Min demon är min egen duktighet, mina egna krav på mig själv och min kropp.

Jag är så trött. Så trött. Igår  tog jag mig från stund till stund. Det som höll mig gående var de stunder jag hade med mina klienter när jag kan lägga hela mitt fokus på en annan människa. Men där emellan orkade jag inte göra någonting och så har det varit under flera dagar nu. Jag vet att tröttheten kommer ur öroninfektionen och ur att jag även åkte på en förkylning. Men trots det känner jag fortfarande besvikelse på kroppen. Märker att tankar kring hur det borde ha varit dyker upp. Min sambo som också har varit sjuk, berättade glatt för mig att nu har han varit ute och sprungit och det gjorde mig avundsjuk. Jag vill också springa och njuta av min starka kropp. Nu inser jag att jag behöver fortsätta att arbeta med min egen acceptans.

 Så vad är acceptans?
Acceptans, kanske en av de svåraste attityderna för många av oss människor. Att acceptera och se verkligheten som den är när kroppen sviker, när du är övergiven, orättvist behandlad, när du förlorar någon du älskar eller utsatt känns både smärtsamt och svårt.

Men att acceptera betyder inte att du ska vara kvar i det som förtär dig och du behöver inte tycka om det som sker. Att acceptera är inte samma sak som att säga att något är okej. Men det är först när du kan acceptera och tillåta att det är som det är just nu, då blir bilden klar och först då kan du medvetet välja hur du vill känna och handla.

Så länge du slåss eller flyr kan du inte arbeta mot något nytt. Acceptans är den enda vägen till förändring.  Låt andningen hjälpa dig på vägen och tryck inte undan dina tankar och dina känslor. Titta på dem, ge dem utrymma och se hur de förändras.

Ett nytt förhållningssätt
Acceptans är att sluta slåss mot sina demoner. Du kan aldrig hålla borta det som redan är. Att kämpa emot och förneka verkligheten, skapar stor stress och mycket lidande. Acceptans är att ge tillåtelse till det som redan är oavsett vad om jag tycker om det som är, om det är rättvist eller inte. Det innebär inte att bli passiv och ge upp eller tvingas ge med sig utan är ett radikalt medvetet beslut kommit ur en förståelse att just nu är det som det är. Ur denna öppenhet, förståelse, kan acceptans komma av sig själv och ur det en förändring inifrån. Utåt sett är det kanske precis som förut men jag har nu ett annat inre förhållningssätt som ger frihet och frid.

Acceptera verkligheten som den är. Acceptera dig själv som du är. Utgå från vad som faktiskt gäller, även om du inte gillar det.

Min demon är min egen duktighet, mina egna krav på mig själv och min kropp. Jag som en gång var reumatiker och knappt kunde gå – har blivit hård och taskig mot min egen kropp. Det var smärtsamt att upptäcka. men viktigt om jag ska fortsätta min resa mot MBJ. Då behöver jag bli mer vänlig och inlyssnande. Öva mig själv i acceptans – inte bara lära andra det.

acceptera

Facebooktwittermailby feather
Facebooktwitterrssyoutubeinstagramby feather
Taggat , ,

1 kommentar till “Min demon är min egen duktighet, mina egna krav på mig själv och min kropp.

  1. Oerhört svårt det där med acceptans. Och ändå, i vissa situationer har jag så lätt för det. Men jag kan inte acceptera att jag bär på kroniska sjukdomar, och jag kan inte acceptera att min hjärna är utbränd och inte fungerar som den gjorde förr. Jag vill kunna acceptera, men jag kan inte.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *