Människan är av naturen en belöningsjunkie

Jag hade bokat in träning igår. Hade tänkt att göra ett lunchpass. Men vid lunch var jag så trött, så jag tänkte ”Nej, jag tar en hundpromenad istället och tränar ikväll.” När kvällen kom tänkte jag ”Nu är jag så hungrig, så jag äter först och tränar senare.” När senare kom tänkte jag ”Oj, vad trött jag är, jag tar en tidig kväll.” Min listiga hjärna kom med riktigt bra anledningar till att jag inte skulle träna, så listiga att jag gick på dem.

Det är här vi alla har hört saker som ”Människan är av naturen lat, därför måste du tvinga dig själv att gå till gymmet! Bara disciplin funkar!”

Stopp och belägg! Människan är inte av naturen lat! Om vi älskar att göra något eller brinner för något så kan vi jobba tills vi stupar. Människan är däremot belöningsjunkie och ibland eller kanske jag ska säga för det mesta ger tevesoffan en större kortsiktig belöning än gymmet.

Din fantastiska hjärna är utvecklad för 300 000 år sedan och då var den så smart anpassad för sin omgivning att vår art överlevde hårda tider trots att vi egentligen är ganska bräckliga varelser som varken har päls, klor eller kan springa särskilt fort. Under de flesta av alla dessa år har hjärnan gjort ett fantastiskt jobb – du får belöning av att stoppa i dig energirik mat och du får belöning om du spar på krafterna så du kan lagra lite av den värdefulla energin runt magen tills det kommer hårdare tider. Och nu kommer snart vintern och då är det bra att ha ett extra lager fett, så slipper vi frysa så mycket. Tack hjärnan! Vilket otroligt fantastiskt överlevnadssystem! Men idag behöver vi det inte – för idag behöver vi inte lagra energin runt midjan – eftersom vi när som helst kan hämta energi ur kylskåpet.

Nu när jag har skrivit färdigt detta, ska jag göra ett lättare yogapass och en promenad.  Men min hjärna börjar redan berätta för mig att jag nog inte hinner och det är bättre att spara det till i kväll. Och nu sa min hjärna precis att jag nog är lite trött, så jag behöver nog vila. ”Nice try, Brain!”

Men jag säger till min belöningsknarkande hjärna ”Om vi tar den där promenaden nu på morgonen, så kan vi ta en lång dusch efteråt med den nya duscholjan och duschskrubben. Och du, Hjärnan, du älskar ju egentligen att gå i skogen på morgonen – du får massor av härligt dopamin av det och lever gott i flera timmar efteråt.” ”Okej då” säger Hjärnan. 

Facebooktwittermailby feather
Facebooktwitterrssyoutubeinstagramby feather

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *