Vi lever i ett ätstört samhälle

Ibland känner jag mig fångad i sagan om Kejsarens nya kläder. Vi lever i ett samhälle som beter sig som någon som lider av en ätstörning och ingen säger eller gör något. Ingen pekar på senaste bantningsmetoden och säger ”Men det är inte okej att vi bantar – för det leder ingenstans annat än till att förstärka ätstörningen!” Ingen stannar upp framför annonspelarna och säger ”Det är inte okej att vi har modeller som är onormalt smala – det här skapar bara en sjuk självbild hos oss kvinnor.” Eller varför bojkottar vi inte alla reklam som beskriver mat och godis som tröst eller känsloförhöjare?

pressbyrån

Olika metoder och dieter som lovar oss att vi ska rasa ned i vikt på kort tid möter oss i böcker, tidningar och nätet. I fikarummet på arbetsplatsen hör vi om kollegor som rasar i vikt med hjälp av den ena eller andra metoden. Just nu tror jag att hela Sverige fastar med 5:2 för att gå ned i vikt. Och vi är så vana vid det att vi inte reagerar och tycker att det är det minsta märkligt att alla beter sig som de led av en ätstörning.

Jag var en av de första som testade och skrev om 5:2 efter dokumentären på svt i början på detta år. Jag tyckte det var underbart att det fanns forskning som stödjer att vi mår bra av att äta lite mindre och på så sätt fokusera mindre på mat. Men idag har det istället blivit mer fokusering på maten och vikten – svält dig och gå ned i vikt. Precis som mina patienter med ätstörningar resonerar. Och idag kan du maskera din anorexia, genom att hävda att du äter 5:2.

En person med ätstörningar har följande symptom:

a.Upptagna med tankar kring mat och vikt
b.Självkänslan är beroende av vikten
c.Söker metoder för att kontrollera vikten
d.Äter för att dämpa eller förhöja känslor

 

Säg mig om inte alla kriterierna stämmer in på vårt samhälle? Jag bläddrade i en helt vanlig tidning och på första sidan ser jag denna bild. En ordentligt Photoshopad bild, där kvinnan har plattats ut och benen har gjorts längre. Ingen människa har så där långa lår. Men reklamen är inte ovanlig, på samma sätt som en människa med ätstörningar har orealistiska bilder av hur man vill att se egen kropp ska se ut.

20131101_085653

På nästa uppslag kommer denna bullannons som berättar om att det inte tar längre än sju minuter att äta upp dessa sockerbomber. I min värld låter det som hetsätning. Och det är inte märkligt att jag blir sugen på att hetsäta bullar, när jag har sett en orealistisk bild på hur jag skulle se ut på sidan innan.

20131101_085713Bryt det här destruktiva mönstret hos dig själv! Vägra gå med på att behandla dig själv som någon mindre värd person bara för att du inte är lika smal som reklamen trumpetar ut att du ska vara. Släng vågen. Sluta fråga andra vad de väger och döma dem efter hur de ser ut.

MBJ-projektet handlar just om att du ska hitta ditt bästa jag – inte ditt smalaste jag. Här lär du dig att vara vänlig mot dig själv och behandla dig med respekt – inte späka dig eller slå på dig för att du inte gå ned i vikt. Därför vill jag skriva dessa rader, för att hjälpa dig att se igenom dessa samhällssymptom.

1. Se igenom annonserna. Att de inte vill dig väl – de vill tjäna pengar på din rädsla.
2. Sluta banta genast och sök efter kosten som skapar hälsa hos just dig – oavsett hur mycket kalorier eller kolhydrater det är i maten.
3. Börja behandla din kropp med respekt. Du är fin som du är just nu.

Facebooktwittermailby feather
Facebooktwitterrssyoutubeinstagramby feather
Taggat , , , , , , ,

4 kommentarer till “Vi lever i ett ätstört samhälle

  1. Jag stämmer in på alla fyra punkter och jag orkar snart inte en dag till. Ingen förstår eftersom jag är både fet o medelålders.

  2. Hej, jag är ganska (inte helt å hållet) trygg med mig, min kropp och mitt förhållande till mat. Nuförtiden men det har krävts massor av jobb med mig själv som har tagit tid. Men det är banne mig inte lätt med alla ideal, alla dieter, alla bilder och så vidare. Jag känner faktiskt inte en enda kvinna som inte har någon form av ”stört” förhållande till mat. Inte en enda. Jag har en dotter som är 22 och hon tampas även hon med alla dessa ideal.
    Det borde ju vara enkelt att äta bara äta näringsrik mat tills du blir mätt och sedan äta igen när du blir hungrig. Sova när det behövs och röra på sig så kroppen är stark och orkar med en vardag.
    Men det är inte så lätt i alla fall inte i vårt samhälle. Men din blogg är ett fantastiskt bra stöd och då och då länkar jag till dig för din blogg är en välbehövlig kontrast till andra tränings/måbra bloggar.

    Vänliga hälsningar Nina

  3. Hej,

    Jag måste säga det att ditt inlägg träffade klockrent rätt i magen på mig. Detta är precis det jag också funderar mycket över. Att jag i min ätstörning aldrig kommer bli frisk eftersom samhället också är helt matstört.

  4. Några veckor innan 5:2 ”slog igenom”, så skrevs det om 16:8. Det innebar att kroppen fick vila i 16 timmar, dvs man åt inget mellan 20 och 12 nästa dag. Jag tycker det lät vettigt. Men varför försvann det? För att tv hade ett programm om 5:2 och att det betraktades som mer kommersiellt gångbart? Att bara strunta att äta i 16 timmar säljer ju inga kokböcker eller recepttips i tidningar.
    Först var det Atkin, sedan GI, sedan LCHF och nu 5:2…
    Och lättlurade människor springer till affärerna och köper kokböcker om dessa dieter. Trots att all info finns gratis på nätet.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *