Glöm inte bort att du är bra!

Upptäckte precis att det var över en vecka sedan jag skrev något på min blogg. Förargligt nog har jobb och hälsa legat högst upp på prioriteringslistan den senaste tiden. Ni bloggare som får ned några rader varje dag och ni som tar er en stund att läsa, har min fulla respekt. Det är inte alltid lätt att få ihop livspusslet med allt ansvar och alla åtaganden. Nå, jag ursäktar inte min frånvaro, jag konstaterar bara att allt inte blir som man planerar eller önskar ibland.

Just nu sitter jag i mina mjukisbrallor, med en stor balja te framför mig omgiven av halstabletter och pappersnäsdukar. Jovisst, jag har blivit förkyld. Kroppen strejkar och tvingar mig att vila och jag kan inte annat än att snällt lyssna på den. Tog mig en stund att läsa igenom lite av mina gamla blogginlägg. Alla rader om viljan att bli lite gladare, starkare och mer kärleksfull mot sig själv. De är sprungna ur min önskan att hjälpa, men också min egen kamp för att laga en stundom trasig självkänsla. Jag är långt ifrån en perfekt människa och det är oftast tusen gånger lättare att ge andra råd, än att följa sina egna råd.

Nu har jag förmånen att gå till en underbar och skicklig psykoterapeut. Varje vecka får jag i hennes besöksstol vräka ur mig skräp ur mitt inre och hon ger mig handfasta råd och läxor om hur jag ska arbeta med att utvecklas som människa. Många gånger blir jag så irriterad på mig själv att utvecklingen inte går snabbare, att jag inte då och där kan adoptera det hon säger och göra det till en egen sanning. Jag förstår så väl – varför jag gör på vissa sätt – så varför kan jag inte ändra på det?!

Jag tror att jag inte är ensam om att känna så här. När några av er läser mina inlägg och goda råd, så slås ni ibland av ett stänk dåligt samvete. ”Jag vet ju vad jag borde göra – men jag gör det inte!” Det är precis som alla de kvinnor och män jag möter som jobbar hårt med sin viktminskning. De är alla experter på kost, kalorier och motion, men de söker upp mig för att de trots det inte kan hålla sin hälsovikt. Varför?

Det finns många svar på frågan varför – alla har vi egna svar. Dock finns det ett svar som förenar oss och det är att våra höga mål sällan matchar vad vi hinner, orkar och klarar av att prestera när vardagen stjäl av vår tid och kraft. Sen handlar det många gånger om att vi är så glömska. I vår strävan att prestera bättre och nå det vi vill, så glömmer vi bort att se det vi faktiskt redan har gjort.

Min storebror skrev i sin statusrad på Facebook igår ”När gav du dig själv en klapp på axeln?” Det är en mycket bra fråga. Jag tror att det var länge sedan, för det är lättare att se det vi inte har gjort istället för det vi har gjort.

Så mitt råd idag, till er och framförallt mig själv är att stanna upp och påminna sig om allt bra vi har gjort. Nästa gång du läser ett av mina inlägg eller någon annans kloka råd om vad som bör göras i jakten på att må lite bättre – stanna upp och beröm er för att ni tycker så mycket om er själva att ni strävar efter att göra tillvaron lite lättare. Det kanske räcker denna dag.

Nu ska jag snyta mig och klappa mig själv på axeln för att jag har bloggat idag och för alla tidigare inlägg jag har skrivit. Jag ska ta fram min dagbok och fundera en liten stund på hur långt jag har kommit i min personliga utveckling – istället för att se hur långt jag har kvar till mitt mål. Jag är bra. Det är du med – glöm inte bort det.

Facebooktwittermailby feather
Facebooktwitterrssyoutubeinstagramby feather
Taggat ,

5 kommentarer till “Glöm inte bort att du är bra!

  1. Jag bara älskar din blogg från första ögonblicket igår när jag såg den 😀 Innehållet är så bra skrivet! Säger bara fortsätt och skriv, förresten du har inte funderat på och skriva en bok eller så? Du kanske redan har gjort det? 🙂

    Ha en fortsatt solig dag!
    MVH Evelina

  2. Försöker påminna mig om att klappa mig på axeln. I perioder glöms det tyvärr bort… Igår kämpade jag superbra på gymmet och berömde mig massor 🙂 Och förra veckan ropade jag till chefen: ”kom ska du få höra vad jag är bra!” Även när jag tjafsade med barnen en morgon försökte jag klappa mig försiktigt på axeln – ”du gör så gott du kan och vill bara väl – det gick inte så bra som jag tänkt, men jag gjorde ju mitt bästa…”

    Nu har jag lagt upp samma härliga statusuppdatering som din bror på min FB-sida. Blir spännande att se om jag får några svar. 🙂

    Kram och krya på dig!

  3. Kloka synpunkter som jag tror betyder mycket för många. Det finns en inbyggd stress i vårt västerländska samhälle. En prestationshysteri där det är det som kan mätas och vägas som räknas. Så glömmer många bort insidan innan det är för sent.
    Det du skriver om behöver vi ständigt påminnas om och det är bra att vi är många som hjälps åt och slår in på den banan.
    Du är en förebild för många unga kvinnor.

  4. Jag tycker att det är härligt att du som coach vågar vara så ärlig om din egen personliga utveckling!

  5. Det är tusen gånger lättare att ge råd än att leva efter sina egna råd. Jag resonerar så att de som vill ha en stark förebild, de kanske inte väljer att söka min hjälp eller läsa min blogg. Men de som finner tröst i att söka hjälp hos någon som också kämpar med sin självkänsla och sina svagheter – de är varmt välkomna.
    Tack för dina värmande ord, Liv.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *