Samtal med Liv, om att vilja vara glad.

Liv: Uppgiften du gav mig förra gången vi sågs var svår.
Maria: Berätta på vilket sätt du tyckte den var svår.
Liv: Du bad mig att undersöka vad jag vill, men jag har så svårt att fånga den känslan… känslan av att vilja, menar jag. Jag kan berätta exakt för dig vad min man vill, vad han har för drömmar och vad han vill ha till middag. Jag kan också utan att tveka en sekund tala om vad mina föräldrar önskar, min vänner och mina kollegor. Men vad jag vill… där är det helt blankt.
Maria: Vad känner du när du berättar det här för mig?
Liv: Jag blir ledsen. Känner mig värdelös som inte ens kan göra något så enkelt som att vilja något. Visst kan jag veta vad jag vill ha till lunch, men om du föreslår något annat så kommer jag i nästa stund ha glömt bort vad jag är sugen på. Visst är det ynkligt?
Maria: Innan du börjar klanka ned på dig själv, Liv, kan vi stanna upp en stund och tänka tillbaka lite?
Liv: Ok…
Maria: Jag vill att du blundar ett kort ögonblick och söker i din minnesbank efter något tillfälle då du var riktigt glad. Kan du göra det?
Liv: Ok… (tystnad) … jag kommer ihåg för några veckor sedan då jag tog en promenad med våra hundar i skogen. Det var en av de första ljumna vårdagarna och solen var stark. Vi gick utmed vattnet och jag satte mig på en sten och vilade. Då fick naturen, solen, våren och de lekande hundarna mig att känna mig glad.
Maria: Blir du glad av dina promenader i naturen?
Liv: Ja, det blir jag.
Maria: Där har du en ledtråd till att du vill något. Du vill gå i naturen med hundarna för det gör dig glad.
Liv: Jo, det är kanske sant.
Maria: Berätta om fler saker som gör dig glad.
Liv: (tvekar länge) Jag blir glad av att köpa nytt garn till en ny stickning, jag tycker om att fundera ut hur det ska se ut när det blir färdigt och jag njuter nog lite av att veta hur det kommer att kännas att arbeta med garnet.
Maria: Det låter härligt. Mer?
Liv: Usch det är svårt, det är så lätt att tänka på vad som inte gör mig glad.
Maria: Jag vet, men försök.
Liv: Jag vet att jag blev glad av att sjunga i kören som jag gjorde för några år sedan. Och att jag blir glad av att resa till ställen där jag inte har varit förut… helst exotiska länder, varma ställen, städer, andra kulturer, äta nya maträtter… fast det var länge sedan vi reste.
Maria: Bra Liv. Berätta mer.
Liv: Oj… jag blir glad… åh… det är svårt att tänka efter. När jag får massage. När jag blir riktigt fångad av en bra bok. När jag badar… både i badkar och utomhus. När hundarna får mig att skratta. När min man och jag har haft riktigt bra sex. När han visar omsorg över mig.
Maria: Det var många saker du kom på! Allt det du berättar för mig kan ge dig ledtrådar till vad du vill. Du mår bra av att vara glad, eller hur?
Liv: Så om jag vill må bra och vara glad, så vill jag göra sådan som jag precis räknade upp?
Maria: Kan det vara så tror du?
Liv: Jo det är klart. Alltså vill jag gå i naturen, sjunga, resa, ha bra sex… vad var det mer jag sa? Jo, jag tror jag förstår vad du menar. Att jag vill en massa saker, men stoppar undan det till förmån för vad andra vill. Att jag kanske skulle vårda det jag blir glad av och vilja göra det oftare.
Maria: Hur skulle det kännas?
Liv: Stärkande. (Tystnad) Så jag ska leta efter det som gör mig glad?
Maria: Det kan vara en god början, medan vi utforskar dig. Vad tror du själv.
Liv: Jag ska ge mig själv en läxa. Jag ska gå hem och skriva ned en lista på saker som gör mig glad. Sen ska jag känna efter och se om det inte är så att jag vill göra dem lite oftare.
Maria: Det låter som en rolig läxa.
Liv: Jo… det kan det nog bli. Att öva sig i att vilja vara gladare lite oftare.

Facebooktwittermailby feather
Facebooktwitterrssyoutubeinstagramby feather
Taggat , ,

5 kommentarer till “Samtal med Liv, om att vilja vara glad.

  1. Spännande! Vill höra mer!!

  2. Jättefint skrivet, verkligen.Er konversationen var oerhört givande!

    Nu tänker jag bara lite tvärtom. Man BÖR göra saker o ting man finner glädje av, saker som man VILL göra. Men vad händer om man inte vill göra det fast man är tvungen? Hur skall man förhålla sig till det utan att man tappar glädjen? Hmm, lite klurigt men jag hoppas du förstod min fråga. En annan sak, hör vilja och glädje ihop?

    Tack för en bra blogg som vanligt!

  3. […] fick ett givande och intressant inlägg av Jamila som kommentar på förra blogginlägget, som jag gärna vill fundera vidare […]

  4. Att leva är inte lätt alla gånger. Att heta Liv kan vara krävande om livet krånglar, kan jag tro. Vad jag upplever ger inte livet raka svar på våra frågeställningar utan sticker av rätt vad det är. Att lyssna till någon annan, en annans upplevelser kan ge lindring och uppslag i livets villervalla. Kanske leder vägen dit man vill tillslut i alla fall.

  5. Att lyssna till någons annan funderingar och lek med ord och tankar kan också ge lindring och uppslag. Så tack för att du delade med dig av dina ord.
    Hoppas att din väg för dig dit du vill eller åtminstone till något väldigt trevligt ställe.
    Välkommen tillbaka om du har vägarna förbi.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *