Drömmar är mig ett kärt område och jag skriver gärna om vikten av att våga drömma. Att det är värdefullt att tillåta sig att ha önskningar, längtan och fantasifulla mål. Inget är naivt eller töntigt när det gäller våra drömmar – allt är tillåtet och det är en del av dig.

Vi har andra drömmar också, de som vi inte styr över utan som sker när vårt omedvetna tar överhanden – när vi sover. Tror du våra nattliga drömmar har någon betydelse för vårt dagliga liv? Säger de oss någonting? Går de att tolka?

Olika skolor säger olika saker, men visst är det spännande att spekulera i denna symbolvärld som öppnar dörren på vid gavel in i vår fantasivärld.

Jag vill berätta om en återkommande dröm jag har. En dröm som jag upplever väldigt starkt och vaknar alltid upp stärkt och glad ur.

I drömmen befinner jag mig i en säng i ett vitt och kalt rum på sjukhuset. När jag blickar ned ser jag att jag har en enorm mage och jag inser att jag är höggravid. Så fort jag nås av vetskapen drar sig min kropp ihop i en smärtsam kramp och jag skriker rakt ut av den överraskande smärtan och skräcken. Jag förstår att jag ska föda och grips av panik. Jag ser mig om efter någon som kan hjälpa mig och ser två personer i rummet. Vid sängens högra sida står en vacker, kylig man, som jag på något i drömmen logiskt sätt vet är far till barnet i min mage. På sängens vänstra sida reser sig en stolt man med grova drag och långt rakt hår som faller nedför hans breda rygg. Jag griper tag i den vackra blivande faderns kläder, sliter och nästan klättrar in i hans famn. Hans armar tar inte emot mig och hans blick möter inte min. Min panik över smärtan och över att jag förstår att han inte kommer att hjälpa mig blandar sig med mina tårar. Jag vänder mig i desperation till den långe mannen vid min vänstra sida och skriker ”Hjälp mig!.

Den långe mannen vänder sig sakta mot mig och möter allvarligt min blick. ”Maria, du behöver ingen hjälp. All styrka du behöver är sedan urminnes tider nedlagd i ditt väsen. Minns vem du är.”

Hans ord faller som stenar i en bottenlös brunn. Men eftersom det finns en botten i allt, når de så småningom med ett dovt plums mitt inre. Jag sätter mig eftertänksamt upp bland svettiga lakan i den hårda sängen och ser horisonten av hans budskap. Ett friskt andetag fyller mina lungor med styrka och den ursprungliga kunskapen om att jag kan. Paniken förångas och smärtan får formen av ett verktyg i min hand. Ett titanstarkt redskap att bygga mig fram till målet – mitt barn.

Här brukar jag vakna. Jag föder aldrig barnet i drömmen, utan vaknar innan. Vaknar när jag möter min egen styrka och klokhet. När jag vet att allt kommer att bli bra. Känner mig som en smidig krigarprinsessa och tacksam över drömmen.

För mig betyder den bara en sak. Lita på dig själv! All kunskap och styrka finns inom dig. Jag har aldrig tolkat drömmen som att jag inte kan be om hjälp, utan snarare tillåta mig att stanna upp ibland och se mig själv som den jag är och är menad att vara. Stark, lugn och trygg.

Kan du se din egen styrka?

by

by