Skrivet i januari 09
När jag arbetar med människor, ser jag ofta bilden att vi är som tömda kärleksbankomater. I många år har vännerna, mamma, pojkvännen, barnet, kunderna och chefen plockat ut från kontot. De har knappat in önskemål om en tjänst, ett gott råd, en färdig middag, en present, en rapport och en övertid. Kärleksbankomaten frågar i vilken form och hur mycket som önskas, varefter den levererar och presterar.
Och det kanske mest märkliga är att vi många gånger ger utan att ens vet säkert vad den andra vill. Som en bankomat som kastar ur sig pengar bara man går förbi den, eller ger en helt annan summa än man bett om.
Så ska det vara. Vi ska kunna ge och vi ska tycka om att ge. Men så en dag börjar kontot sina och plötsligt saknas täckning. Vi blir trötta, irriterade, nedstämda och stressade. Vi fortsätter dock att spotta ur oss, ibland till den grad att vi går back på kontot och blir sjuka.
Vad har hänt? Jo, en enkel ekvation om inkomster och utgifter.
Få människor är så rika att de kan plocka ut från sitt konto i åratal utan att fylla på. Vi behöver göra saker som fyller oss med ro, kreativitet och glädje. Vi behöver göra något bara för oss själva. En kaffe i soluppgången, ett träningspass, en föreläsning, en powernap, ett varmt bad – dagliga små aktiviteter. Be någon som vanligen plockar ut från ditt konto, att göra dig en tjänst så du kan ta dig en stund att göra det du vill. Eller låt ett grått måste som en överfylld tvättkorg eller ett kundsamtal vänta en stund, för att du ska få möjlighet att njuta av en mogen nektarin ifred eller skriva ett brev till någon du saknar.
Stanna upp en stund och fundera över – vad fyller på ditt konto?
Övning:
Ta fram almanackan och se över veckan. Markera saker som stressar dig röda och de som fyller dig med positiva upplevelser markerar du gröna. Hur ser det ut? Finns det en balans mellan grönt och rött? Om dina sidor blir mycket röda, kanske det är dags att fundera över att fylla på kontot.
by