Visst är verkligheten hård ibland? Eller är det kanske du som är extra sårbar just nu? Det vore skönt om man kunde bygga en koja av filtar eller krypa upp i någons kroppsvarma kofta. Bara få vara skyddad, omhändertagen och omfamnad en liten stund innan man går ut och möter den skarpa verkligheten igen.
Men du, det är faktiskt helt okej. Du får vara sårbar och svag. Det är i den sårbarheten du möter dig själv. Den där duktiga flickan eller pojken som du också är, behöver vila då och då för att komma tillbaka och ta hand om allt om en stund. Nu kan du bara vila ett tag i din koja av filtar och kuddar, i din egen sårbarhet. Och om du är riktigt, riktigt tyst just nu. Håller andan ett ögonblick och bara lyssnar. Så hör du ditt eget hjärta slå.
by 
by
Ibland är det verkligen så. Folk är vana vid att man alltid är på humör och att dom alltid kan vända sig till en, men ibland känner jag verkligen för att få vara ifred och vara den som blir tröstad och ompysslad.
Jag brukar kalla det för att ”gå in i grottan”. Kanske tom ligga under en sten (i form av en filt i soffan). Ligga där och mata mig full med den kraft jag behöver för att fortsätta. Ofta ger de stunder mig en enorm kraft och livsvilja. Ofta kommer jag även ur de stunder med massa nya tankar om hur jag ska komma vidare med allt som händer i mitt liv. Den vilostunden – full av reflektion, självömkan, lugn, stillhet, (ja, allt det man känner passar in här) ger mig så otroligt mycket. Under tiden känns det inte alltid lika fint som det gör efteråt dock 😉
Ha en jättefin dag på alla sätt,
kram Lina
Jag tror precis som ni, att vi behöver de där stunderna i kojan. För att vara ifred från våra egna och andras förväntningar. Och som du skriver Lina, brukar de föra med sig en kraft och livsvilja. Vi behöver våga vara svaga och skruttiga, för att orka vara starka när det behövs.
Varmt tack för era kommentarer och för att ni läser min blogg.
Kram
Det måste vara tillåtet att få vara sårbar, liten och känslig. Men p g a att omgivningen konsekvent vägrar acceptera ens sårbara jag, då går man till slut under på riktigt. Har så svårt att förstå att människor är så rädda för både sin egen och andras sårbarhet.