Hej jag heter Maria och jag är perfektionist.

Jag känner hur krafterna kommer tillbaka. Dagar tillsammans med tystnaden, hunden, skogen och älven ger mig den återhämtning jag har längtat efter. Då kommer också tankarna och frågorna. Jag har varit här förut. Första gången kände jag inte igen signalerna och traskade rakt in i en utmattningsdepression. Ett sammanbrott, som tog lång tid att ta sig tillbaka ifrån. Men samtidigt ett uppvaknande, som jag inte skulle vilja vara utan. För det var mitt i mörkret jag tog hjälp och tog mig vidare. Tack vare mörkret i den tunneln, hittade jag verktyg och glädjen i att hjälpa andra. Och det resulterade i att jag vågade ta steget och starta ett eget företag. Det var tolv år sedan.

Men jag gör det om och om igen. Uppslukas av arbete, njuter av det jag gör och prioriterar bort vilan. Precis som ett litet barn som vägrar att gå och lägga sig för att det är så roligt att leka. Trots att jag regelbundet tränar mindfulness, trots att jag föreläser om stress, trots att jag kan allt om återhämtning och vad som händer med oss om vi inte vilar. Visst – det beror på att en egenföretagare måste jobba dubbelt – för ingen betalar min semester. Visst – det beror på att det är så himla roligt det jag gör – kombination av hobby och jobb. Men det är inte hela sanningen har jag förstått de senaste dagarna.

”Hej, jag heter Maria och jag är perfektionist.” Det är bara att erkänna vad det är jag håller på med. Perfekt är motsatsen till färdig, till att kunna luta sig tillbaka och säga – ”Maria, det här är tillräckligt bra!”  Jag knarkar känslan av att ”Jag är det jag gör och hur bra jag gör det”, det vill säga ju mer och bättre jag gör saker desto mer värd är jag som människa och desto mer kommer de omkring mig uppskatta mig. Genom att jobba mer, prestera bättre, ge mer av mig själv – flyr jag ifrån rädslan att misslyckas eller från att inte bli uppskattad och älskad. Andra människors bekräftelse, känslan av att ha jobbat som en tok, att få höra av andra ”hur orkar du/hur hinner du/vad duktig du är” – är som en drog.

Aj, vad ont det gör att erkänna detta. Jag känner mig så otroligt liten och sårbar just nu. För när jag väl stöter på kritik, förebråelser och missnöje – känner jag automatiskt att det handlar om att jag inte har gjort något tillräckligt bra. Om jag bara ger lite till, jobbar lite till, kommer på ännu bättre idéer – då slipper jag vara medelmåttig – för vem skulle älska mig om jag var medelmåttig? Vem skulle läsa min blogg, vem skulle köpa mina tjänster, vem skulle vilja vara min vän, vem vilja vara min livskamrat om jag bara var tillräckligt bra.

Aaaah, skammen sitter som en eldgaffel rakt i magen. Orden jag skriver nu vrider om och gör så ont. Om du visste hur många gånger jag har tänkt att radera detta. Att jag i denna stund har fingrat på ”delete” och i huvudet funderar på om jag inte istället ska hälla upp ett glas rosévin och sätta på en film. Men jag vet allt för väl att det jag gör nu är min väg till att bli en nykter perfektionist. Att genom att se skammen i ögonen blir den mindre läskig.

Så nu ska jag inte publicera någon snygg bild. Jag ska inte fluffa till texten. Det här är jag. ”Hej, jag är Maria och jag är perfektionist.”

Facebooktwittermailby feather
Facebooktwitterrssyoutubeinstagramby feather

8 kommentarer till “Hej jag heter Maria och jag är perfektionist.

  1. Fina Maria! Vi är inne på samma resa. Vi kan kalla den: Vem är jag om jag inte är min prestation? Förstår dig til 1000%. Men som du säger till mig, vad skulle hända om du presterade på 80%? Panik i början, kanske ett uppvaknande sen. Det hoppas jag för min egen del. Jag värdesätter dig för att Du är Du. Kram

  2. Hej kära Maria.

    Som jag känner igen mig i det du skriver och vad jag har arbetat med detta de senaste åren. 2011 gick jag hem med utmattningssyndrom och då sa min chef till mig att nu går du hem och bara är Marie-Louise. Jag spärrade upp ögonen och sa helt ärligt: – men vem är jag då? vem är jag om jag inte är lärare och arbetar järnet?

    Som tur är så har dessa år gett mig en insikt om vem jag är enbart som Marie-Louise. Vilket är positivt. Man lär sig mycket genom en tuff resa. Du var den som jag fick näring av då och många gånger genom åren som gått sedan dess. Du är den som inspirerat mig. Och visst har jag tänkt några gånger hur orkar Maria.

    Så jag går gärna med dig i steget att träda fram som nykter perfektionist. Du är inte ensam!

    Emma Karlsson målar så underbara tavlor och några har jag köpte jag på vägen. Och den jag älskar är den med kvinnan som ligger i soffan och texten lyder: ”Här ligger jag och duger”
    I början var det en omöjlighet för mig att identifiera mig med texten men idag kan jag göra det.

    Kram till dig från mig.

  3. Kära Maria!
    Varmaste känslorna av igenkännings faktor skickar jag till din ärlighet. Läser dina ord och upplever känslan av att jag skrivit dem själv. Fortsätt vara ärlig, men vila och luta dig tillbaka ibland.
    Varmaste kramarna till dig, du fina människa!

  4. Jag skickar dig några varma vindar härifrån Makrigialos. Hoppas att du kan känna dom och solen dom värmer. Slut ögonen och tänk dig hit. Många varma kramar Kicki

  5. Du är bäst, Maria! Bäst av alla!

  6. Jag tycker du är fantastisk precis just nu som vågar!

  7. Va starkt av dig att vara så ärlig!!
    Det är nog det man behöver läsa ibland från personer som du som är framgångsrik och inspirerar andra.
    Själv sjukskriven i två år nu för utmattning och smärta och inte ur det än.
    Läser dina inlägg, lyssnar på dina mindfullövningar.
    Ta hand om dig fina människa!

  8. Varmt tack för alla era kommentarer och tankar. Det betyder så mycket både för mig och för mina läsare. Vi är många som är perfektionister och behöver stöd i strävan efter att nyktra till. <3

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *