Mindfulness vid älven

Skrivarångest, mindfulness och att våga stanna kvar

Ljuset blir starkare över älven. Tunga dimmoln som skingras, när solen går upp. Här sitter jag vid köksbordet och ser allting hända. Igår var jag på väg härifrån. Jag har varit på landet en vecka nu och hade börjat känna mig ensam. Att jag tyckte det gick trögt med boken bidrog också till att jag vill åka hem. Men nu sitter jag här och tänker att det går bra att stanna här några dagar till. Det är obeskrivligt vackert och hundarna och jag älskar våra långa promenader genom skog och mark. Det går inte att få samma ro hemma.Jag har funderat mycket över varför det går så trögt att skriva boken. Ibland känns det som att lyfta ett tungt skåp på egen hand. Det är ju inget nytt för mig och det jag egentligen behöver göra är att samla mina tankar och erfarenheter tillsammans med en massa relevant fakta.

Problemet är att det ligger mig så nära om hjärtat. Boken handlar om hur du steg för steg kommer tillrätta med din ätproblematik genom ACT och självmedkänsla. Varje övning har jag gjort själv, varje rad betyder något för mig. Så det är i mig och genom mig meningarna tar form och kapitlen får ett sammanhang. Nu gäller det bara att stanna kvar i det och skriva färdigt. Våga hela vägen.

Och jag hämtar kraft i naturen. Jag hämtar kraft genom ensamheten, hundarna och älven. Det låter kanske banalt, men det är precis så det känns.

Följ med mig i en mindfulness stund vid älven.