Sorg är en känsla vi inte bestämmer över

Igår träffade jag ett äldre par på min promenad. Kvinnan böjde sig genast med ett utrop ned över Selma och strök hennes mjuka päls. Det låg så mycket värme i hennes rörelser att jag kände direkt att något fattas henne.
– Har du haft hund? frågade jag försiktigt.
– Ja, sa kvinnan medan tårar fuktade hennes blick, han gick bort i maj så sommaren har varit mörk.
Innan jag hinner sträcka ut en hand och stryka kvinnans axel, muttrar mannen uppenbart generad över sin frus smärta
– Ja min fru har visst svårt att släppa taget.
Sen tar han tag om henne och de går iväg på  stigen. Jag står kvar med några bekräftade ord på läpparna, som aldrig hann bli sagda.

Händelsen berörde mig väldigt starkt. Hennes sorg och hans genens över hennes sorg. Och visst kan vi utanför tänka – jamen, det var ju bara en hund. Men vi vet ingenting om hennes väg, hennes ryggsäck och vad hennes lilla vän hade kommit att betyda för henne. Sorg är en känsla som i inte bestämmer över. Om vi försöker, resulterar det ofta att den suger kraft ur något annat i livet.  Vi kan tänka oss att vi för varje sorg har en viss mängd tårar. Om tårarna stannar kvar inom oss, mår vi inte bra. Därför är det så viktigt att tillåta sig att vara ledsen, sörja och att gråta ut sina tårar.

 

När vi älskar någon, så öppnar vi även för sorgen. Därför att sorg är en del av kärleken. Människolivet är sådant att de flesta av oss tvingas uppleva sorg inte bara en utan flera gånger. Och vi kan inte lägga en sorg bakom sig genom att gå runt den, vi måste gå rakt genom den. 

Peter Curman skriver i dikten ”Tillit”:

Att vila med livets hela tyngd
ytterst på ett grässtrå
är din enda möjlighet
Där
i det yttersta av det skyddslöst mjuka
finns din trygghet
din berggrund

”När man fått uppleva en stor sorg, är livet förändrat även när omgivningen tycker att allt verkar som vanligt igen. Livet upprepar sig aldrig. Ingenting blir riktigt som förut. Man kan jämföra det med om man skulle få ett ben amputerat. Så småningom hämtar man sig, krafterna kommer tillbaka och man kan ta sig fram på kryckor. Man får en protes som man lär sig gå riktigt bra med. Det kanske inte ens märks att man bara har ett riktigt ben. Men man kommer att förbli enbent, och man kommer troligen hela livet då och då få ont i stumpen. Många saker som man kunde göra förut, kan man aldrig mer göra. Knappt ett ögonblick kan man själv glömma att man saknar ett ben. Hela livet har förändrats.”
Ulla Söderström, läkare

Så hur möter jag någon annan människa med sorg? Jo, ge upp din tanke på att trösta. Lyssna, finns närvarande och kanske ge en lång kram. Låt tårar, smärta, tystnad och ord finnas där hos den som sörjer. Att försöka trösta, är som att inte tillåta de tunga känslorna. Stanna istället kvar i ordlösheten och din närvaro. Lyssna med hjärtat. För den som sörjer älskar och sorgen är en del av kärleken.

 

Facebooktwittermailby feather
Facebooktwitterrssyoutubeinstagramby feather
Taggat , , , , ,

7 kommentarer till “Sorg är en känsla vi inte bestämmer över

  1. Fint skrivet…

    I mitt yrke träffar jag ofta personer som har diagnoser med dödlig utgång. Barn som gamla. Sorg från anhöriga såväl som patienter.

    Sorg bör delas. Sorg är inget man behöver bära själv, känna skam över eller förneka. Sorg är inget som försvinner – det är något man lär sig hantera och leva med. Sorg kan lära en vem man själv är.

  2. så vackert och fint inlägg och sant. kram

  3. Känner igen känslan när min lilla vovve gick bort efter 14 år. Det är väl rätt att det ”bara” var en hund, men det är också ett liv som man har tätt inpå sig så lång tid. Jag hörde Rosie tassa omkring i huset lång tid efter hon hade dött…
    Mycket fint skrivet och en vacker dikt 🙂

  4. Jag säger detsamma till mina barn när de är ledsna eller arga – se till att gråta ut alla tårar och vara arg färdig annars är det lätt att det fastnar i bröstet och där skall de inte vara för de gör bara ont.

    Så gråt färdigt tårarna och var arg tills ilskan lagt sig av sig själv då känns det mycket lättare och det blir naturligt att hitta till glädjen <3

    Kärlek finaste Maria <3

  5. jag gråter lite, tar mig en nybakad kanelbulle eller två eller kanske fler, glas mjölk till och sjunker ner i soffan 1 stund, gråter lite till över den sorgen som jag bär på.. Saknar min mor och far..

    tack för ett jätte fin inlägg..

    //

    Elisabeth I Vännäsby

  6. Såååå underbara ord. De berör verkligen. Sörjer min hund även om hon fick somna in för många år sedan. Man skaffar ett djur för att älska. Den som inte kan älska kan inte sörja.

  7. Vad fint skrivet av er, mina vänner. Sorgen berör oss alla på olika sätt. Jag tänker på Ronjas pappa när han saknar sin Skalle-Per ”Han fattas mig!” gråter han. Och jag tycker att det är så talande. När någon försvinner, en kär vän – så fattas den oss. Det gör ont. Men precis som Louis säger ”Gråt, ut det onda i bröstet!”. Det finns ingen tröst, utan det måste komma ut.

    Ha en fin dag.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *