Jag sitter mitt emot en annan människa. En individ med en ryggsäck full av sin historia, sina erfarenheter och perspektiv formade av ett liv av att leva med denna ryggsäck. Denna människa har kommit till mig för att hon eller han vill ha hjälp. Min uppgift är att hjälpa till med att sortera ryggsäcken och titta efter vad vi tillsammans kan hitta för kloka verktyg där för att hon eller han ska kunna bli hjälpt.

Erfarenheten i min egen ryggsäck av att ha sorterat andras minnen, drömmar och önskningar under flera år, gör att jag ibland kan tro mig veta vad som är rätt och riktigt. Men är det sant? Sitter jag verkligen inne med svaren för hur en annan människa ska leva sitt liv och göra sina val? Nej och åter nej. Om jag tror mig veta, så måste jag fråga igen, sortera en gång till – så den hjälpsökande själv kan plocka ut det som ligger bäst i handen för att bygga vidare.

Detta är bland det svårast som finns. Du behöver inte ha som yrke att hjälpa andra för att ibland uppleva behovet av att berätta på vilket sätt någon mår bäst av att handla. Ibland kan det handla om så enkla saker som hur diskmaskinen skall fyllas på bästa sätt, vilka kläder någon väljer att sätta på sig eller hur en vän behandlar sin hälsa. Men har jag inte rätt att tala om vad jag vet? Nej, du har rätt att tala om vad du tror – för du kan omöjligt veta.

Som en av våra kloka, kloka kursdeltagare sa till oss ”Alla sitter vi i en egen båt på livets vatten. Och alla har vi ansvar över vår egen båt – vart vi ska styra, vad vi väljer att fylla lastrummet med och hur vi reparerar vårt skrov.” De orden har följt mig under några veckor. För med känslan av att ibland tro sig veta, kan ett dåligt samvete smyga tätt efter. ”Varför sa jag inte det där?” eller ”Jag måste ta hand om henne” eller ”Jag måste laga hennes liv”.

Så varje gång det dåliga samvetet har krafsat på min dörr, eller viljan av att fixa någon annans problem, har jag tänkt på båten. ”Hon har sin egen båt att styra. Jag kan ge henne en karta, men inte ta över rodret.”

Foto: Helena Böling

by

by