Tålamod kan få en helt ny innebörd

Det där tålamodet. Att det ska vara så förbaskat svårt att få fatt i. Det är redan oktober och jag blev förkyld i augusti. Men äntligen så kände jag natten till idag hur det vände. Ingen värk i bröstet, mycket mindre hosta – jag på väg att bli frisk.

Jag kom hit till landet i lördags, kanske lugnet här vid älven och den friska luften från skogspromenaderna gör sitt till. Kanske möjligheten för mig att få vila från separationen också bidrar till att det går lättare att bli frisk. Jag är så vansinnigt trött på att höra mig själv skriva och prata om den här eländiga förkylningen, eller inte kunna göra det jag vill och längtar efter. Att kunna träna igen – att orka göra roliga saker – gå ut och dansa – träffa vänner.

Men det slår mig också att tålamod egentligen handlar om att vi inte vill vara där vi är eller när vi längtar efter något annat än det vi har nu. Inom mindfulness är en av de sju intentionerna – ”att inte sträva”. Jag har alltid ställt mig frågande till den, eftersom det känns så självklart att alltid sträva efter – mer och bättre. Visst vill jag bli klokare? Visst vill jag tjäna mer pengar? Om jag inte längtar efter att uppnå mina mål – hur ska jag då känna motivation att jobba med dem?

Jag tror att det man flaggar för inom mindfulness är just risken med att sträva – risken att du glömmer bort att njuta av det som redan händer idag. Är mina fem veckor som förkyld bortkastade? Absolut inte. Jag har kunnat vila, gjort saker i en annan takt, öva mig i att ta emot hjälp och lärt mig massor om hur kroppen fungerar.

Vi är ett rastlöst folk. Mycket på grund av att vi är knuffade in i tänkande att vi behöver mer och ska vilja vara något annat än vad vi är. Det jag har är inte tillräckligt. Den jag är – är inte tillräckligt smal, framgångsrik, rynkfri och smart. Och mitt i vårt strävande – så tappar vi bort just den här stunden. Det endaste lilla vi äger – är just den här stunden.

Om vi istället övar oss i att vara precis här. Då kommer tålamodet få en helt annan innebörd. Det kommer att vara något vilsamt, ett tillstånd att trivas i.

Facebooktwittermailby feather
Facebooktwitterrssyoutubeinstagramby feather
Taggat , , , , ,

2 kommentarer till “Tålamod kan få en helt ny innebörd

  1. Maria Vet ej om jag är inne på rätt forum, men har läst en del som du skrivit och plus ett inlägg från en tjej som skrev om bla sockermissbruk. Jag är en av dom som skäms och föraktar mej själv för mitt missbruk, jag jobbar med människor i sorg och är enligt andra duktig i mitt jobb. Men Maria, jag är urusel att ta hand om mej själv. Jag växte upp i ett kärleksfullt frikyrkligt hem, men på sjuttiotalet i frikyrkan så pratades det om synd, straffet ,djävulen , helvetet, och man fick se på filmer bla som en tjuv om natten. För drygt ett år sen så kom tvivlet till mej, tänk om jag ej får träffa mina nära och kära igen( det som jag alltid trott). Jag fick en depression igen( har varit sjukskriven i sex år för bla depression, panikångest och ett missbruk som följd av att jag började självmedicinera). Detta missbruk gör mej galen. Vad ska jag ta mej till orkar inte med detta helvete. jag blev morfar för snart ett år sen, och jag vill ju kunna vara en MORFAR. Finns det några som gått ur frikyrkan och kommit ifrån denna (sekt) ursäkta som jag kan komma i kontakt med? Jag anser att jag blivit lurad, drygt femtio år och är rädd för straffet fyF…. Det hade varit bättre för mej att jag hade fått lära mej att tro på mej själv i första hand, men det var ju Jesus som skulle vara herre i ens liv.. Varför Varför

  2. Maria, jag längtar efter att få MÖTA dig på söndag. LÄNGTAR!!

    Och Roger, ett svar till dig; Jag hoppas att du hittar styrkan inom dig själv. Jag är också sockerknarkare och duktig på andra människors behov men inte mina egna.
    Stor Kram till dig.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *