Att ha ont i hjärtat är något vi alla har erfarenhet av. Jag tycker det tillståndet beskriver när man känner sig sviken, sårad eller tvingad att skiljas från någon man älskar. Då värker det i hjärtat.
Att ha ont i själen kan de flesta av oss också berätta om hur det känns. Det är den smärtan som kommer när livet känns svårt, eller när man man själv känner sig misslyckad, hopplös eller oälskad.
När det gör ont, vill du helst krypa ur skinnet eller önskar att det fanns Ipren för inre smärta också. Det kan vara svårt att fokusera på annat och glada tillrop eller positiva affirmationer känns som ett elakt hån. Dina anhöriga försöker uppmuntra dig eller säger åt dig att skärpa dig, men det skapar bara skuld eller ilska inom dig.
Då ska du veta en sak, bara en sak – sätt en fot framför den andra – ett steg i taget – för du kommer ut på andra sidan. Och för varje pyttelitet myrsteg du tar, kommer du framåt. Det är okej att sätta sig ned att vila, men lägg dig inte ned utan ta ett litet steg till.
Ett steg kan vara att be om hjälp, gå ut att gå fast du hellre vill sitta inne, kliva upp ur sängen fast du aldrig mer vill göra det, gå till biblioteket, skriva i dagboken, köpa en bok om depressioner, krama din katt, be någon hålla om dig, diska, lyssna på musik du tycker om, börja äta vitaminer … göra något. Och när du gör det, slå inte dig själv på käften för att du egentligen inte gör mer, går längre, hoppar högre eller springer fortare – för varje pyttelitet steg är värdefullt. Kom ihåg – varje steg du tar blir den mörka tunneln lite kortare.
byby
Bra talat. Precis just så.
Så oerhört bra skrivet. Sparade den för att kunna läsa om och om igen.