Har du tänkt på att vi lever i en slags otillräcklighetskultur? Överallt ser vi vad vi skulle kunna göra bättre, snabbare, snyggare och duktigare. Du borde bli smalare och träna mer. Du borde sova mer och börja yoga. Du borde se till att dina barn fick fler aktiviteter och mindre tid framför datorn. Från tidiga morgon när du tittar på klockan och inser att du borde ha sovit mer, till sena kvällen då du tittar på dina vänner på Facebook som minsann både har hunnit baka glutenfritt bröd och tagit en kurs i mindfulness.
Vad tror du det här gör med dig? Med oss? Många av oss kämpar för att hela tiden bli bättre och när de misslyckas känner de stor skam. ”Typiskt mig att inte klara av att hålla vikten över sommaren, jag är en sopa!” Andra orkar inte och ger upp, men går runt med en hjälplöshetskänsla i hjärtat. Men vad det mest av allt gör är att det gör oss sjuka. 2012 var 48 000 personer sjukskrivna i Sverige för psykisk ohälsa. Idag har den siffran ökat till 71 000 människor! Om vi fortsätter så här – hur många är sjuka 2020?
Och vad kan du göra för att vaccinera dig mot otillräckligheten och stressen?
Fyra nyckelord som hjälper dig
1 Självmedkänsla – öva dig i att vara din bästa vän. Skriv brev till dig själv, lägg händerna på hjärtat och önska dig glädje, gör saker bara för din skull.
2. Vila mer – ta stunder då du gör absolut ingenting. Låt tankarna vandra. Sätt dig i naturen. Vila på soffan. Låt din hjärna vila.
3 Acceptans – Ofta trasslar vi in oss i nät som vi själva har spunnit med hjälp av krav på oss själva eller andra. Eller så stressar vi upp oss genom att försöka undvika vissa känslor eller tankar. Istället kan vi sträva efter att försöka se världen som den är. Öva dig i att acceptera saker som det är – det ger verklig frihet.
4 Tacksamhet – i sin enkelhet är det ändå det starkaste verktyget vi har. Att öva sig i tacksamhet är att släppa taget om otillräckligheten. Skriv ”Tack” på en lapp och sätt upp den någonstans. Varje gång du ser den tänker på på en eller flera saker du är tacksam över.
Kom ihåg – du duger alldeles utmärkt oavsett vad du hinner med i dag. Du är inte perfekt, du är sårbar och ibland rädd – men samtidigt är du en modig människa som vill må bra och förtjänar villkorslös kärlek.










När man har halvstora barn (varav den ena tonåring) med iPhones som tappas i golv och skall bytas glas på och busskort som skall laddas räcker varken jag eller min lön till. Vet inte hur man gör helt enkelt. Själv har jag inte råd med en endaste sak till mig själv. Har en 4 år gammal mobil (bara en lur) fr Shell för 119 kr.
Jag räcker inte till. Varken på jobbet eller ensam hemma. Som 100 % ensam mamma (pappan ej intresserad) har jag ingen att bolla frågor med. Orkar dåligt och gör bara det nödvändigaste. Samhällets krav på att man SKA tycka att ett heltidsjobb är den absoluta frälsningen köper jag inte längre.
Ett liv är INTE att gå till jobbet. Jag längtar pension så jag kan få vara ifred men framför allt för att få en fast inkomst vilket jag aldrig haft.
Jeanette
jag kan inte ens föreställa mig hur tungt du har det med barn, jobb och hem. Jag förstår att det är en tung börda att bära med alla krav och förväntningar och måsten som ställs på dig.
Det första jag kommer att tänka på – har du provat att söka extra pengar ur Svenska kyrkans fonder? De har en superbra fondverksamhet framför allt för ensamstående mammor. Sök upp och prata med en diakon i din närhet.
Sen tänker jag – det är detta som blir fällan. Du får ingen extrakraft av att oroa dig över tyngden av alla måsten. Men att fokusera på tacksamhet, självempati och acceptans kommer du frigöra mer kraft och glädje i ditt liv. Jag säger inte att det är lätt – men det är en i längden lättare utväg.
Kram
Tack för att du tar dig tid att dela med dig av dina tankar och klokheter här på bloggen. Detta var mitt i prick idag och jag suger till mig allt.
Jag fastnar så lätt i ”jämförelsesjukan” via sociala media och instagramsurfande är en enorm tids- och energitjuv för mig. Så igår bestämde jag mig för att utmana mig själv med en vecka helt utan sociala media och bara fokusera på mig och min familj (inte heller lägga ut egna bilder), tror det kan göra gott men oj vad svårt det är. Efter bara några timmar in på måndagen så rycker det i iPhone-tummen och rastlösheten kommer i kroppen. Men jag ska klara det!
Att läsa på din blogg är undantaget, för här hittar jag alltid bara pepp och inspiration. Tack!
TACK Maria! Har nu kontaktat kyrkan där jag bor och åtminstone frågat om det finns hjälp att få. TACK för tips.
TACK Maria!!! När jag läser dessa ord får jag ett sådant lugn…..
Jag kämpar med min självkänsla varje gång jag gjort ngt som inte är tillräckligt bra….
Tack tack tack!!