Liv lär sig att vilja

Idag ska jag berätta om en kvinna som arbetar varje dag med sin självkänsla för att bli en bättre vän mot sig själv och andra.

Denna kvinna, låt oss kalla henne för Liv, växte upp i vad många av oss skulle anse som ett kärleksfullt hem. Hon hade omsorgsfulla föräldrar och syskon, som gjorde sitt bästa för att stötta henne på alla tänkbara sätt. Hon fick ofta höra att hon var speciell på ett bra sätt och en dag skulle komma att tillföra världen något viktigt och bra. Att hon skulle få chansen att studera och utveckla sig själv, något som hennes mamma inte hade fått möjligheten att göra på grund av begränsade föräldrar och livsvillkor.

Det var bara ett litet envist faktum, som skavde i Livs uppväxt och det var det att kärlek och bekräftelse måste förtjänas. Redan som riktigt liten märkte Liv att den mjuka kramen och den varma seende blicken inte infann sig om man gjorde något fel. Om hon inte gjorde som hennes mamma önskade, spred sig en iskall dimma i hemmet och hon blev det osynliga barnet.

Som alla barn gjorde Liv allt som stod i hennes makt för att bli sedd och älskad, vilket formade henne till en flexibel, snäll, uppoffrande och varm varelse. Hon lade ned mycket omsorg på att alla i hennes omgivning skulle vara belåtna, för då fanns det chans att hon skulle bli älskad. Liv lärde sig aldrig vikten av att bekräfta sig själv, eftersom hon djupt inom sig var livrädd för den iskalla dimman som kunde smyga sig på om någon var missnöjd med henne.

När Liv blev vuxen fortsatte hon att leva efter devisen att – kärlek måste förtjänas och om jag inte får kärlek så blir allt kallt och ensamt. Hennes varma utstrålning och lyhörda sätt att ta andra människor gjorde henne mycket omtyckt och hon var alltid duktig på vad hon än företog sig. Men en stor del av hennes tid gick åt till att jaga bekräftelse från andra människor. Om hon inte fick höra hur bra, duktig och härlig hon var som människa, drunknade hennes livsmod i bruset från hennes egen självförebråelse. Liv kände sig som en docka som såg ut, sa och gjorde det som alla ville. Och hon var mycket ensam innanför dockans söta ansikte.

När jag träffade Liv tog det lång tid innan jag fick lära känna den lilla ledsna flickan bakom den charmiga dockmasken. Även i terapeutens besökstol försökte hon vara lyhörd mot vad som förväntades av henne och spelade upp rollen av den perfekta patienten. Stillsamt och sakta började vi utforska möjligheten att människor stannar kvar om man är den man är född att vara, om man följer sin egen vilja, om man vågar visa vem man är.

Liv började träna på att vara Liv. Hennes första läxa var att inför sig själv och andra börja använda ordet ”vill”. Liv fick öva på att utforska sin egen vilja och smaka på det läskiga i att känna och tänka efter.

Jag väljer att berätta om Liv, därför att jag vet att hon inte är unik. Vi kommer att komma tillbaka till henne igen och se hur det går för henne och få möjlighet att lära oss av hennes arbete med sin självkänsla. Om du känner igen dig i hennes historia, våga öva på att vilja du med. Vägen till starkare självkänsla kanske inte sker på en kafferast, men varje steg är i rätt riktining.

Facebooktwittermailby feather
Facebooktwitterrssyoutubeinstagramby feather
Taggat , ,

3 kommentarer till “Liv lär sig att vilja

  1. Fint skrivet. Ser fram emot fortsättningen.

    Innan jag började min resa för 6 år sedan, fick jag ofta frågan vilka behov jag själv hade. Jag förstod inte ens frågan. Mitt livs syfte (trodde jag) var ju att se till att familjens behov tillfredsställdes (bekräftelse genom att göra). Det tog mig ett år i terapi innan jag ens kunde förstå att jag hade egna behov och för att sedan kunna formulera dessa behov.

    En låååång och stundtals smärtsam resa, men ååhh så underbart livet är nu!

  2. Tack för din kommentar. Det gör mig glad att höra att du har lyckats hitta din egen vilja och stävar efter en balans mellan dina egna och familjens behov. Som du beskriver är det en tuff resa, men belöningen som väntar är värt allt arbete.
    Dessvärre fungerade inte webbadressen du la till i din kommentar – kan du inte försöka posta den igen. Namnet låter mycket spännande. 🙂

  3. Nu är det rätt adress. Skulle ju varit .com till bloggen!

    Min vanliga hemsida heter http://www.brainstretching.se/

    Välkommen på besök

    /L-A

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *