Vi går in i hösten och jag lämnar en intensiv sommar bakom mig. Jag tyckte jag var listig när jag planerade min semester i år och bestämde mig för att förlänga den genom att jobba två dagar i veckan med klienter via Skype. Hade en besökare i min terapisoffa lagt fram den idén, hade jag bestämt avrått från det. Av den enkla anledningen att semestern inte blir sammanhängande och det är svårt att komma ned i varv. Lägg sedan till egenföretagarens jobb som aldrig sinar – bokföring, fakturering, planering, försäljning. Och ovanpå det mitt eget brinnande intresse för MBJ, bloggande, inre- och yttre hälsa. Krydda det hela med inspelningen av säsong 2 av Gift vid första ögonkastet och den nya utbildningsplattformen – och plötsligt krympte min semester till sammanlagt fem dagar. Maria Helander – stresscoachen som inte ger sig själv vila och återhämtning. Suck. När ska jag lära mig?

Så det började för några dagar sedan. Jag grät när någon sa något snällt. Sedan en stund senare grät jag efter ett klientbesök där några taskiga ord om mig hade uttalats. Sen grät jag när min sambo av misstag råkade låsa mig ute. Plötsligt kändes det som om min hud var genomskinlig och allt gick rakt in i hjärtat eller tvärt om som om alla känslor syntes på mig. Skyddslös.

Min sambo har jobbat utomlands i två månader och kom hem i början på veckan. Hur underbart som helst – men plötsligt kändes även det tungt. Allt han sa – eller snarare inte sa – gjorde ont. Så jag gjorde det jag behövde göra – jag tog semester. Packade väskan med böcker, tog med mig Selma och igår for jag upp till landet. Här kommer jag att landa. Andas lättare. Sova. Läsa. Titta på älven. Helt utan krav. Min sambo kommer efter, snart, först behöver jag vända mig inåt en stund för att orka vända mig utåt igen.

Så jag ger inga löften om när det kommer nya klokheter, något nytt MBJ eller Dagens mindfulness på Instagram. Kanske ikväll, kanske om en vecka. Nu ska jag vila i kravlösheten en stund så får vi se när jag får huden tillbaka.

by

by