Många filosofer och religiösa tänkare har lagt ned mycket tid på att fundera över de mänskliga lidande. Inom buddhismen säger man att lidandet är sammanbundet med livet och en naturlig del av tillvaron. Kristendomen menar att vi inte får fler prövningar i livet än vad vi klarar av och man ser att elände skapar en inre styrka.
Rom 5: 3-4 Mer än så, vi är stolta över våra lidanden, eftersom vi vet att lidandet skapar uthållighet, uthålligheten fasthet och fastheten hopp. 1 Kor 10:12 Gud är trofast och skall inte låta er prövas över förmåga: när han sänder prövningen visar han er också en utväg, så att ni kommer igenom den.
Filosofen Nierzsche menade att det som inte dödar oss, det härdar oss inför livet. En smula cyniskt, men dock nära sanningen.
En sak kan vi nog komma överens om, vi går alla igenom lidanden i olika former och grader. Det som skiljer oss åt är hur vi väljer att hantera smärtan.
Fly
De flesta av oss söker någon väg att fly ifrån det som gör ont. Vi tröstäter, dricker alkohol, shoppar oss glada eller försöker att ta oss ifrån det som gör ont för att skydda vårt inre. Det är ganska naturligt, för ingen vill ha ont vare sig det gäller i hjärtat eller i kroppen.
Stoppa huvudet i sanden
Sen finns de de av oss som hellre tar till att blunda, som ett försvar. Vi låtsas inte om våra problem och dyker istället in i något som distraherar för att slippa se och känna. Vi kniper ihop ögonen och vägrar att se våra ekonomiska problem, tills kronofogden knackar på dörren. Vi erkänner inte vår tonårsdotters ätstörning eller partnerns alkoholmissbruk.
Naturlig del av livet
Livet kommer att göra ont någon gång. Vi blir lämnade, vi förlorar ett jobb, någon vi älskar dör, vi får en sjukdom eller går igenom en kris. Smärtan är som våra tänkare säger – en del av livet. En sak som är viktigt att komma ihåg är att smärta inte utesluter lycka. Som filosofen Kahlil Gibran skriver ”Samma källa från vilken ert skratt porlar, har ofta varit fylld med era tårar. Och hur kan det vara annorlunda? Ju mer sorgen urholkar er varelse, desto mer glädje kan ni rymma.”
Så vad jag vill säga är att vi inte ska vara rädda för det som gör ont. Det precis som om du spänner dig av rädsla inför tandläkarbesöket, så gör det mer ont. För den som inte vill se, kommer motgångar, påminnelsen om livets mörkare sidor som en chock.
Att ha ont i hjärtat är inte samma sak som att aldrig mer kunna glädjas. Kärlek och glädje kommer alltid tillbaka till oss. Smärtan kan följa med dig en stund på din resa, men sedan är det viktigt att vinka av den på perrongen. För lidandet i sig är inte ett självändamål. Livet handlar inte om att överleva – det handlar om att levas. Tillåter vi smärta följa med oss för länge är risken att vi släpper ansvaret över våra liv och sveper in oss i martyrmanteln.
Och till sist – du är starkare och mer rustad än du vet om. Som Mark Levengood har sagt ”Det är bara att bryta ihop och gå vidare.”
Foto: Helena Böling
by 
by
Maria, det är så många gånger dina ord är precis vad jag behöver, och det tackar jag dig för, TACK!
Det som gör att hjärtat värker, bara stärker. Jag tycker att du tar uppp ett väldigt mycket viktigt ämne in i rampljuset. Jag är väldigt tacksam också över dessa påminnelser. Livet består av välsignelser och prövningar, det tror jag starkt på som troende muslim. Jag kommer ihåg att någon vän sade till mig ett tag sen att livet består av både ljusa och mörka stunder.
Vi bör glädjas och njuta av de ljusa(goda) stunderna men alltid tända ett ljus i de mörka stunderna. Detta med andra ord betyder att vi inte bör bryta ihop när vi har det mindre bra i tillvaron, det är som du skriver. En naturlig del av livet. Tack ännu en gång för en bra text!
Fantastiskt fint skrivet! Tack för värdefulla insikter!
Tack för alla fina kommentarer! Jag märker att detta är ett ämne som berör oss, därför kommer jag självklart att ta upp tråden igen.
”Att uppleva lycka, så lite som räcker för att uppleva lycka! …egentligen den allra minsta sak, det allra mest lågmälda och obetydliga, en ödla som prasslar, ett andetag, en blick – de små tingen ger den bästa lyckan. Var stilla.”
Nietzsche
Varm kram till er!
Smärta kan inte vinkas av. Man måste komma till insikt där man bestämmer sig för att man är viktigare än sorgen. Insikt kan bara uppnås inifrån. Jag tror man gör saken värre för människor som sörjer att säga till dom hur dom ska tänka. För rådet kommer åt fel håll. Det skapas en ”disconnect” mellan känsla och tanke. Bästa man kan göra som utomstående är att förstå, vara där, visa ödmjukhet, ge kärlek. Insikten måste komma inifrån.
Och viktigast, tyck aldrig synd om någon. Då underskattar man en annan människas förmåga och styrka. Gör sig själv bättre en den som mår dåligt, som är i processen att bli starkare än den som inte känner sorg för tillfället. Vi är alla lika i det här livet, och man ska aldrig underskatta någon annan!