Råden som hjälper dig att hålla nyårslöftet

Dags att komma igång efter julens fröjdefulla dagar? Kanske är du sugen på att börja träna igen eller äta lite sundare?

Här kommer mina 11 bästa tips på hur du kommer att lyckas hålla nyårslöftet i år.

1. Börja alltid med att skriva ned en lista på dina vinster med ditt mål. Denna lista får bli din bästa kamrat under vägen. Ha med listan i fickan, sätt upp den på kylskåpet, läs den varje dag!

2. Tänk som en maratonlöpare – börja långsamt för att orka hela vägen. Små förändringar och delmål varje vecka istället för att gå ut hårt och sätta ett för högt mål.

3. Var din bästa vän och coacha dig själv – istället för att klanka ned på dig själv de dagar det inte går lika bra.

4. Använd din kalender och boka in tid för träning. Den tiden är helig! Om du blir sjuk, använd den stunden till att förbereda dig genom att läsa på, ta en långsam promenad eller shoppa träningskläder.

5. Kom ihåg att det är din hälsa är ditt ansvar. Skyll inte på chefen, maken eller omständigheterna. Om du tar ditt eget ansvar kommer du att förbereda dig på bästa sätt.

6. Lägg upp en bank med recept eller skriv en matlista som du kan hålla dig efter den första tiden medan du lär dig att stå på vingliga ben.

7. Ligg alltid steget före dig själv. Om du ska på konferens, ett hårt träningspass eller en flygresa – stoppa väskan full med nyttiga mellanmål så du inte i panikhunger frestas att slänga i dig det som bjuds.

8. Ett avsteg någon gång då och då är inte jordens undergång och det innebär inte att du har misslyckats. Det är snarare en lärorik stund för dig hur du ska lyckas bättre nästa gång.

9. Se över hur du har det med din självempati. Var peppande, snäll och förstående mot dig själv. Det är inte alltid lätt att vara människa.

10. Skaffa dig ett belöningssystem. Varje träningspass är ett poäng och när du har X antal poäng får du ge dig själv en efterlängtad present
.
11. Just do it! Vänta inte på lusten, orken eller disciplinen. Det är bara DU som kan fixa detta!

löften

Facebooktwittermailby feather
Facebooktwitterrssyoutubeinstagramby feather
Taggat , , , ,

2 kommentarer till “Råden som hjälper dig att hålla nyårslöftet

  1. Hej Maria!
    Jag år så innerligt glad över att jag hittat hit, till din blogg. Här finns ju ett enormt utbud av klokskap om precis allting i stort sett. Det är oändligt, hittar något nytt varje gång jag är här. I dagar, sedan julhelgen, har jag läst, och läst och läst och förstått hur mycket jag skulle behöva ta tag i mig själv och göra något för att må bra…bättre.
    Är egentligen en positiv, trygg och ”handlingskraftig” individ som genom livets upp- och nedgångar verkligen försökt hämta ut det positiva ur allt och alla situationer som inträffat. Alla erfarenheter, även de dåliga – för till slut något gott med sig, en lärdom, en synsätt… Har tyckt om att vara den starka, som kunnat stötta de som behövt mig.
    Men nu – idag, nyss fyllda 60 år (detta har egentligen inte med min ålder att göra, men värt att nämna) sitter jag här och känner mig så uppgiven, vilsen, ledsen, sorgsen…och vet inte i vilken ände jag ska börja, för att hitta vägen mot den ”gamla” Kicki. För hon finns där, det vet jag, men hon gömmer sig så långt inne.
    Träffade min man för 10 år sedan. Redan efter ett par år märkte jag att han förändrades. I somras fick han diagnosen demens. Tror inte att jag någonsin hann lära känna den person han egentligen var, symtomen hade redan börjat när vi träffades.
    SORG – ILSKA – HOPPLÖSHET – IRRITATION. Många av de känslor som rasar i mig. Jag älskar honom, har nog redan tagit farväl av den man jag gifte mig med, kärleken förvandlades plötsligt till något som liknar den villkorslösa som jag har till mina barn, barnbarn och medmänniskor som har det svårt. Jag är så fruktansvärt ensam med vetskapen om hur det är att 24 tim/dygn leva i detta. Drunknar snart i en grå massa av deppighet med ibland ”fula” tankar om att jag önskar hans sjukdom ska gå fort eftersom det inte finns något hopp om bättring. Då är jag, i mina egna ögon, en riktigt hemsk människa.
    Har nu kommit fram till att jag förmodligen behöver prata om detta, med någon jag inte känner. Om den ilska jag känner gentemot min man, hans sjukdom, vårt liv, vår borttappade framtid, min ensamhet i tvåsamhete.
    Och då undrar jag i mitt stilla sinne…vad början jag med. Konkret…vad tar jag tag i först?
    Kicki

  2. Hej Kicki!

    Tack för ditt varma och ärliga inlägg. Vad glädjande att du har hittat texter här som du har glädje av, det värmer mitt hjärta.
    Den situationen du beskriver Kicki är mycket svår. Jag förstår att du inte är dig själv, eftersom du går igenom något mycket tungt. Du skulle behöva sörja din livskamrat men du kan det inte riktigt för han lever ju fortfarande. En sorg, som det är att förlora en människa, kan man inte går runt – man måste gå rakt igenom den och uppleva den. Men i ditt fall är den även grusad av att han fortfarande finns kvar även om han inte längre är samma människa.

    Men vet du vad Kicki, jag tror att det är en av de första sakerna du skulle behöva jobba med – sorgen. Du skriver att du redan har tagit farväl av den mannen du gifte dig med, men du kan behöva göra det ännu lite till. I sorgbearbetning arbetar vi mycket med att uttala de orden vi skulle ha velat sagt, men som vi inte hann säga. Vi skriver brev till de vi har förlorat eller säger saker högt.

    Helst skulle jag vilja ge dig rådet att gå och prata med någon. En samtalsterapeut, en präst, en anhöriggrupp eller sorggrupp. Någon professionell som inte känner dig eller din man – så du kan få sätta ord på ilskan, sorgen och hopplösheten. Och även skulden som du nämner, skuld över att du önskar att du vore fri från allt det här. Jag tror att det lurar en hel del skuld inom dig som skulle behöva få komma ut. Skuld fungerar ibland lite som troll – de spricker när de kommer ut i dagsljuset. 😉
    Det var några ord på vägen. Glöm inte bort att vara rädd om dig. Just nu behöver du ha roligt, ta hand om dig själv och njuta av dina vänner, barn och barnbarn. Det kommer att hjälpa dig att hitta tillbaka till gamla Kicki.
    Med värme
    Maria

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *