Mindfulness som ett redskap i oro

Underbara vår. Än kan vi inte gå utan strumpor och skor, men bara att solen tittar fram och att kvällarna blir en smula ljusare gör att vi blir lite lättare om hjärtat. Igår sken solen med full styrka under vår promenad och jag kunde inte låta bli att stanna till och bara njuta av skogen, vattnet och naturen om kring mig.

Jag har haft en liten oro inom mig den närmsta tiden, Numera växer sig min oro inte så stark eftersom jag inte tillåter den. Tidigare hade jag lätt att känna oro – för framtiden, för pengar, för sjukdomar, för att något fruktansvärt skulle hände dem jag älskar. Det var som om det ständigt gnagde en liten skogsmus i bröstet på mig och mina tankar växte sig starka kring olika otäcka scenarios. Att jag skulle bli arbetslös, utskrattad, att jag inte skulle kunna betala mina räkningar, att jag skulle misslyckas, att jag eller någon jag älskar har cancer. Det värsta möjliga spelades upp på min hjärnbiograf.

Bjud in oron i ditt vardagsrum
När jag lärde mig att använda mindfulness hände något spännande. Oron finns kvar, men jag rycks inte med den när den kommer igång. De skrämmande tankarna kommer och knackar på dörren och jag öppnar den, släpper in oron i mitt vardagsrum och ber den sitta ned i soffan. Där sitter vi oron och jag. Oron bråkar och lever en stund, jag sitter tyst och iakttar och andas. Tillslut tröttnar oron på att berätta läskiga saker för mig, så den tackar för sig och går sin väg.

Tidigare försökte jag låsa dörren, men det gick aldrig. Oron bröt sig in. Då argumenterade jag med den, skrek åt den, grät, bönade och bad – men det gjorde bara oron starkare och envisare. Ju bättre argument jag hade om att oron hade fel – desto läskigare skräckbilder berättade oron om. Och så kunde vi hålla på oron och jag – dagar och nätter i sträck.

1425622100966När jag känner mig orolig försöker jag inte kämpa emot. Jag gör en kortare eller längre mindfulnessövning.

  1. Jag iakttar oron. Låter tankarna komma utan att argumentera mot dem. Känner efter vad den sitter i kroppen. Hur den beter sig. Vad den gör med min kropp och mitt sinne.
  2. Jag andas. Följer med min uppmärksamhet luftens väg in genom kroppen och ut genom kroppen några gånger.
  3. Jag föreställer mig att jag andas genom det ställe på kroppen där oron sitter – oftast magen. Låter andetaget svepa in och ut genom oron i magen.

Ha inte förväntningarna om att oron ska försvinna, se det istället som ett verktyg att hjälpa dig att hantera känslorna. Det viktiga är att inte argumentera emot den eller komma med sk ”tröstetankar” till dig själv. Ibland kan det hjälpa att föreställa sig oron som den där envisa personen som bankar på dörren.

1425621674991

 

Facebooktwittermailby feather
Facebooktwitterrssyoutubeinstagramby feather
Taggat , , , , , , , ,

2 kommentarer till “Mindfulness som ett redskap i oro

  1. Fantastiska ord! Behövde dem! Tack!

    Kram

  2. Det är så underbart när man lär sig hantera oron utan att den tar över allt. Jag har själv oroat mig massor i mitt liv. Numera har jag den under ”kontroll”. Oron står alltid bredvid tillit och det är upp till mig själv att välja vem jag tänker belysa mest. Vissa dagar är det dock svårare än andra att låta ljuset lysa upp tilliten, för mig blir det nog något jag måste tänka på livet ut, men det blir lättare och lättare hela tiden 🙂
    Önskar dig en underbar vårhelg på alla sätt,
    kram Lina

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *