Igår gjorde jag yoga för första gången på mycket länge. Kroppen reagerade inte alls som den brukar göra när jag sträcker ut den i solhälsningen. Vanligtvis så infinner sig en känsla av välbehag både i kropp och själ och det känns lite som att komma hem. Som att jag påminner kroppen om vad den är gjord för. Men igår protesterade varenda liten led. Baksidan av låren stramade när jag gjorde hunden, ryggen gnisslade när jag sträckte upp mig i tigern. Höfterna och svanken värkte och det var som om inälvorna kokade. Jag som brukar vara vigast i yogagrupperna. Jag som är yogainstruktör och har yogat med yogis i Kathmandu. Jag som alltid brukade börja och avsluta dagarna med yogarörelser.
– Men herregud, tänkte jag, håller jag på att bli sjuk?

– Men nej. Jag är inte på väg att bli sjuk, tänkte jag jag efteråt med ett fascination. Jag har åldrats.

Jo, förlåt. Att säga det högt är värre än att svära i kyrkan. I vårt åldersfixerade samhälle, är det som ett personligt nederlag, ett misslyckande att åldras. Vi ska vara unga, friska och vackra. Och om gud förbjude det dyker upp slapp hud eller rynkor, ja då är det du som har varit slarvig.

Men att åldras betyder att kroppen behöver en annan slags uppmärksamhet. Jag inser att jag inte kan låta det gå så här länge mellan yogapassen igen, nu behöver jag min yoga mer än någonsin tidigare för att hålla kvar funktionen i lederna.

Och egentligen ser jag det som en välsignelse. Precis som jag brukade säga om min reumatiska värk. Att vara född med en autoimmun sjukdom, som kan lägga krokben för mitt liv har varit bra för mig. Jag fick tidigt verktygen att hantera sjukdomen och genom att äta rätt, röra på mig, sova ordentligt och känna livsglädje har jag varit smärtfri. Så fort jag har misskött mig, har värken knackat på dörren som en påminnelse om hur viktigt det är att vara varsam med min hälsa. Tänk vilken tur för mig. Annars kanske jag hade struntat i vad jag hade ätit och druckit.

Så nu tar jag emot min ljuvliga 41-åriga kropp med en öppen famn. Nu ska jag lägga in fler yogapass och börja dagen med några varsamma solhälsningar.  Vad skönt det ska blir.

Den här veckan kommer jag på bloggen att tillägna kroppens självkänsla. Följ med, för vi ska prata om hur du kan vara varsam och lyhörd inför din fina kropp. Hur du kan göra för att börja tycka om den precis som den är. Det är dags att sluta lägga ned tid och energi på att vara taskig mot den och istället uppleva den glädje den kan ge dig.

by

by