Fy skäms! Om barn och skam.

Du svettas i handflatorna, får en isande känsla i magen och önskar att du kunde ramla rakt genom golvet. Du har gjort något riktigt pinsamt och känslan som blixtsnabbt tar över din kropp är välbekant men avskydd. Du känner skam.

Skamkänslan har både barn och vuxna svårt att stå ut med. Hos små barn ser vi att de gömmer ansiktet, drar sig undan eller reagera med hysterisk gråt eller ilska. Känslan är medfödd och har egentligen en viktig funktion, den hjälper oss att passa in i ett socialt sammanhang. För många har dock känslan blivit så stark att den skapar oro och starkt obehag även när man inte gjort något pinsamt. Känslan säger “det är fel på mig”.

Skuld är inte lika outhärdlig som skam. Skuldkänslor känner du när du har gjort något tokigt, som sårat en annan människa eller inte gjort något tillräckligt bra. Skuldkänslor är också jobbiga att känna, men de brukar försvinna om du gör något åt dem. Känslan säger ”jag har gjort fel.” och det brukar du kunna rätta till.

Skammen växer i mörker
Skamkänslor går inte lika lätt att rätta till. Många barn upplever att det är fel på dem “Jag är hopplös/lat/tjock/fel”. I skammens natur ligger också viljan att gömma undan, därför pratar inte barnen om de det känner skam för. Nu är det så att skam är precis som troll – den växer om den får vara ifred i mörkret, men spricker om den kommer ut i solen. Hjälp därför ditt barn att sätta ord på skammen, då krymper den ihop.

Skam i skolan
Skolan är den tuffaste miljön när det kommer till att försöka lära sig att hantera skam. Ditt barn möter varje dag en miljö som de försöker passa in i. Det finns självklart en stor risk att istället för att få vara med, blir man avvisad och utanför. Barnen kan inte rå för att de upplever rädsla och obehag och gör vad de kan för att passa in, det är en ren överlevnadsinstinkt att vilja vara en del av gruppen.

Skamtålighet
Du kan hjälpa ditt barn att hantera skammen. Börja med och fundera på vad du själv förmedlar till ditt barn – finns det villkor för din kärlek? Att du älskar ditt barn mer eller mindre om de gör vissa saker. ”Mamma tycker inte om bråkiga barn!” kan vara lätt att säga i frustration över en åttaåring som vägrar att samarbeta och bara skriker i högan sky när du minst av allt behöver det.

Hjälp istället ditt barn att skilja på skam och skuld. Du tycker inte om att barnet skriker, men du tycker om barnet. Ett barn som beter sig jobbigt är en sak, men ett ”jobbigt barn” är en annan sak. Var därför varsam med hur du uttrycker dig.

Tre skambefriande grundregler
– Sätt inte etikett på ditt barn. Att vara hopplös, jobbig, dum är mycket svårare att befria sig ifrån än att ändra på ett beteende som är fel.

– Lämna aldrig ett barn ensam med skam. Prata om vad som hände, förklara och visa medkänsla.

– Ta barnets känslor på allvar. Skämta inte bort skammen eller förringa den ”det var väl ingenting att skämmas för”. Bekräfta istället att du förstår att det är jobbigt och berätta gärna om du själv har varit med om något liknande.

boy-666803_1920

Krönikan är skriven för tidningen Skolfamiljen.

Facebooktwittermailby feather
Facebooktwitterrssyoutubeinstagramby feather
Taggat , , ,

1 kommentar till “Fy skäms! Om barn och skam.

  1. Så BRA att du skriver om skam! Det får bara inte vara någonting som vi ska gå omkring ensamma och bära på. Jag blev väldigt skambelagd av min mamma när jag växte upp, och på mina 52 år har jag fortfarande inte lyckats frigöra mig från skammen.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *