Jag ville bli skådespelerska när jag växte upp. Från det att jag var liten spelade jag alltid teater – i mina lekar eller i olika teatergrupper. Alltid fick jag höra att jag var bra och borde satsa på teater. Jag älskade det. Älskade att stå i rampljuset, älskade att vara någon annan, älskade leken, utmaningen och känslan av att för en kort stund kliva in i en fantasivärld. I gymnasiet jobbade jag mycket med teater, både i skolan och vid sidan om skolan. Dessutom umgicks jag med vänner som också höll på med teater.

När det var dags att välja inriktning efter gymnasiet var det många som sa att jag borde söka teaterhögskolan. Men jag vägrade. Sa att jag hellre ville arbeta med att lära andra teater, jag ville bli teaterpedagog. Så jag pluggade till teaterpedagog och gömde drömmen att få agera djupt inom mig. Varför jag gjorde det förstod jag många år senare – jag var livrädd för att misslyckas. Livrädd för att bli bedömd av andra på inträdesprovet på teaterhögskolan och inte kommit in. Rädd för att misslyckas. Inte vara tillräckligt bra.

I morse satt min sambo (som är med i Mensa) och jag och gick igenom IQ-test. Han förklarade för mig vad det gick ut på och hur man kan tänka. Jag har aldrig gjort ett IQ-test, för jag var livrädd för att misslyckas. Nu ska jag väl i ärlighetens namn säga att jag inte låter mig styras av min rädsla för att misslyckas längre. Men en stor del av mitt liv lät jag det styra mina livsval. Rädd för att vara medelmåttig eller under medel.

Känner du igen dig? Ju mer du arbetar på din självkänsla och med att bli tryggare med dig själv, ju mindre kommer känslan av att misslyckas bli lika skrämmande. Om du tycker om dig själv – kommer ett dåligt prov eller att komma sist på en tävling inte spela någon roll – för du vet att du är värd att älskas oavsett om du presterar bra eller mindre bra.

Öva dig också i att våga. Pröva nya saker utan att veta om du är bra på det eller inte. Testa att gå nya vägar, gå utanför din komfortzon. Jag gick på zumba för första gången härom veckan. Jag kunde inte göra ett steg rätt, vimsade runt och vevade med armarna åt fel håll hela tiden. Men det var jättekul! För tio år sedan hade jag aldrig gått på zumba av rädsla för att göra bort mig.

by

by