Varför är du så irriterande?

Det börjar med förälskelse – allt din partner gör är spännande, charmigt och alldeles underbart. Sen växer kärleken – du ser din partners goda och dåliga sidor, men du älskar honom/henne på grund av eller kanske trots att det finns en blandning av bra och mindre bra.  Tiden går och en dag upplever du de dåliga sidorna lika irriterande som de surrande myggorna en sommarkväll.

Men herregud, varför kan han aldrig plocka upp efter sig? Måste hon alltid prata i telefon halva kvällen? Varför säger han aldrig att han älskar mig? Tänk om hon någon gång kunde fixa något för oss. Jag blir galen om han sätter sig framför datorn ikväll igen!

Irritationen som en spegel
Irritation är spännande, för det säger mycket om oss själva. Många gånger handlar det om att vi speglar vår egna frustration i en annan människa. Om jag blir irriterad på min partner för att han smaskar vid matbordet, så är det för att jag fick lära mig mycket tidigt att det minsann var fult att göra så. Eller om jag blir sur på honom, därför att han inte hittar på något kul en fredagskväll, så speglar det min egen leda som jag inte tar itu med. Att lägga irritationen utanför sig själv, hindrar oss från att utvecklas och förverkliga oss själva.

skylla

Min sambo blir nästan aldrig irriterad på mig. Beror det på att jag är en sådan lättsam människa att leva med? Knappast. Det beror på att han många gånger ser sin egen del i situationen. Är han uttråkad, förväntar han sig inte att jag ska roa honom. Om han kommer hem arg från jobbet, berättar han att det inte är mig som frustrationen handlar om. Själv är jag inte lika bra på att dela upp känslorna, även om jag aktivt arbetar med det för att bli klokare.

Alla har ansvar över sina egna liv
Det viktigaste, men kanske också det svåraste vi har att lära oss här – är att du aldrig kan ändra på din partner. Du kan vara öppen med vad du vill eller coacha din partner till en hälsosam förändring, men ändringen kommer bara inifrån din partner. Du vinner så mycket på att först söka i dig själv vad din irritation kommer ifrån, istället för att agera ut på din känsla.

Så hur ska jag göra när ilska och frustration ramlar över mig?
1. Stanna upp en liten stund och fundera vad irritationen säger om dig.
2. Var tydlig med vad du vill och känner, men undvik att kritisera din partners beteende, utgå istället ifrån dig själv. Säg “Jag känner mig irriterad, när du inte plockar in i diskmaskinen.” istället för “Varför kan du aldrig plocka in i diskmaskinen!”.
3. Tillhör du de som blir irriterade i tysthet och istället för att säga ifrån, hoppas på att din partner ska bli tankeläsare och förstå att du slamrar så med disken därför att han/hon inte har hjälpt till denna gången heller? Kom då ihåg att det var ditt val att ställa in i diskmaskinen istället för att be din partner, eller vänta tills denne gjorde det. Var tydlig nästa gång.

Alltså – stanna upp – tänk efter – och pröva ett nytt beteende.

Facebooktwittermailby feather
Facebooktwitterrssyoutubeinstagramby feather
Taggat , ,

1 kommentar till “Varför är du så irriterande?

  1. Min man blev irriterad härom dagen över att det var stökigt i köket. Han blev irriterad på köket, inte på mig. Då sa jag att ”ja, det är ju viktigt att båda plockar efter sig själv, just nu plockar och plockar jag men det blir ingen ljusning, vi behöver hjälpas åt”. Sedan tillade jag ”när du lagar mat, spränger du köket, tänk om du kunde kasta allt i stunden istället för vänta till senare?” Jag har VALT att inte bli irriterad över att ha en stökig man, utan låter honom själv se röran han skapar istället för att springa omkring som en tjatig mamma. Det är först då jag får som jag egentligen vill. Hade jag gnällt så skulle jag aldrig bli glad och nöjd när han av eget initiativ röjer och städar och plockar, för då hade det ju varit mitt. Någonstans väljer vi att älska en annan människa, och då får vi också välja att hitta vägar omkring störiga sidor hos varandra. Jag tycker om att ha rent och snyggt och ordning omkring mig, men det finns stunder då jag inte ORKAR röja och städa. I början av vårt liv tillsammans vart jag irriterad och tyckte han kunde ta stafettpinnen när jag sprungit min bit! Men jag kom på att om jag inte orkar eller vill, behöver jag inte springa. Då låter jag allt vara. Min väg att inte irritera mig på min man, är att inte ha något tvång på mig själv att det måste vara på ett visst sätt. Om jag inte orkar städa, måste jag inte det, då får hemmet vara som det är tills jag känner att jag orkar ta itu med det. Ofta hinner ändå min man före mig de stunderna, på sitt sätt. Att inte irritera mig på min man är att släppa kraven på mig själv.
    (tack för ett inlägg som fick mig att reflektera över vilken fin personlig utveckling ett stökigt kök har varit i mitt liv! ^^) Kram

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *