det är bara att acceptera att dom fina sommardagarna är över. Hösten är oxå vacker, men det tar ett tag innan jag funnit mig i den nya situationen och kan njuta av hösten. Ha en fin dag Maria! 🙂 Kram!

  2. Åh jag älskar hösten! Doften av frisk luft. Alla dessa skiftande vackra färger i naturen! Bär och svamp i skogen, älgjakt och sarvslakt. Skörda i trädgården. Sylta och safta. Hösten är nytändning. Mysiga ylletröjor och krypa upp i soffan med en kopp te. Ved i brasan och kärlek. Uppstart av de kurser som man drömt om hela sommaren, yoga, mindfullness, språk.

    Men någonstans när naturen säger nu är tid för vila och återhämtning, säger marknaden genom vår arbetsgivare (eller högskolesätra) att vi ska prestera som mest. Ju mörkare dygnen blir desto högre krav ställs på oss, kulmen är sedan nådd lägligt till julafton. Det är när balansen mellan vila och aktivitet hamnar i otakt våra negativa tankar får plats att ”packa upp sin resväska” i vårt sinne. Tänk om vi vågade lyssna mer på naturens gång och istället kanske minska vår konsumtion till fördel för vår återhämtning?

  3. Jag följer din blogg på fb, och jag får alltid med mig något tänkvärt och upplyftande. Tack!

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *