Bloggransakan

Jag har inte bloggat något under helgen, men däremot har jag arbetat mycket med min blogg. En vän sa till mig på Facebook att jag borde samla alla mina bloggtexter i en bok. Och den snälla meningen fick mig att fundera över att jag aldrig har sett över det materialet jag har på bloggen. Så med nyfikenhet har jag ägnat en del av helgen åt att se över, sortera och samla ihop mina bloggtexter. Inte i något ambitiöst syfte att skicka det till mitt förlag, utan för att jag ville reflektera över vad jag ger ut. Över hur det kommer sig att runt tusen personer varje dag besöker mina bloggar. Jag skriver inte så mycket om mig själv, eller lägger ut bilder på min vardag. Jag bloggar inte om skvaller, mode eller mat. Men ni underbara läsare kommer tillbaka och jag vill försöka förstå varför.

När jag hade samlat ihop mina artiklar såg jag en viktig gemensam nämnare. Jag såg att de flesta av mina texter handlar om det sårbara i att vara människa. Att det gör ont, är svårt, men också det fina i att försöka förstå sig själv.

Och jag blev plötsligt så glad när jag insåg det. Jag är inget litterärt geni. Ingen ordkonstnär. Ingen expert på människans psyke. Jag tycker om att berätta i ord och bild att det är viktigt att Du tycker om dig själv. Och att det är okej att vara en rädd liten människa ibland, för det är vi alla. 

Det gör mig så fantastiskt glad att Du kommer tillbaka till min sida. För jag är ju också bara en människa som arbetar med att tycka om mig själv och är ruskigt rädd för många saker ibland. Så kanske har vi en hel del gemensamt du och jag. Och att det är därför du kommer tillbaka. Och det gör att jag vill fortsätta att skriva om att det är viktigt att vi tycker om oss själva.

Och så länge du kommer tillbaka ger du mig en anledning att fortsätta skriva. Tusen tack för det.

självempatisk

 

Facebooktwittermailby feather
Facebooktwitterrssyoutubeinstagramby feather
Taggat , , , ,

5 kommentarer till “Bloggransakan

  1. Precis så är det! Mat & mode berör inte själen, det gör du med dina texter. Det är därför vi kommer tillbaka! Jag är så glad att jag nyligen hittade din blogg. Tack!

  2. Ja, det är som du säger, jag känner likhet och tar till mig av det kloka du säger. Jag accepterar det mesta som sker runt omkring och i mig idag, men samtidigt så vill jag göra så mycket jag bara kan för att må bättre de dagar då jag behöver det för de dyker trots allt upp då och då. Tack för att du finns och skriver så tankvärt och på ditt lugna sätt. 🙂

  3. Tack för era fina värmande ord Malin och Linda! Tack för att mina ord får beröra er och för att ni kommer tillbaka. Jag ler med hela hjärtat!

  4. Du har varit mitt ankare i livet i ett helt år nu, tror inte du minns men jag skrev ett förtvivlat mail i janurari förra året. Och ditt svar hjälpte mig på rätt väg igen. Sen dess är jag här varje dag och läser :-).
    Du får mig alltid att reflektera över min dag eller situation.
    Tackar ödmjukast för att du orkar hålla på.

  5. Klart jag minns, Ammis! Vilken gåva du ger mig, när du berättar att du är på rätt väg. Så glädjande att höra att du känner dig stärkt.
    Varma tankar till dig! Och det är jag som ska tacka ödmjukt för ditt förtroende.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *