Den här dagen blev inte riktigt som jag hade tänkt mig. I förrgår började det värka i örat och de blev bara värre och värre. Idag var jag tillslut tvungen att gå till vårdcentralen och då konstaterade man öroninflammation. Med penicillin, nässpray och örondroppar kommer det snabbt att bli bättre såklart. Men jag känner mig trött och lite tjurig över att bli bromsad i min träning som går så bra just nu. Så nu går jag runt med fetvadd i öronen, vilket ser lite muppigt ut (tycker även Selma). Igår var jag dessutom hos tandläkaren och gjorde färdigt min rotfyllning. Det här med tandläkare och läkare är inte riktigt min grej. Trots att jag själv har jobbat som kurator på vårdcentral så känns det obehagligt att gå till en doktor, för att inte tala om den rena panikångesten jag får av att sitta i en tandläkarstol. Men här har jag stor hjälp av mindfulness, vilket jag arbetade aktivt med igår hos tandläkaren och idag.

Om du slåss emot en känsla för att den är obehaglig, så kanske den försvinner en stund – men den kommer ofta tillbaka. Eller så har den en förmåga att förstärkas och skapa ännu mera obehag. Som jag som känner rädsla för att sitta hos tandläkaren – om jag försöker distrahera mina tankar eller spänner mig allt vad jag orkar för att tänka bort tanken – så tar rädslan med sig en annan obehaglig känsla – ångest. Plötsligt fick jag två känslor för att jag kämpade emot.

I mindfulness kämpar jag inte emot. Jag tar emot känslan och gör plats för den inom mig. Undersöker den som en nyfiken vetenskapsman – var sitter den, vad händer med kroppen, ökar den eller minskar den osv. Sen andas jag igenom känslan. Föreställer mig hur min andningsluft strömmar ut och in genom känslan. För jag vet att en känsla inte är farlig. Jag vet att en känsla går över. Och om en känsla är bra eller dålig – det är något jag har skapat i mitt huvud. En känsla kommer och går – jag ÄR inte mina känslor.

Likadant gör jag nu. När jag känner mig låg och trött över öroninflammationen. Accepterar känslan. Gör plats för den. Undersöker den. Och andas igenom den.

Och eftersom känslorna inte blir obehagligare än så – unnade jag mig en vacker tulpanbukett.

by

by